Vem är enligt dig den mest betydelsefulla samtidskonstnären?
Karolina Modig, författare till böckerna ”Värdet av konst” och ”Häng konsten lågt” samt frilansjournalist: Det handlar såklart om vad man lägger i ordet betydelsefull, men jag tycker nästan att det blir konstigt att inte nämna dansk/isländska Olafur Eliasson och kinesiske Ai Weiwei. Konst ska inte behöva vara politisk men när man som de uppmärksammar frågor som förtryck och miljöproblem genom konsten och det ger avtryck, då betyder det något. Flikar gärna in Kerry James Marshall också.
Henrik Kanekrans, grundare av Artworks: Kanske inte så samtida men med tanke på aktuella frågor som medmänsklighet, miljö och jämställdhet, måste Siri Derkerts ristningar i Östermalmstorgs tunnelbanestation haft en enorm betydelse för staden när de skapades. Att Stockholm stad redan på tidigt 60-tal vågade visa konstverk med denna symbolik torde ha gett vår huvudstad ett stort lyft som förebild.
Karolina Bertorp, grundare av Moderna Samlare: Svår fråga, men tre konstnärer som jag tycker är superintressanta på olika sätt och som alla håller över tid är Andy Warhol, Ai Weiwei och Tino Sehgal. Warhol för att han förändrade synen på konst som objekt, Ai Weiwei för att han genom sitt politiska engagemang berör och involverar människor som inte tillhör den initierade konstpubliken och Sehgal för hans nydanande förhållningssätt till konsten, där upplevelsen står i fokus.
Joanna Sundström, initiativtagare till Stockholm Art Week och PR-byrån Part projects: Marina Abramovic, för att hon har varit banbrytande för en hel konstform och påverkat samtiden på så många plan. En mäktig person som har gått från att bli betraktad som en galning till att idag uppfattas likt en drottning.
Carl Larsson, konstrådgivare: Det är en förutsägbar fråga som kommer med ett trist svar, då de flesta som har någorlunda koll på den globala konstmarknaden kommer säga samma namn. Jag är av uppfattningen att konst inte är subjektivt, det är istället en kompetenssport styrd av dem med de mest tränade ögonen och de ledande aktörerna och makthavarna inom branschen, allt från curatorer, museer och konsthandlare till inflytelserika instagramkonton. Läser man Artforum, Artnet och de aktörer som gillar att göra listor, är det samma namn de senaste åren; Gerhard Ritcher, Ai Weiwei, Cindy Sherman och så vidare. Namn som inte kräver någon närmare introduktion. Det är på samma sätt som om du skulle fråga mig vem som är den mest betydelsefulla fotbollsspelaren i världen, jag kan ju säga Kim Källström men har du koll så vet du att det är struntsnack eftersom Messi och Ronaldo vinner guldbollen varje år.
Oscar Carlson, gallerist, curator och ena halvan av konstpodden Danielsson & Carlson: Simon Denny är i min mening den mest betydelsefulla konstnären globalt eller i varje fall i den västerländska världen, då han är den enda som lyckats beskriva den skiktade verklighet som internet för med sig.
Anna Kleberg, konstnär och medgrundare till konstinitiativet Kamarade: Isa Genzkens attityd och konst är väldigt inspirerande och Bruce Nauman är en fruktansvärt bra konstnär. Spontant just nu och annars alltid lika aktuella Rei Kawakubo. Hon är inte konstnär i traditionell mening men gör i högsta grad konst. Kawakubo är en fascinerande och kompromisslös person med mycket integritet som dessutom vågar vara obekväm. Betydelsefulla egenskaper för alla som håller på med konst.
Jonas Kleerup, konstkonsult och curator: Det går inte att komma undan Andy Warhol och Marcel Duchamp, båda var genier fast på helt olika sätt. Det jag främst gillar med Warhol är hur han förstod sin egen samtid innan den förstod sig själv. Han satte prägel på hela 1900-talet och några av hans mest briljanta verk är filmerna Blow och Empire. När han kritiseras handlar det främst om att många andra har arbetat med produktionen av hans konst, men jag tycker det är fel att säga i och med att det var han som knöt dem alla till sig. Som tur är var han väldigt medial så det finns massvis med intressanta klipp, filmer och dokumentärer på YouTube. Börja med den här t.ex.
[youtube id="Ejr9KBQzQPM"]
Vem är enligt dig den just nu mest intressanta konstnären i Sverige/internationellt?
Oscar Carlson: Anna Uddenberg, hon är vår tids Robert Rauchenberg.
Henrik Kanekrans: Det danska konstkollektivet Superflex. Överlag fientliga och kontroversiella med sina politiska budskap, men har nu till hösten fått den stora äran att inta Tate Moderns Turbine Hall i London. Det hamnar i samma skara konstnärer som Louise Bourgeois, Olafur Eliasson och Ai Weiwei som alla tidigare ställt ut där.
Jonas Kleerup: I Sverige skulle jag vilja säga Nathalie Djurberg, men eftersom hon mest är baserad i Berlin och inte syns så mycket här hemma så väljer jag belgaren Carsten Höller. Han har varit baserad i Stockholm sedan många år tillbaka men ställer ut på museer, biennaler och i konstsammanhang världen över, samt är representerad av giganten Gagosian. Han jobbar mycket med installationer och gillar när betraktare får delta i konsten, t.ex. som de rutschkanor han lät installera på Tate Modern. Att han i dagarna är aktuell med att ha gjort omslaget till min brors nya skiva är bara en tillfällighet. Internationellt sett skulle jag nog välja Chris Ofili. Han får representera konstvärlden som idag är färggrann, skulptural och målerisk men även politisk och konceptuell. En gång flög jag till New York bara för att se en utställning med honom. Annars gillar jag Elmgreen & Dragset skarpt.
Karolina Modig: En svensk som dyker upp lite här och var internationellt är Nina Canell. I fiol visades hennes konst på Art Basel, där hon fick ta upp ordentlig yta i sektionen Unlimited bredvid giganter som Ai Weiwei, Anish Kapoor och Christo. Personligen gillar jag även Gunilla Klingberg och Love Lundell, som är alldeles i början av sin karriär men som jag hoppas kör på med massa mer fantastiskt måleri framöver. Internationellt är Anne Imhof bland de jag kommer kolla lite närmare på, och jag skulle eventuellt kunna sälja ett organ för att ha råd med en Peter Doig.
Anna Kleberg: Alex Hartley, för en magisk och intrikat installation i vattnet på Victoria Miros bakgård. Ett helhetsgrepp som fick både tid och rum att upphöra att existera. Grayson Perry för sin intelligenta och angelägna konst, kombinerat med en briljant förmåga att kommunicera och verbalisera det mesta. Cecilia Edefalk för att hon är en orädd, närvarande och enastående konstnär som har ett genuint intresse för att ständigt utvecklas. Christopher Williams för sitt osmöriga, modiga och råa sätt att arbeta på.
Joanna Sundström: Jag fascineras av Natalie Djurberg och den värld som hon skapar.
Carl Larsson: I Sverige skulle jag säga Anna Uddenberg. Internationellt Jon Rafman. Både Uddenberg och Rafman är förgrundsgestalter inom den postdigitala konströrelsen där Uddenberg ofta återkommer till sina förvridna kvinnofigurer medan Rafman utforskar hur ny teknologi blottar den moderna människans ”jaguppfattning” och sociala liv. Två fascinerande konstnärskap.
Karolina Bertorp: Även här vill jag säga Ai Weiwei och Tino Sehgal.
Vem blir nästa stora stjärna?
Karolina Bertorp: Svårt att sia, men tyska Anne Imhof som i dagarna både fått guldlejonet i Venedig och vunnit Absolut Art award är värd att hålla ögonen på!
Oscar Carlson: Anne Imhof. Hon är ju redan väldigt uppmärksammad internationellt, men med både guldlejon och absolutpengar på banken så kommer hennes konst att få ännu större möjligheter. Det ska bli jätteintressant att se var det tar vägen, hoppas bara att någon tar henne till Sverige snart!
Joanna Sundström: Från konstfack har jag ögonen på Elin Odentia som är vass som få. Idun Baltzersen, som nu representeras av Galleri Magnus Karlsson, tar ny mark och har nyligen fått motta Berntadottestipendiet. Gillar hennes sätt att ge en bild av unga kvinnor och deras utmaningar idag.
Carl Larsson: Svårt att säga men jag är övertygad om att nästa stora namn är någon vi hittar online. Någon som förstår och utnyttjar tyngden i sociala medier. Konstvärlden har förändrats och är mer snabbrörlig idag tack vare ett digitaliserat samhälle. Via nya distributionsformer och presentationstekniker kommer konstnärer precis som musikartister lämna skivbolag för att själva ge ut sin musik, en utveckling som vi ser även i konstvärlden. Ser man till de konstnärer idag som redan är stora så tror jag att unga talanger som Petra Cortright och Jon Rafman kommer bli de starkast lysande stjärnorna.
Henrik Kanekrans: Jag hoppas att det skulle kunna bli den snälla och talangfulle danska konstnären Emil Westman Hertz. Han gick tyvärr bort förra året, alldeles för ung. Det vore grymt om han fick leva vidare och bli berömd genom sina skapelser. Jag vill även slå ett slag för kanadensaren Jon Rafman, amerikanskan Amy Feldman, koreanska Zadie Xa och brittiska Nick Goss.
Karolina Modig: Så himla svårt att svara på! En som gärna får slå stort, och som redan är på god väg, är Njideka Akunyili Crosby (född -83). Hon är född i Nigeria men verksam i Los Angeles och gör helt fantastiska målningar. Hon är lite som konstens svar på den genialiska författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Paul Onditi och Kehinde Wiley är två andra stjärnor att följa.
Jonas Kleerup: Jag är väldigt svar för kanadensaren Jon Rafman. Han jobbar i nya digitala medier och är väldigt bra på sin samtid. Jag sprang faktiskt på honom på Taverna Brillo häromdagen. Han är i stan för en grupputställning hos Carl Kostyál. Om du vill förstå hans storhet, kolla först in hans Dream Journal på Instagram, sen den här filmen.
Vilken utställning får man absolut inte missa i vår? Du hittar deras svar här!
