Konstnärskolonier vid den här tiden var inte helt ovanliga och i Frankrike och vid Fontainebleauskogen hade Brabizonrörelsen slagit rot och utvecklats under 1800-talet. I den lilla byn Barbizon samlades konstnärer som ville frångå de rådande konventionerna, romantiseringar och dramatiska naturskildringar. Verklighetstrogna skildringar av landskap och byarnas invånare i en mer odramatisk framställning blev resultatet och idag ses rörelsen som föregångare till impressionisterna.
Barbizonkolonin befolkades till största del av inhemska, franska konstnärer som levde och arbetade i den lilla byn som låg på ett bekvämt avstånd från den franska metropolen där man kunde sälja sina verk och ställa ut på salongen.
Precis som Barbizon blev orten Grez-sur-Loing, också nära Fontainbleauskogen sydöst om Paris, en utmärkt plats för konstnärer att leva och arbeta. Där kunde de skildra naturen och konstnärslivet i sina alster men fortfarande hade de nära till Paris med dess kulturutbud och konsthandel.
Men till Grez-sur-Loing var det inte fransmännen själva som flyttade. Hit kom istället skandinaviska och anglosaxiska konstnärer för att bilda en liten koloni. Bland andra vistades Karin och Carl Larsson, Julia Beck, Karl Nordström, Peder Severin Krøyer, Frank O’Meara, William Blair Bruce och Carolina Benedicks här under århundradets slut.
Förutom landskapet och omgivningarna var det just kollektivet av konstnärer som inspirerade de då där levande skaparna. Det var inte bara bildkonstnärer och skulptörer som flyttade till Grez-sur-Loing, utan även musiker och författare. Samhörigheten, relationer som uppstod och festligheter kom också att bli inspirationskällor för konstnärerna.
Under 1870-talet började allt fler konstnärer lämna tidigare kolonier och den franska huvudstaden till förmån för den lilla byn Grez. Först kom en grupp anglosaxiska konstnärer som sökte sig till platsen av två anledningar. Dels ansåg man Barbizon och dylika kolonier att ha blivit för exploaterade. Men Grez-sur-Loing erbjöd även närhet till vatten med floden Loing som slingrar sig genom byn. Utöver motiv erbjöd vattnet förströelser som bad och roddturer.
Läs: Claude Monet, impressionismens fader
Friluftsmåleriets stora genombrott i Frankrike under tidigt 1800-tal spelade en stor roll för konstnärer i västvärlden och genom detta uppstod konstnärskolonier utanför de stora städerna runt om i Europa. När vi tittar tillbaka på en koloni som Grez idag kan vi tydligt se samband med tidens konstpolitiska strömningar, men även samhälleliga förutsättningar och sociala sammanhang.
Att friluftsmåleriet hade fått en förhöjd status och under 1830-talet börjat betraktas som en särskild konstnärlig genre hade stor betydelse för koloniernas uppkomst. Många utländska konstnärer hade vid tiden begett sig till Paris från sina hemländer och därifrån var det inte ovanligt att man tog sig vidare till kolonierna.
Landskapsmåleriets renässans skiljde sig dock från 1600-talets idealiserande motiv på så sätt man skulle ta sig ut i naturen för att avbilda faktiska, verkliga, miljöer där uppfattningar av ljus och atmosfär under dygnets alla timmar återgavs.
Att man ens hade möjligheten att måla naturen utanför ateljéernas väggar hade möjliggjorts av flera samtida innovationer. Däribland fotografiet men även att färdigblandad oljefärg på tub lanserades och kunde enkelt tas med ut i naturen.
Läs: Res i konstnärernas fotspår
I Sverige var förutsättningarna för kvinnliga konstnärer att utveckla sina tekniker och kunskaper begränsade. Visst hade Fruntimmersafdelningen på Konstakademien i Stockholm öppnat 1864 men i ett land som Frankrike fanns inte bara fler konstnärsdrivna skolor utan också mer frihet. Här kunde man besöka stadens matställen, teatrar och museer utan att känna sig övervakad. Skandinaviska kvinnliga konstnärer som tog sig till Grez var bland andra Julia Beck, Karin Bergöö (senare Larsson), Eva Bonnier, Tekla Lindeström, Emma Löwstädt, Gerda Rydberg, Carolina Benedicks, Lisen Lemchen, Antoinette Vallgren, Sofie Holten och Elise Constantin Hansen.
Men det var inte bara de kvinnliga konstnärerna som såg kolonier som Grez som en tillflyktsort där kreativitet, teknisk kunskap och ett mer idealt levene blev möjligt.
Vid tiden var det inte helt ovanligt att konstnärer kombinerade sina utbildningar vid statliga konstinstitutioner med konstnärsdrivna skolor. Runt om i Europa växte kritiken mot etablerade konstakademier och undervisningens utformning. I Sverige bildades exempelvis Opponenterna år 1885 som sedermera blev Konstnärsförbundet.
Samtidigt råder ideologiska strömningar som motsätter sig den utveckling man ser av industrialismen och en önskan att leva nära naturen uppstår som reaktion. Och förutom lockelsen till en friare utbildning kunde en vistelse i Grez även införliva en social samvaro. Mycket byggde på liknande värderingar och att de flesta konstnärerna var jämnåriga, runt trettioårsåldern, när de begav sig till Grez. Här fanns möjlighet till utbyte och kritik med konstnärskollegor och för flera uppstod inte bara vänskapsrelationer men även de av kärlek. Bland andra Carl Larsson och Karin Bergöö förlovade sig i Grez och fick sitt första barn Suzanne, Karl Nordström träffade Tekla Lindeström och William Blair Bruce och Carolina Benedicks var ett annat betydande konstnärspar i den nordfranska byn.
Det var i mitten av 1870-talet som de första anglosaxiska konstnärerna begav sig till Grez. Första svensk på plats var Hugo Salmson 1874 och Oscar Törnå 1876-77. Törnå, som var en skicklig friluftsmålare fick ett av sina verk från Grez hängda på Konstakademiens kvinnliga avdelning i Stockholm – något som skulle inspirera den kommande generationen konstnärer att resa till Grez under 1880-talet.
År 1882 anlände Christian Krogh, Peder Severin Krøyer och Karl Nordström för att snart få sällskap av Emma Löwstädt, Julia Beck, Karin Bergöö, Richard Bergh, Axel Leopold Cantzler, Nils Kreuger, Teodor Lundberg och Johan Tirén. Carl Larsson var redan på plats och den skandinaviska gruppen tog in på byns Hôtel Chevillon eller Pension Laurent. August Strindberg var även en av författarna som begav sig till Grez vid den här tidpunkten.
De anglosaxiska och skandinaviska konstnärerna målade scener från byn med dess omgivningar. Den gamla bron och floden Loing var vanliga inslag. Men det förekommer också skildringar av byborna och bönderna i trakten där deras enkla livsstil idealiserades i motsats till den borgerliga köpkretsens, vars storstadsliv man upplevde som alltför dekadent.
Förutom det franska friluftsmåleriet som förebild förekom inslag av både japonism och impressionism i Grez-konstnärernas alster. Men även om det franska måleriet stod som gemensam inspiration hindrade detta inte konstnärerna att inspireras av de olika nationaliteter som befann sig i byn.
Ibland talas det om en Grez-stil som går i grå nyanser med en melankolisk stämning. Dock finns det flera exempel på konstnärer, däribland flera skandinaver, som avvek. Karl Nordströms Aprilvår vid Loing med sina starka färger och flödande ljus är ett exempel på dessa avvikande tendenser.
Julia Beck som vistades i Grez under åren 1882-1884 hade en speciell känsla för ljus och att fånga atmosfären. Hennes friluftsmålningar som målades i ur och skur i den fuktiga naturen hade ofta bron, trädgårdar och åkerfält som motiv.
När Carl Larsson kom till Grez 1882 hade han just blivit refuserad av Salongsjuryn och hans tid i Grez skulle betyda mycket för konstnären som började röra sig från de akademiska idealen mot en mer verklighetsskildrande inriktning. Samtidigt som Larsson utvecklade sitt akvarellmåleri skulle hans förändrade inställning och stil leda till stora framgångar och genombrottet på Salongen i Paris 1883 där Oktober och November ställdes ut.
Även Carl Larssons blivande hustru, Karin Bergöö, utvecklade sin akvarellteknik i sina skildringar av byns stenhus och många trädgårdar.
Grez-sur-Loings glansperiod varade mellan 1875 och 1885 och grupp konstnärer som utgjorde den svenska delen av konstnärskolonin Grez-sur-Loing stannade där till mitten på 1880-talet. Trots konsthistoriens utveckling sedan de sena 1800-talet har byn fortsatt vara en inspirerande och rogivande plats för konstnärer, författare och musiker.
