Designtrender säger ofta en hel del om den tidsperiod under vilken den skapats. Dagens design och inredning tenderar vara minimalistisk, enkel i sin utsmyckning och gärna med en hållbar baktanke. Kanske speglar detta vår försynta framtidsoptimism och växande omsorg för vår natur.
Men alla generationer har inte varit lika anspråkslösa, vilket för oss in på diskussionen kring Art Deco. Under det glada 20-talet, efter första världskrigets slut, rådde en allmän optimism bland befolkningen och så även bland formgivare, inredare och konstnärer. Man omfamnade utveckling, teknologi, skönhet, lyx och den mänskliga själens kreativa ådra. De produkter, utrymmen och byggnader som formgavs andades framtidstro och progressivitet. Framtiden kändes ljus – aldrig mera krig!
Men att hänvisa Art Decons ursprung till optimism allena skulle vara en ordentlig förenkling. En annan viktig utveckling var den allmänna synen på formgivning. I slutet av 1800-talet hade Frankrike länge varit konsten och kulturens högborg där konstnärer och skulptörer aktades högt. Men de som sysslade med design och formgivning av kläder, möbler, mattor eller annan dekorativ utsmyckning respekterades inte på samma sätt.
År 1875 blev en vändpunkt. Den franska regeringen insåg då formgivningens vikt och egenart och gav professionen dess officiella titel – Arts Décoratifs. Det skulle dock dröja till 1901 innan regeringen grundade la Société des Artistes Décoratives vilket skulle säkra designers och formgivare samma sociala och kulturella status som konstnärerna.
Läs: Villa Necchi Campiglios tidlösa skönhet
Art Deco gjorde sin entré i och med det kända Exposition internationale des arts décoratifs et industriels modernes som gick av stapeln i Paris 1925 – ett evenemang som för samman formgivare och arkitekter från hela världen, varav många visade formgivning i Art Deco-anda.
Termen Art Deco definierades dock långt senare. Detta skedde 1966 då Musée des Arts Décoratifs i Paris öppnade utställningen “Les Années 25: Art Déco, Bauhaus, Stijl, Esprit Nouveau”. En utställning, som inte bara gav denna optimistiska stil ett namn utan även tydligare tidsram, att Art Decons guldålder inleddes under 1900-talets tidiga år och sträckte sig fram till 1939 och andra världskrigets början.
Läs: Världens 10 mest berömda skulpturer
Vidare ser vi en upprepad användning av linjära och geometriska former, som trianglar, rektanglar, cirklar och zickzack-mönster. Trots enkelheten i de geometriska inslagen är Art Deco inte utan utsmyckning. Formgivningen kompletteras av ornament i form av högt stiliserade djur, människor och växter – förenklade organiska former som matchar resten av estetiken.
Materialen varierar. Plast, bakelit, glas och järnbetong används tillsammans med mer naturliga material som silver, jade, vulkanglas, krom och elfenben. Det enkla och det exklusiva korsas i spännande materialkombinationer. Trots att tidiga Art Deco-föremål sällan massproducerades speglade ändå formgivningen en fascination för den moderna maskinen. De enkla formerna och den repetitiva symmetrin känns nära maskingjorda i sin precision.
Grundat i Frankrike började Art Deco att spridas, och snart blev den en global favorit. Formgivaren Émile-Jacques Ruhlmann, omfamnade snabbt stilen. Hans möbler var ämnade för ett förmöget klientel som insåg innebörden av denna franska exklusivitet. Ett utmärkt exempel på Ruhlmanns exklusiva formgivning är hans State rectangle, ett skåp som idag kan beskådas på Musée des Arts Décoratifs i Paris. Efter Ruhlmann följde formgivare såsom Pierre Legrain, Eileen Gray, Cartier och Jean Deprés – för att bara nämna några få som var och en satte sitt avtryck på denna mytomspunna kreativa period.
Art Decons intåg i formgivningens traditionella sfär representerade en brytpunkt genom sitt nyttjande av moderna material och industriell produktion. Teknologins snabba utveckling gav formgivare tillgång till nya praktiska verktyg – verktyg som togs emot med stor enthusiasm som reflekterade samtidens framtidsoptimism. Kanske är det därför inte konstigt att Art Deco-stilen användes för att inreda transatlantiska fartyg, starka symboler för modernitet och överflöd. Ett exempel på detta är fartyget Normandie 1935 som inreddes med verk av några av Art Decons största namn: Louis Süe, André Mare, Jean Dunand och Raymond Subes.
I USA utvecklades stilen ytterligare. Den amerikanska Art Decon tenderar att vara mer enkel och slick, en förenkling från det formspråk som ursprungligen utvecklats i Frankrike. Stilen tog USA med storm och snart uppfördes stora, officiella byggnader i Art Decons anda, vilket resulterade att stilen nådde en allt större publik.
Art Deco är alltid aktuellt och närvarande. Från smycken och möbler till stora byggnader. Idag avtecknas till och med Art Deco mot New York Citys skyline med Rockefeller Center, Chrysler Building och Empire State Building som dess mest kända exempel.
