1. Fadern lärde henne måla
Artemisia föddes i Rom den 8 juli 1593 som dotter till målaren Orazio di Ottaviano Montoni och modern Prudenzia. Modern gick bort tidigt och Artemisia hade inget annat val än att följa sin far till hans ateljé. Där lärde hon sig tidigt att handskas med borstar, dukar och färger. Konsten blev hennes största passion. Möjligheterna till en karriär som konstnär för en kvinna under 1600-talet var i princip obefintliga. Särskilt om man som Artemisia inte tillhörde överklassen.
De uppenbara svårigheterna avskräckte emellertid varken henne eller pappan. Han började måla med henne och gav henne en grundläggande utbildning i hur man blandade pigment, tillverkade penslar och applicerade färg. Under åren förfinade Artemisia sin teknik genom att kopiera litografier från den tidens stora artister. Konstnären Caravaggio blev hennes viktigaste referens: hans stil påverkade även hennes fars arbete starkt (de två kände varandra).
Även om pappan Orazio var upplyst och öppen, tillät han aldrig Artemisia att förfina sin konst utanför deras ateljé. De samarbetade dock och Artemisia fick arbeta med hans verk. 17 år gammal gjorde hon sin första egna målning, Susanna och de äldre.
Läs också: Elisabeth Siddal, världens första supermodell
2. Utsattes för övergrepp
Trots att hon inte fick lämna hemmet för att kunna utveckla sitt målande träffade Artemisia många av den tidens konstnärer i hemmet – de var vänner till pappan. En vanlig besökare i ateljén var konstnären Agostino Tassi – han fungerade också som hennes lärare. Tidigt började han dessvärre att närma sig sin elev, alltid med samma resultat – hon avvisade honom. En dag när fadern var borta våldtog Tassi henne. Enligt tidens praxis erbjöds och accepterade Artemisia, för att lösa situationen, att gita sig med Tassi. Detta genomföres dock aldrig då den äldre konstnären redan var gift. Ett år efter våldtäkten lämnade Artemisias far in en anmälan. Innan domen mot Tassi fastställdes gick sju långa och smärtsamma månader med förhör av den utsatta, förövaren och vittnen. Artemisias vittnesmål ifrågasattes och det påstods att hon ljög. Den unga konstnären fick bland annat höra att hon lockat förövaren genom att klä sig utmanande – hon blev till och med misshandlad under sina vittnesmål som ett test för att se om hon stod fast vid sin version. Tassi dömdes till ett års fängelse.
3. Första kvinnan på Florens konstakademi
Trots våldtäktsdomen skadades Artemisias rykte av det hon utsatts för. Hennes far tvingade henne att gifta sig redan dagen efter rättegångens slut. Till make hade utsetts den toskanska konstnären Pierantonio Stiattesi, en total främling för konstnärinnan. Artemisias far återtog under den här perioden kontakten med dotterns våldtäktsman så för Artemisia blev bröllopet 1612, en bra anledning att fly Rom och flytta till Florens.
Där gjorde konstnären sig snabbt känd för sin talang – trots att hon fick tampas med ryktena som omgärdade henne (då och resten av hennes liv). Under tiden i Florens, som bara varade fram till 1620, lärde konstnären känna många viktiga kontakter (inklusive Galileo Galilei) och blev som första kvinna antagen till Florens konstakademi.
4. Hon målade mäktiga kvinnor
Tack vara makens vidlyftiga leverne och skulder samt att Artemisia ständigt hittade kärleken på annat håll avslutade hon deras äktenskap. Hon återvände för en kort period till ett Rom som hennes far lämnat, innan hon flyttade till Venedig, där hon stannade till 1630.
Under hela sin karriär följde Artemisia i Caravaggios fotspår och med det tidens barockstil. Hennes dukar fylldes med bibliska teman utförda med klärobskyr-teknik. Det som gjorde henne unik, var införandet av starka kvinnor i verken. Och inga våp som var rädda och undergivna männen, istället mäktiga och oberoende hjältinnor - en verklig revolution, och det i en tid då till och med de starkaste kvinnliga figurerna i Bibeln ofta fick symbolisera svaghet eller underkastelse i målningar.
Jämför till exempel Caravaggios "Judith dödar Holofernes" med Artemisias variant för att se skillnaden. Caravaggios Judith har en skrämd min och ser ut att rygga för blodet, som om kvinnan inte slaktade Holofernes med vilja utan ser sin hand göra det, som tvingad av en vilja som egentligen inte är hennes.
Artemisias Judith, å andra sidan, är ett alter-ego av målaren som begår mordet på Holofernes / Tassi på ett medvetet sätt: hon skyggar inte med blicken och är stark, beslutsam och medveten om sin handling. Av de 60 målningar som med säkerhet tillskrivits konstnären, representerar 40 av dem kvinnor. Hon ger liv till allt från Maria Magdalena till Sankta Katarina. Artemisia Gentileschi förändrade inte bara synen på den smärta våldtagna känner, utan gav också en röst till kvinnor samtidigt som hon skrev in sig i konsthistorien.
5. Genombrottet kom först på 1900-talet
Artemisia delar många konstnärers öde. Precis som bland annat Frida Kahlo, Margaret Keane och Joan Mitchell, tog det lång tid innan folket började uppskatta hennes arbete. Och i det här fallet faktiskt inte år eller decennier, utan århundraden. Hennes verk glömdes helt på 1800-talet och återupptäcktes först under 1900-talet. En artikel från konsthistorikern Roberto Longhi, 1916 gjorde att Artemisias verk återigen uppmärksammades. Intresset för konstnären och hennes hennes verk fick ett rejält uppsving och växte. Det kulminerade med en serie utställningar på internationell nivå under 1970- och 1980-talet.
