Många av de mest eftertraktade armbandsuren som finns idag symboliserar visserligen en viss social status, men de har inte alltid varit utformade för det ändamålet. Dessa små tekniska underverk, med sina alltmer sofistikerade komplikationer, var avsedda att underlätta livet för piloter, dykare och till och med astronauter. När de uppfanns var de avsedda för män och anses fortfarande vara en typiskt manlig accessoar.
Det är dock ingen överraskning att det var kvinnor som var först med att bära armbandsur, som i århundraden hade burit dekorativa accessoarer på sina handleder.
Det första kända armbandsuret sägs ha tillhört Elizabeth I. Hon fick det 1571 av sin favorit Robert Dudley, earl av Leicester. Ingen vet hur klockan såg ut men den kallades för en “armklocka”.
Läs: Vintageklockor: en växande rörelse
Drottningens armbandsur hade dock inget inflytande på den fortsatta utvecklingen. Istället för att placera uren på armband kom ett annat smycke att stå i centrum, nämligen ringuret. Ringur fanns redan på 1500-talet och blev mycket populära från och med 1750-talet.
För att spåra armbandsurets ursprung tar vi oss till Paris, där den schweiziske urmakaren Abraham-Louis Breguet grundade sitt företag 1775. En av hans mest lojala kunder var drottning Marie Antoinette som ägde fler av hans kreationer. År 1783 fick Breguet i uppdrag av Marie Antoinettes “vän”, den svenske greven Axel von Fersen, att tillverka det som skulle bli en viktig del av hennes samling: ett fickur med många komplikationer. Tyvärr blev beställningen inte klar förrän flera år efter Marie Antoinettes avrättning.
Trots att hon var mycket modemedveten ägde Marie Antoinette aldrig något armbandsur. Det var istället en medlem av den nya regerande familjen Bonaparte som kunde skryta med att ha burit det första riktiga armbandsuret.
Läs: Världens 10 dyraste klockor på auktion
Liksom Marie Antoinette var Caroline Murat, Napoleon Bonapartes yngsta syster, en beundrare av Breguets skapelser och ägde flera av hans klockor. Den 8 juni 1810 beställde hon en reseklocka för 100 franc och "en klocka med en repeterande mekanism på ett armband”, som skulle kosta hela 5 000 franc.
Kanske kom idén till det första armbandsuret från en beställning som kejsarinnan Joséphine gjorde fyra år tidigare hos hovjuveleraren Étienne Nitot. Till sin svärdotter, prinsessan Augusta Amalia av Bayern, lät Joséphine tillverka ett par armband, det ena med en liten kalender och det andra med en liten klocka.
Men armbandsuret blev inte populärt den här gången heller. Nästa utveckling gjordes 1868 av det schweiziska företaget Patek Philippe. Det första kända och certifierade armbandsuret beställdes av den ungerska grevinnan Koscowicz, vilket är känt eftersom uret fortfarande finns bevarat.
Från och med då blev smyckesur för kvinnors handleder alltmer populära. Männen föredrog dock fortfarande fickuret. I och med att antalet kvinnor i arbetslivet ökade kom mer praktiska och prisvärda modeller att tillverkas.
Männen blev medvetna om det praktiska värdet av ett armbandsur först genom sport och militär verksamhet, vilket gjorde märken som Rolex och TAG Heuer kända. Berömmelsen att ha burit världens första armbandsur är dock något kvinnor kan göra anspråk på.
