Frågan är om resan från Ronneby till Florens och Paris vid mitten av 1800-talet var längst mentalt eller avståndsmässigt? När skulptören Hugo Elmqvist (1862-1930) växte upp i den blekingska småstaden var världen en stängd plats. Det är svårt att föreställa sig om han när han började arbeta vid 11 års ålder kunde föreställa sig var livet skulle ta honom? Tack vare den lyckliga kombinationen av samhällets utveckling och sitt eget snille kom han dock att ta sig hela vägen till ovan nämnda städer – dessutom längs vägen hinna bli erkänd som både konstnär och vetenskapsman.
Med två tunnor i rummet, en med sill och en med potatis, klarade han hungern och kunde hänge sig till konsten.
Utan de där plankorna som han började hyvla som 11-åring hade han nog inte tagit sig så långt. På kvällarna stod han nämligen kvar vid snickarbänken och lärde sig snida i träet. Senare i Stockholm arbetade han på gipsgjutarverkstad och pluggade samtidigt på Tekniska skolan (idag Konstfack). Från 1888 var han inskriven vid Kungliga Konsthögskolan och hade egen ateljé på Regeringsgatan. Med två tunnor i rummet, en med sill och en med potatis, klarade han hungern och kunde hänge sig till konsten. Elmqvist beskrevs som ivrig och dedikerad.
Läs: Degas lilla dansös slår världsrekord
Med självsäkerhet och energi närmade han sig också tekniken. Hans uppfinning, helformningsprincipen enligt det som kom att kallas Elmqvistska gjutningsmetoden, patenterades 1902 och var ett djärvt försök att förändra en hel tillverkningsprocess. Själv var Elmqvist trots tio års studier i ämnet senare mest intresserad av att hylla en annan konstnär, Erna Elmqvist (Wichmann som ogift). Hugo sa enligt signaturer.se att hon ”kraftigt medverkat till det lyckliga slutresultatet”. Så kan det gå när man parar två smarta hjärnor.
Läs: Bernard Palissy: naturens keramiker
Med drivet försökte de senare få tekniken att slå – en tidens start up-bolag. I drygt tio år marknadsförde de upptäckterna och drog in kapital – när de kroknade slog de sig ner i Florens.
De två hade träffats i Paris. När de två inte var Oppfinnar-Jockes så skapade de konst sida vid sida. Hugo gjorde skulpturer, byster, statyetter, vaser och skålar i sten, marmor, lera, gips och brons. Erna målade blommor från naturen, trädgårdsinteriörer och porträtt i akvarell, olja eller pastell. Så småningom fick de två stycken döttrar och världsmedborgare tillsammans – Idina och Helga (den senare tragiskt avrättad under den tyska reträtten under andra världskriget).
Vid Stockholmsutställningen var kanske Elmqvist som allra bäst? Med sitt snille och samhällets utveckling gav konstnären en liten bit av världen till Sverige.
Verken skapade av Hugo Elmqvist gjordes i jugendstil – de är organiska, böljande, föreställande och verklighetstrogna. Flera av dem finns kvar att beskåda, värda att nämna är till exempel männen Ragnar Lodbrok på Skansen och verket Ålderdomen, marmorbarnet Gryning på Nationalmuseum och vaser i brons även de på Nationalmuseum.
"Hugo och Erna Elmqvist förenade den sydeuropeiska ljusa och lättsamma stilen Art Nouveau med den nordeuropeiska lite tyngre och mörkare varianten som kom att kallas Jugend på ett sällsynt lyckat vis. De typiska motiven av den svenska floran och faunan fungerar som sirliga stilistiska element i den annars ganska strama formgivningen", berättar Pontus Silfverstolpe, expert och medgrundare av Barnebys.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Minns ni hyvlandet och snidandet – med Elmqvists särdeles goda öga för vad som skulle fångas och en gedigen utbildning som bildhuggare låg framtiden för honom. Verken tog tid, men han litade inte på någon annan och gjorde det mesta själv. När han tilldelades resestipendium för verket Ålderdomen á 3 000 kronor stack han till Paris och gjorde i naturlig storlek en sittande flicka i gips – reste sen vidare till Italien för att hitta marmor och tillät inte huggarna grovjobbet – utan fraktade hem hela stenen och lät sedan själv hugga precis allt – från grovt till finmalet.
Läs: Världens 10 mest berömda skulpturer
Arbetena från den långa perioden i utlandet dök upp på utställningar i Sverige – som Religionen och Revérie på Stockholmsutställningen 1897. Den stora genombrottsfestivalen för jugendströmningen. Där och då kanske Elmqvist var som allra bäst? Med sitt snille och samhällets utveckling gav konstnären en liten bit av världen till Sverige.
På Barnebys dyker då och då mindre verk från Hugo Elmqvist upp. En rund vas i brons klubbades hos amerikanska Wright för 5 000 kr, 2013, en mindre variant i Sverige 2015 för runt 3 000 kronor och priserna har ökat. Bland skulpturer märks klubbslag hos Uppsala Auktionskammare och Bukowskis där verk gått för cirka 45 000 kronor. Barnebys fortsätter att hålla koll på konstnären.
"De senaste åren har makarna Elmqvists formgivning kommit att attrahera en internationell publik, inte minst de karaktäristiska bronsföremålen. Vilket såklart även påverkat prisbilden positivt. Från att ha hittat vaserna för ett par tusenlappar på svenska auktioner kan man se desamma på internationella antik och designmässor kosta mellan 50 000-100 000 kronor", säger Pontus Silfverstolpe.
Upptäck fler artiklar på Bbys Magazine
Det här är en uppdaterad version av en artikel som ursprungligen publicerades den 1 november 2019.
