Benämningen 'popkonst' nämndes första gången år 1954, även om stilen fick sitt stora genombrott först på 1960-talet. Popkonsten ifrågasatte uppdelningen inom fin- och populärkulturen genom att utmana den traditionella konstuppfattningen. Detta genom att använda sig av den typ av visualitet som förekom inom populärkulturen och som omgav massproducerade objekt och symboler.
-I want my work to be accessible to people, berättade Jeff Koons för The New York Times i samband med lanseringen av den begränsade upplaga av handväskor som smyckats med Koons klassiska 'Balloon dog'. Detta samtidigt som han förutspådde hur mödrar och döttrar samt studenter och unga yrkesverksamma skulle kasta sig över väskorna som prissatts till 49,50 dollar i utvalda Hennes & Mauritz butiker.
En annan samtida konstnär som tycks älska att göra samarbeten med stora varumärken är den japanska konstnären Takashi Murakami. Konstnären har bland annat utformat liftkort till snöparadiset Aspen, en Louis Vuittonväska och tyg i syfte att användas till en begränsad upplaga av skateskon Vans, det senare samarbetet kommenterade han enligt följande:
-For me, there are no other shoes that are so comfortably wearable that let me focus on producing my artwork. I also feel extremely strong empathy for Vans' brand concept and creative stance
Damien Hirst, har liksom Jeff Koons och Takashi Murakami samarbetat med olika modemärken. År 2013 gjorde han i samarbete med Alexander McQueen en begränsad upplaga med scarfs. Sjalarna hade utformats med Hirst klassiska motiv av fjärilar, spindlar och andra insekter, vilka tillsammans bildade ett geometriskt mönster i form av en döskalle, något som i sin tur kommit att bli synonymt med McQueen.
En annan "Young British Artist" är Tracey Emin, som nyligen skapat en smyckekollektion tillsammans med juveleraren Stephen Webster. Kollektionen, som fått titeln "I Promise to Love You" består av manschettknappar, halsband och armband, som bildar meningar ur Emin ikoniska neonverk "Promise to Love You", "With You I Breathe", "Love" och "More Passion".
Street artkonstnären Shepard Fairey har gjort flera samarbeten tillsammans med Z-Trip, en av USA: s främsta producenter och DJ:s, däribland en serie shower år 2008, i syfte att stödja Barak Obama. Samma år skapade han en affisch föreställande Obama och orden "Hope" och "Change". Det var ursprungligen inte tänkt som ett samarbete med Obamas presidentkandidatur, även om det inte tog särskilt lång tid innan de gav sitt godkännande. Kort därefter var det en av kampanjens mest framträdande symboler.
Precis som popkonsten speglar dessa samarbeten ofta det som i vår kommersiella kultur kommit att uppfattas som åtråvärt så som pengar, modemärken och lyxdestinationer. Då popkonsten hittade olika sätt att uttrycka sig på i syfte att tänja på gränserna mellan fin- och fulkultur och utifrån konstverket och dess sociala kontext samt mellan olika konstnärliga medier, är skillnaden idag att konstnärerna själva är lika kommersiella som varumärket i fråga. Man kan därför betrakta Jeff Koons handväska och Damien Hirsts sjal som en sorts postpopkonst.
Vi kan bara spekulera vilket syfte varje enskild samtida konstnär har inför att samarbeta med kommersiella varumärken. Kanske vill de nå ut med sitt budskap till den breda allmänheten, kanske finns det ekonomiska skäl eller så gillar de tanken på att se sina konstverk i andra sammanhang, så som inom modebranschen eller i politiska kontexter.
Vi i västvärlden har dock kommit att leva i ett samhälle som allt mer präglas av skapandet av en "hype". Andy Warhol berömda devis "15 minutes of fame” måste snarare revideras till 15 sekunder. Att en konstnär ska behöva dö för att nå ett erkännande är en förlegad syn. Idag kan konstnärer uppnå ett aktat anseende hos samlare och museer världen över och verk kan uppnå höga priser på auktion bara genom att de lyckas skapa en hype kring sig själva. Kanske räcker inte alltid enbart konsten till för detta syfte, kanske behövs samarbeten med andra stora varumärken för att uppnå ytterligare ett par sekunders berömmelse?
