Efter världsrekord och sensationella slutpriser på Bukowskis Contemporary Art & Design är det dags för nästa efterlängtade auktion: Modern Art + Design. Försäljningen börjar den 24 november med hundratals möbler och ett flertal klassiker av bland andra Hans J. Wegner, Finn Juhl, Bruno Mathsson och Josef Frank. Missa inte heller Gunnar Asplunds unika fåtöljer för Skandia Teatern eller Rut Bryks fantastiska väggskulptur från 1970-talet.
Redan som 25 åring fick den svenske arkitekten och möbelformgivaren Carl Bergsten (1879-1935) ta sig an ett ärofyllt uppdrag. Han utsågs till huvudarkitekt till Industriutställningen i Norrköping 1906, som kom att bli en av de största moderna manifestationerna i svensk historia. Till arbetet hämtade Bergsten inspiration från en resa han hade gjort till Wien några år tidigare. Där träffade han den österrikiske arkitekten, samt grundaren av Wiener Werkstätte, Josef Hoffmann. Under sin vistelse i Wien fick Bergsten ta del av den böjträteknik som Hoffman och hans kollegor använde sig av.
Till utställningen i Norrköping formgav Bergsten bland annat en stol och en fåtölj till Strömsholmens Café och Restaurang. Tillsammans med Gemla Leksaksfabrik i Diö experimenterade Bergsten med material och tekniker för att sedan skapa de första böjträmöblerna i Sverige som användes i restaurangens lokaler. Enligt bilder från utställningen tillverkades fåtöljen i få exemplar och troligtvis förstördes majoriteten av sittmöblerna i en brand under 1930-talet, vilket gör dem ytterst ovanliga. Paret fåtöljer som erbjuds hos Bukowskis tros vara Bergstens första exemplar då de båda skiljer sig i utförande. Fåtöljerna gavs i bröllopsgåva 1906 från Bergsten till vännen och kollegan Byggmästare Ernst Lundberg, sedan dess har fåtöljerna funnits i familjens ägo.
Sveriges hetaste formgivare, Axel Einar Hjorth (1888-1959), finns representerad med ett trettiotal föremål från möbelserier som Sport, Lovö, Tösse, Utö och Sandhamn. I början av sin karriär formgav Hjorth lyxmöbler för Nordiska Kompaniet i Stockholm. På grund av kritik började han istället formge enklare möbler som kunde serietillverkas. Bordet Sandhamn, gjort av betsad furu och skiva av granit, köptes till en lägenhet på Norr Mälarstrand i Stockholm och har sedan dess gått i arv. I en bouppteckning från 1956 beskrevs bordet som ett “blombord med stenskiva” och värderades till ynka 30 kronor.
I över ett sekel har Märta Måås-Fjetterström (1873-1941) varit synonym med exceptionellt hantverk och ett sensationellt konstnärskap. Vid 46 års ålder öppnade hon sin egen ateljé och vävverkstad i Båstad. Till sina mönster hämtade Måås-Fjetterström inspiration från naturen men även från äldre skånska textilier och de orientaliska mattorna hon såg på Stockholmsutställningen 1897. Tack vare hennes förberedande akvarellskisser har hennes arbeten, drygt 700 mönster, levt kvar trots att det gått 79 år sedan hennes död. Röda trädgårdsmattan skapades för jubileumsutställningen i Göteborg 1923 men tillverkades efter hennes död 1941.
Den fyrsidiga vasen med rutor i gult, svart, grönt och klart glas är karaktäristiskt för den italienske mångsysslaren Fulvio Bianconis glaskonst. Till sina färgstarka och böljande vaser, skålar och kannor hämtade han inspiration från seriefigurer, nonfigurativ konst och färgfältsmåleri. I ung ålder började Bianconi intressera sig för karikatyr och studerade sedan vid Istituto Statale d’Arte Carmini. Han fortsatte sin utbildning vid Accademia de Belle Arte, samtidigt som han arbetade som lärling på Murano. Under sin karriär arbetade Bianconi som grafisk designer och som glaskonstnär, något som gav honom friheten att skapa sina färgstarka och humoristiska verk.
Den 25 november har du chansen att bjuda på 244 konstverk, allt från oljemålningar till skulpturer och färglitografier. I katalogen hittar du verk av bland andra Lucio Fontana, Hans Hartung, Gerard Sekoto, Max Ernst, Lynn Chadwick, Einar Jolin, Ragnar Sandberg och Sigrid Hjertén.
Verket Far och Son målades av den svenske expressionisten Isaac Grünewald (1889-1946) under en av hans mest produktiva perioder. Målningen, som skildrar Isaac Grünewald i förgrunden med en bok i handen och en pipa i munnen samt sonen Ivan dansandes i bakgrunden, skiljer sig från konstnärens andra självporträtt där han annars är den enda personen som syns på duken. Här skildras han och Ivan i en vardaglig hemmiljö som egentligen är mer typiskt för hans fru och kollega Sigrid Hjerténs oeuvre.
1950-talet var den svenske konstnären Olle Baertlings (1911-1981) viktigaste decennium. Det var då som han tog allt längre ledigheter från sitt bankarbete på Skandinaviska Banken i Stockholm och reste till Paris. Där kom han i kontakt med konstnärer som André Lhote, Fernand Léger, Victor Vasarely och Auguste Herbin. Den sistnämnde kom att bli avgörande för Baertlings karriär då Herbin presenterade honom för galleristen Denise René som tog honom under sina vingar. Baertling började skapa unika verk där trianglar och diagonaler prydde dukarna. Han utgick från geometriska grundelement och skapade sedan en helt ny bildvärld av proportioner och syntetiska färger. Det var då som “den öppna formen” föddes, ett begrepp som innebar att skildra rymd och rörelse genom geometriska former som fortsätter utanför bildens yta. År 1955 skapade Baertling sina “Le triangles asymétriques” som kännetecknas av lodräta och vågräta diagonaler i ett och samma verk, något som krävde enorma ytor. Namnen till titlarna på verken hämtade Baertling från den grekiska och indiska mytologin. Den monumentala målningen Mithra, som är en av de främsta från serien, fick sitt namn efter solens och ljusets gud.
Till en början hämtade den holländske konstnären Karel Appel (1921-2006) inspiration från Pablo Picasso, Henri Matisse och Jean Dubuffet. Men 1948 fann Apel andra influenser när han tillsammans med Asger Jorn, Pierre Alechinsky och Constant startade CoBrA-gruppen, vars namn är ett anagram på medlemmarnas respektive hemstad (Köpenhamn, Amsterdam och Bryssel). Gruppen arbetade utifrån teorin att konsten stod i direkt relation till det mänskliga psyket och konstnärens sinnesstämning. De inspirerades av Paul Klee, Joan Miro, folkkonst och barns teckningar. “Jag har alltid drömt om revolutionära former och uttryck, som ska återspegla själva livet och samhället, naturen och staden. Jag har alltid drömt om att på det mest spontana, flexibla och transparenta vis fånga existensens hemliga rörelse,” sade Karel Appel. År 1949 skapade Appel en naivistisk fresk till stadshuset i Amsterdam men som täcktes över i tio års tid. Den kränkta konstnären flyttade därför till Paris 1950 och under de följande åren slog han igenom internationellt när han reste runt i Europa, Sydamerika och USA. Under 1970- och 1980-talet arbetade Appel med skulptur och måleri. I det färgsprakande verket Two People från 1972 har Appel kombinerat tredimensionella former med traditionellt måleri vilket skapar en komposition som är både djärv och lekfull.
I samband med den ryska revolutionen 1917 flydde Serge Poliakoff (1900-1969) Moskva och lämnade sina studier vid Konstakademien. I några år reste Poliakoff runt i Östeuropa och försörjde sig genom att uppträda som musiker på kabaréer. I början av 1920-talet studerade han vid Académie Frochot och Académie de la Grande Chaumière i Paris för att sedan vidareutbilda sig vid Slade School of Fine Art i London 1935. Några år senare kom Poliakoff i kontakt med konstnärer som Wassily Kandinsky, Sonia och Robert Delaunay, Otto Freundlich och Victor Vasarely. Det var då som han anslöt sig till den nonfigurativa konsten. Han började måla med mörka färger i dova nyanser för att motverka att det dekorativa skulle dominera över hans abstrakta strukturer, något som blev kännetecknande för hans måleri i mitten av 1960-talet. Det var viktigt för konstnären att lägga tonvikten vid det materiella mer än den gestaltade formen och för att få till de rätta nyanserna blandade Poliakoff sina egna pigment. Composition abstraite från 1967 är ett av dessa verk som målades under konstnärens betydelsefulla period.
