Att hänge sig till onlineauktioner har för många vana auktionskunder och väletablerade auktionshus varit en traumatisk upplevelse. Med rädsla för förändringen det innebär med allt från ny teknik, ökad transparens till magins eventuella försvinnande så visar allt fler årsredovisningar och rapporter att onlineförfarandet är enda sättet att möta kunden och därmed öka omsättning och resultat.
De senaste åren har den digitala revolutionen av konst och auktionsbranschen snarare övergått till ett stadie av normalläge av utveckling i samklang med vår samtid. Men det var inte många år sedan Barnebys näst intill paralyserade auktionsbranschen genom att sätta kundnyttan i första rummet.
Inte långt efteråt lanserade Bukowskis världens mest uppdaterade och användarvänliga auktionssajt i form av Bukowskis Market.
För auktionshusen handlar det idag inte om att köpa ett nytt auktionssystem för miljontals kronor var tionde år, utan att utveckla och förfina genom exemplevis mobilanpassning e t c.
I den årliga rapporten som Dr Clare McAndrew sammanställer för TEFAF, European Fine Art Foundation, över konstmarknadens väl och ve menar hon att onlineförsäljningen av konst uppgår till 3,3 miljarder euro år 2014. Vilket innebär 6% av den totala försäljningen av konst samma år. Den siffran kommer mer än fördubblas under 2015, och fortsätta att öka under 2016.
Bukowskis VD, Anna-Karin Laurell gjorde en intressant jämförelse i en intervju med Barnebys tidigare i år, där hon menar att onlineförsäljningen på Bukowskis ökat med 22 procent jämfört den generella onlineförsäljningen i Sverige som ökade 12 procent förra året. Det säger lite om vilken potential det finns i marknaden, både för auktionshus och handlare.
På sistone får världens två äldsta auktionshus skarp kritik från media och aktieägare (i Sotheby´s fall. Christie´s är privatägt) för sent uppvaknande, trögrörlig organisation och tafatthet inför utvecklingen av online-strategi.
Ett auktionshus som däremot läst trenderna rätt tycks vara det "moderna" auktionshuset Phillips(från 1796) som likt svenska Kaplans och engelska Fellows satsat på klockor. Av Phillips totala omsättning på 523 miljoner dollar under 2015 stod klockor för hela 80,3 miljoner dollar. Ett tacksamt område i form av kostnadseffektiv hantering, fulla provisioner, global handel och framför allt en ingång till framtidens stora köpare av även andra kategorier. Med andra ord så som man tänkte om vintage när de stora auktionshusen började sälja begagnade kläder.
Den tvekan som konstvärlden hyste inför stora affärer via nätet i början, tycks vara som bortblåst. Flera auktionshus rapporterar om rekordförsäljningar på nätet 2015. Det helt onlinebaserade auktionshuset Auctionata sålde under året en kinesisk bordspendyl från 1700-talet för 3,4 miljoner euro. Redan 2010 sålde Christie´s ett kinesisk bronsföremål från Fangyi för 3,3 miljoner dollar, och svenska auktionshuset Bukowskis klubbade "Stormlandskap" av August Strindberg för 11 750 000 kronor via onlinebud under pågående kvalitetsauktion. Även Bukowskis Market sålde miljonobjekt via renodlad onlinebudgiving när Vladimir Makovskis "Bröllopsföljet" klubbades för 280 200 euro.
Jag har sagt det förr och jag kommer fortsätta att tjata; det handlar inte om att vara online eller inte. Det handlar om att vara både och. Att vara konst och antikhandlare idag utan onlinestrategi är som att vara en antikhandlare utan vare sig butik eller lager.
Marknaden kommer att växa, och allt fler kommer att använda nätet både för att upptäcka och köpa konst, design och antikviteter. Den stora frågan är inte om online utan hur online...
Syns man inte så finns man inte, en sanning som väger tyngre än någonsin.
Missa inte veckans avsnitt av podden "Konstfolket" där vi just diskuterar onlinifieringen av konstvärlden.
