Mellan den 10 - 30 juni år 2019 ställdes ett porträtt av en kvinna känd som Isleworth Mona Lisa ut på Palazzo Bastogi i Florens. Det har diskuterats under årtionden huruvida det faktiskt är en äkta och tidig version av Leonardo da Vincis mest berömda verk Mona Lisa från år 1503. Experternas åsikter varierar och nu har målningens hemliga konsortium ifrågasatts eftersom verkets delägare vill se till att verket syns offentligt.
Historien om målningen började år 1913, då den engelske konstsamlaren och mecenaten Hugh Blaker köpte målningen av Earl Brownlow, som hade förvärvat den i Italien med tron om att det var ett originalverk av Leonardo da Vinci. Blaker tog med sig målningen till hemorten Isleworth och döpte den till Isleworth Mona Lisa.
Blakers styvfar, John Eyre, skrev i sin avhandling att verket var en tidig version av Leonardo da Vincis Mona Lisa, vilket han baserade på stycken i Giorgio Vasaris bok Life of Leonardo da Vinci, vilken hävdade att konstnären hade målat ett oavslutat porträtt av Mona Lisa år 1503.
Därefter köptes Isleworth Mona Lisa av konsthistorikern Henry F. Pulitzer, som först introducerade verket för allmänheten i sin bok år 1966. Pulitzer sålde 25 procent av målningen till den portugisiska porslinstillverkaren Leland Gilbert och resterande 75 procent till Pulitzers partner Elizabeth Meyer. Efter Meyers död år 2008 gick hennes andel till ett internationellt konsortium, som grundade The Mona Lisa Foundation i Schweiz. Stiftelsens uppgift var att bekräfta äktheten av Isleworth Mona Lisa. Vid den här tiden hade målningen varit gömd i över 30 år, efter att ha varit inlåst i ett schweiziskt bankvalv.
År 2012 publicerade The Mona Lisa Foundation resultaten av forskningen, vilka bekräftade äktheten av målningen. Däremot fortsattes experter ifrågasätta bevisen, bland dem fanns en av de främsta forskarna, Martin Kemp vid Oxfords universitet.
Vem som faktiskt skapade Isleworth Mona Lisa har därför förblivit ett mysterium, liksom identiteten för de som utgör ägarkonsortiet. Arvingarna till Leland Gilbert, vilka äger 25 procent av verket, ville veta mer om forskningen, liksom var målningen befann sig. Giovanni Protti, arvingarnas advokat, berättade för artnet News att han vände sig till stiftelsen för några år sedan, men deras talesman menade att de inte visste något om var målningen befann sig eller ägarnas identitet.
År 2016 hamnade verket i rampljuset igen när Panamadokumenten läckte och ägarnas identitet avslöjades, vilka Protti tror håller målningen i ett offshore-konto. Dessa namn kommer att tillkännages i domstolen inom kort då Gilberts arvingar vill stämma dem för krav på äganderätt. Möjligheten att hålla i rättegången var tack vare utställningen som hölls i Florens. Arvingarna vill även försäkra sig om att Isleworth Mona Lisa inte försvinner i schweiziska bankvalv igen. “Om målningen återlämnas till det schweiziska valvet kommer den italienska domstolen göras maktlös,” sa Giovanni Protti till The Art Newspaper.
Den första förhandlingen i ägartvisten kommer att äga rum den 8 september i en civil domstol i Florens.
