Chandigarh var framtidens stad i Indien och projektet sattes igång 1949, två år efter att Indien blev en självständig stat. 1951 kontaktade Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru den fransk-schweiziske arkitekten Le Corbusier och bad honom rita den nya staden. Nehru hade en vision om att staden skulle representera landets framtidstro och bli den nya huvudstaden i delstaten Punjab.
Till en början var det den polske arkitekten Matthew Nowicki och den amerikanske arkitekten Albert Mayer som skulle ta sig an projektet, men efter att Nowicki omkom i en flygolycka 1950 gick uppdraget till Le Corbusier. Han tog hjälp av sin kusin Pierre Jeanneret och arkitekterna Maxwell Fry och Jane Drew. Projektet kom att bli det största och mest ambitiösa som Le Corbusier gjorde där allt från bostäder och affärer till industriområden och regeringsbyggnader byggdes.
Läs: Fem saker du inte visste om Le Corbusier
Chandigarh började sakta men säkert ta form och liknade nästan en människokropp. Den ståtliga regeringsbyggnaden och andra administrativa byggnader påminde om ett huvud, medan affärsdistriktet var stadens pulserande hjärta och de centrala industrierna blev stadens organ. Fabriker och skolor utökade staden som två armar och bostäderna tillsammans med grönområden formade resten av kroppen. Staden i helhet kunde delas in i 56 sektioner med bilvägar och gågator. Monumentet i staden La Main ouverte, en 26 meter hög skulptur föreställande en hand som sträcker mot himlen, skapade Le Corbusier som en symbol för fred.
När det kom till design var det Jeanneret som skapade möbler och interiörer i offentliga byggnader. Jeanneret involverade lokala hantverkare och använde material från närområdet, vilka var anpassade för klimatet och hade en längre hållbarhet.
Läs: Låt oss introducera Pierre Jeanneret – den andre Jeanneret
Le Corbusier och Jeanneret var eniga om att design skulle komplettera vardagen. Möblerna som formgavs för staden var platsspecifika och kombinerades med minimalistiska former och enkla material. Möblerna representerar arvet som modernismen och den förnyade designen lämnade efter sig.
Håll dig uppdaterad med de senaste nyheterna från konst- och auktionsvärlden: prenumerera på Barnebys kostnadsfria nyhetsbrev!
Projektet hade sådan stor påverkan på Jeanneret att han stannade kvar i Indien när projektet var avslutat. Han dog i Europa i december 1967, men enligt hans testamente spreds hans aska i Sukhnasjön några år senare. Sukhna låg i Chandigarh och var en konstgjord damm som skapades 1958.
Strax före sin död förklarade Jeanneret vad Chandigarh hade betytt för honom: “De tillvägagångssätt jag upptäckte och använde i Indien stärkte mitt självförtroende, efter alla misstag jag tidigare hade gjort i Frankrike. Chandigarh var för oss båda ett slags öppning i den mänskliga djungeln."
Läs: 10 möbelformgivare ni älskar
I slutet av 1980-talet började Chandigarh fallera – det varma och fuktiga klimatet i kombination med övergivandet av byggnader ledde till att några av Jeannerets verk förstördes. I början av 2000-talet fanns det bara några enstaka möbler kvar, vilka senare hamnade i samlingar och privata händer i USA och Europa.
Läs: Mid-century modern och dess stora mästare
Idag är Jeannerets design för Chandigarh, som hans stol Capitol Complex i teak och rotting och Committee Chair i teak och läder, möbelikoner som säljs för sex- eller till och med sjusiffriga belopp.
Upptäck fler artiklar på Bbys Magazine
Det här är en uppdaterad version av en artikel som ursprungligen publicerades den 13 december 2019.
