Tradition och förnyelse är ett centralt tema i utställningen som visar ett urval historiska smycken ur offentliga och privata samlingar i samspel med samtida adliga smyckekonstnärer.
-Klockan är fem i tolv, vad tycker ni, ska vi börja? frågar Magdalena Ribbing.
Det är en kuggfråga, för självklart är det inte korrekt att börja före utsatt tid, speciellt inte om föreläsaren har skrivit Stora etikettboken. Åhörare får vänta i fem minuter till och prick 12.00 börjar introduktionen till utställningen, med Banérsmycket från Barocken, det vill säga 1500-talet.
-Banérsmycket kanske inte vid första anblicken ser så märkvärdigt ut, men det är det, börjar Magdalena Ribbing med väl artikulerad stämma. Det innehåller en alldeles speciell historia som innehåller stor kärlek och ond bråd död. Smycket var en kärleksgåva från Christina Sture till Gustav Banér 1581. Om vi tittar på smycket ser vi bokstaven C som står för Christina och i bokstaven hänger en oslipad och ojämn safir, som enligt sägen byter färg vid otrohet, berättar Magdalena Ribbing vidare med fast röst.
Det är helt tyst i Riddarhusets stora sal som är täckt med vapensköldar från golv till tak, Magdalena Ribbing kan konsten att fängsla sin publik.
-Christina och Gustav får en mängd barn, 14 stycken, varav åtta når vuxen ålder och safiren bytte som vi ser inte färg, den är fortfarande blå. Det som däremot händer är att Gustav Banér stöder Sigismund, kung av Sverige och Polen och när han tvingas av tronen av Hertig Karl, sedermera Karl IX, efter slaget vid Stångebro 1598 så leder det till att Gustav Banér fängslas och senare avrättas. I fängelsecellen innan avrättningen tar Gustav Banér av sig smycket och ger det till dottern Sigrid som ska ge det vidare till brodern som är allt för ung för att närvara. Långt senare hamnar Banérsmycket på Nordiska Museet och idag är det hitlånat till Riddarhuset, avlutar hon.
Ett nytt smycke visas upp, det är ett magnifikt halsband med tillhörande örhänge och brosch med stora ljust gröna stenar från 1816.
- Det här är ett pampigt smycke som gavs i gåva av Karl XIII till Hedvig Charlotta von Krassow, som var gift med Hans Henrik von Essen som var riksståthållare i Norge. Karl XIII ansåg att hon inte var tillräckligt smyckad för sin nya officiella roll och gav henne detta vackra smycke som idag värderas till cirka en halv miljon kronor. Det är första gången det visas, ja, det är premiär, ni är mycket välkomna hit, raljerar Magdalena Ribbing.
Visningen fortsätter och då det inte finns några trycksaker med information om de utställda föremålen är vi hänvisade till det talade ordet. Vi i publiken lyssnar vidare till smyckenas berättelser som bär vår historia och är en spegel av vår kultur.
-Detta smycke är gjutet i gjutjärn och det är lite oklart varför, det kan vara ett statligt ersättningssmycke, som gavs i utbyte för ett original smycke i silver, då staten behövde silver år 1825. Magdalena Ribbings långa smala och resliga gestalt rör sig säkert när hon talar. Men Sverige var inte i krig då, så det hela är otydligt säger hon.
Ytterligare ett halsband visas och det är ett garnityr med olikfärgade lavastenar i olikfärgade vita, röda och gula nyanser, som var på modet i mitten av 1800-talet. Orsaken var en ny vurm för antiken i och med utgrävningarna som påbörjades under 1800-talet av Herculaneum som vid Vesuvius utbrott år 79 täcktes av lava.
Magdalena Ribbing avslutar sin introduktion och säger att de samtida formgivarna ännu inte har någon historia så nu får vi titta på dem själva.
Samtida adliga smyckekonstnärer visar sina alster
Sebastian Schildt visar ”Flower Power”, ett halssmycke av bergkristall och diamanter. Titel och motiv för tankarna till 1970-talet men med en nutida elegant touch.
Bakom namnet Sophie by Sophie finns Sophie Gyllenhammar Mattson som har formgivit ringen ”Hot Lips” likt ett cerise färgat läppstift, kanske har hon inspirerats av glaskonstnären Åsa Jungnelius skulpturala läppstiftshylsor och nagellacksflaskor i glas?
Text och foto: Astrid van Arkel
