Pieter Cornelis Mondriaan föddes den 7 mars 1872 i Amersfoort, Nederländerna. När hans far, konstläraren och kalvinistiske pastorn, utnämndes till rektor på en grundskola i Winterswijk flyttade familjen. Den unga Piet blev snart konstintresserad och uppmuntras av sin far och farbror att upptäcka det nyuppfunna utomhusmåleriet vid floden Gein.
Läs: Abstrakt konst: den nonfigurativa konsten
Påverkad av den nordisk romantiska traditionen och landskapsmåleriet i början av 1900-talet började Piet Mondrian undersöka effekterna av ljus och form. I målningarna är grupper av trädstammar och grenar återkommande motiv.
År 1892 skrev den redan då lärarutbildade Mondrian in sig vid Royal Academy of Fine Arts i Amsterdam. Efter sekelskiftet 1900 närmar sig hans målningar symbolismrörelsen – han påverkas av sällskapet och ljusjakten som pågår i den nederländska symbolismfadern Jan Toorops lilla hus i Domburg. Mondrian är en av många i ett brokigt gäng konstnärer som samlas för att måla tillsammans. På tavlorna från tiden syns hans utforskning av de nya formidéerna. År 1907 målas på kartong Le Nuage Rouge, ett förenklat landskap med färger som endast har symboliskt värde. Steg för steg tar Mondrian kliv bort från det figurativa målandet.
Hans målningar förenklades, färgerna blev renare och han frigjorde sig från uppfattningen om att målaren måste kopiera verkligheten. När han upptäckte kollegorna Kees van Dongen och Vincent van Goghs verk skapades en kedjereaktion som syntes i verken. Mondrian omfamnade deras symboliska färganvändning och i en känslostorms-session pressade han paletten till det yttersta. I målningarna Moulin au soleil (1908) och The Red Tree (1908-1909) kombineras det skrikigt röda med lugnande blå toner.
Läs: Modernismens Picasso
Han flyttade till Paris 1911 och upplevde en kubistisk fas. Han kastade av sig ett par, tre bokstäver i namnet och blev världsmedborgare samtidigt. De jämnåriga konstkollegorna Pablo Picasso och Georges Braque inspirerade – Mondrian reducerade möjligheterna på paletten och blev mer och mer abstrakt för varje tavla som gjordes. Snart hade det figurativa brutits ner till enbart strukturer. Mondrian sa senare: "Jag kände att endast kubisterna hade upptäckt rätt väg och under lång tid var jag mycket påverkad av dem."
Åren som följde, 1913 och 1914, definierade resten av Mondrians karriär. Han introducerade ett nytt bildspråk och blev en av förgrundsfigurerna inom den abstrakta konsten. Bortförd och frälst av rörelsen experimenterade han tillsammans med Wassily Kandinsky, Fernand Léger, Francis Picabia och Robert Delaunay. I januari 1914 sammanfattade han sina intellektuella framsteg i ett brev till vännen Brenner: "Jag bygger linjer och färgkombinationer på plana ytor för att med största medvetande uttrycka en allmän skönhet. Naturen (eller vad jag ser) inspirerar mig, sätter mig, som alla målare, i ett känslomässigt tillstånd som driver mig att skapa något, men jag vill hålla mig så nära sanningen som möjligt och extrahera allt tills jag når grunden (som bara är en yttre grund!) av saker […]. Jag tror att det är möjligt, tack vare horisontella och vertikala linjer konstruerade i full medvetenhet, men utan beräkningar, på förslag från en akut intuition och född i harmoni och rytm, att dessa grundläggande former av skönhet efter behov kompletterade av andra raka eller böjda linjer, producera ett konstverk lika kraftfullt som sant."
Läs: Kubism – abstrakt eller exakt?
Efter sin fars bortgång återvände han till sitt hemland 1915 och arbetade för att lyfta fram kubismens brister, inte bara genom att överskrida, utan också genom att byta till en renare abstraktion. Hans verk, som Océan 5 (1915), är prydda med vertikala och horisontella linjer och även om de är sammansatta på ett exakt motiv är de bara en radikal förenkling av grafiken. Under perioden påbörjade Mondrian mängder av målningar men avslutade bara ett fåtal.
Han var medlem i den holländska rörelsen De Stijl, grundad av Theo van Doesburg 1917, innan han två år senare återvände till Paris. I studion på Rue de Coulmiers började han måla färgade rutnät på mer eller mindre färdigställda dukar. I De Stijls journal publicerade Mondrian texter där han berättar att vill kassera materialismen i naturen och endast behålla dess essens och uttrycka sig enbart genom ”abstraktionen av all form och färg det vill säga [...]. Den raka linjen och tydligt definierad primärfärg."
Så integrerades färgerna röd, gul och blå permanent på hans palett. Vitt associeras med bakgrunden och svart som skiljelinje mellan färgerna. Han varierade de svarta linjernas tjocklek, på samma sätt som hans kvadrater skiftar i storlek. Ändå är verken strikt strukturerade i geometrisk balans. Något som sägs vid rätt vinkel ha en överordnat betydelse och speglar konstnärens teosofiska tro.
Mondrian kom att förfina systemet i 20 år. Ibland är tavlorna monokroma, ibland färgglada, med eller utan dubbla linjer. Mondrian undersöker alla möjliga variationer och blir en viktig person i den moderna rörelsen inom konst och arkitektur. Hans system kom faktiskt till och med att inspirera modevärlden. År 1931 skapade stylisten Lola Prusac ett urval av resväskor för Hermès inspirerade av hans verk och 1965 lanserade Yves Saint-Laurent den berömda Mondrian Collection med sex klänningar.
År 1940 flyttade Mondrian till New York. Där kom han att stanna till sin död. Med stöd av Peggy Guggenheim lyftes han fram i många utställningar och tackade Guggenheim bland annat genom att lyfta och visa henne potentialen hos en viss Jackson Pollock.
Mondrian dog av lunginflammation i februari 1944. Nästan 200 personer deltog i hans begravning, bland besökarna fanns bland annat konstnärerna Alexander Archipenko, Marc Chagall, Marcel Duchamp, Alexander Calder, Robert Motherwell och Fernand Léger.
Läs: Nio saker du inte visste om Marc Chagall
Mondrians konst klubbas idag för mångmiljonbelopp och han är en av de dyraste konstnärerna på auktionsmarknaden. Målningen Composition No. III, with Red, Blue, Yellow, and Black (1929), såldes i maj 2015 hos Christie's för hissnande 423 miljoner kronor – rekord för konstnären.
