Claude Monet föddes år 1840 i Paris, men det var faktiskt i Normandie som han skulle upptäcka sin förkärlek till naturmåleriet. År 1859 återvände Monet till den franska huvudstaden för att påbörja sin karriär och började sakta framträda som ledare för den impressionistiska rörelsen som fått sitt namn efter en av hans målningar.
Monet växte upp i hamnstaden Le Havre, där han studerade under Jacques-François Ochard. Från början målade han porträtt på uppdrag av överklassen och gjorde karikatyrer. Men i landskapsmålaren Eugène Boudin fann Monet en spirituell fader och tillsammans med Johan Barthold Jongkind ställde de tre männen upp sina stafflier utomhus och började måla landskap – ett grepp Monet skulle hålla fast vid från och med då.
År 1859 tog sig Monet till Paris på Boudins inrådan. Trots att Monet vid tiden var utfattig började han studera vid Académie Suisse. Skolan var inte lika dyr som andra och där kunde man hitta modeller för en billig peng. Det var också där Monet träffade Paris stora konstnärer såsom Camille Pissarro, Pierre-August Renoir och Gustave Courbet.
Monet influerades inte bara av samtida konstnärskollegor utan också av föregångare som Eugène Delacroix och John Constable samt japonismen och fotografiska uppfinningar. Då Monet inte hade något yrke kunde han inte undvika militärtjänsten i Algeriet, där han insjuknade i tyfoidfeber. När han återvände till Frankrike blev han berättigad en sjukersättning och det var tack vare den som han kunde ägna sig åt måleriet på heltid.
Läs: Konstnärskolonin Grez-sur-Loing
Under en tid delade Monet sin tid mellan Paris och Normandie och kom snart att uppskattas för sina avbildningar av Honfleur och Sainte-Adresse. I Paris besökte han ofta Café Guerbois och började måla i Charles Gleyres studio. År 1866 deltog han vid Parissalongen med sitt verk La Femme en robe verte. Verket, som föreställde hans blivande fru Camille Doncieux, blev mycket uppskattat och är också känt som just Camille.
I sällskap av Alfred Sisley och Frédéric Bazille besökte Monet Fontainebleau-skogen med penseln i hand. Tillsammans med Renoir företog han också utflykter till Bougival men publiken gillade inte hans nya konstnärliga utveckling. Drabbad av svår fattigdom tvingades konstnären att ge upp 200 av sina målningar under en konfiskering av hans tillgångar 1867. Den smärtsamma perioden fick honom att försöka ta sitt liv.
Läs: De 10 mest skandalösa verken i konsthistorien
År 1870 flydde Monet det fransk-tyska kriget och flyttade till London. Pissarro, som också befann sig i London, presenterade Monet för konsthandlaren Durand-Ruel, som senare skulle bli konstnärens beskyddare. Framför allt gav tiden på andra sidan kanalen honom tillfälle att upptäcka verk av J.M.W. Turner, som blev hans mentor. Turners influenser skulle vara avgörande för Monets serier från tiden i England liksom för serier som La gare Saint-Lazare (1877), Série des Cathédrales de Rouen (1894) och Parlements de Londres (1899).
År 1872 återvände Monet till Frankrike och organiserade där sin första impressionistiska utställning i fotografen Nadars studio. Evenemanget blev en flopp. Hans målning Impression, soleil levant blev symbolen för den då missförstådda konströrelsen där hans exceptionella konstnärliga färdigheter, pastelltoner och emfas på att avbilda naturligt ljus och mjuka kanter var så tydliga. Trots detta fortsatte konstnären att måla liknande verk såsom Coucher de soleil sur la Seine à Lavacourt (1880).
Konstnären flyttade sedan till Argenteuil där han fortsatte med sina impressionistiska experiment som så väl fångade naturens själ. Efter att hans fru gått bort 1879 flyttade han till Vétheuil med sin välgörares, Ernest Hoschédés, familj. Efter Hoschédés bortgång gifte sig Monet så småningom med Hoschédés änka 1893.
Läs: 10 kända konstverk och var du hittar dem
År 1883 slog sig de båda familjerna ner i Giverny där Monet producerade några av sina vackraste serier, däribland Haystacks and Poplars. Han reste ofta och motiven varierade mellan stora romantiska stormar över Belle-Île (1886) och Antibes (1888) lysande landskap, något som avslöjade influenser hämtade från Pierre Bonnard.
Claude Monets största serie var utan tvekan hans näckrosor. Under flera år konsulterade konstnären flera hortonomer och arbetade mot målet att få sitt hem omvandlat till ett artificiellt paradis. Han försjönk i trädgårdens förvandling. På äldre dagar, trots gråstarr och uppehåll i måleriet på grund av ekonomisk förlust, skapade Monet de stora målningarna i en specialbyggd mobil studio. Han började avbilda näckrosorna relativt distinkt och gradvis lät han verken kretsa mer och mer kring blommornas detaljer i dammen. Men själv var Monet missnöjd med resultaten och förstörde flera av sina skapelser.
År 1926 dog Monet, ett år efter öppnandet av Musée de l’Orangerie i Paris som nu är platsen för hans kända Les Nymphéas.
Men Frankrike har faktiskt USA att tacka för återupptäckten av Claude Monet. År 1957 skrev konstkritikern Clement Greenberg en artikel som jämförde den franska konstnären med lyrisk abstraktion. I den nya tolkningen av Monet såg Greenberg honom som den första initiativtagaren till färgfältstekniken och identifierade en estetisk föregångare till dåtidens amerikanska konstnärer.
