Villa Necchi Campiglio är ett historiskt residens och museum som sedan 2008 ingår i “Case Museo di Milano” (historiska hus i Milano). Huset, som är en av Milanos främsta dolda skatter, är ett fantastiskt och lyxigt exempel på italiensk arkitektur från mellankrigstiden. Huset omges av en lummig trädgård och har även en tennisbana och Milanos första uppvärmda pool. Huset byggdes mellan 1932 och 1935 av den milanesiske arkitekten Piero Portaluppi på uppdrag av den lombardiska industrifamiljen Necchi Campiglio och renoverades senare av Tomaso Buzzi. Villan markerar införandet av rationalismen i den moderna italienska arkitekturen.
Valet av plats för Villa Necchi Campiglio, tänkt som ett slags lantställe i Milanos livliga stadskärna, var ingen tillfällighet. I slutet av 1800-talet bestod området huvudsakligen av trädgårdar trots att de låg i anslutning till stadens centrum. Området, som var centralt men ändå lummigt och lugnt, lockade Angelo Campiglio och systrarna Necchi, som flyttade från Pavia och sökte ett nytt hem i Milano där de kunde bjuda över sin stora vänskapskrets. Systrarna Necchi, Nedda (1900-1993) och Gigina (1901-2001), ärvde en förmögenhet från deras brors symaskinsföretag (det berömda märket Necchi) och från deras fars gjuteri. Efter giftermålet med Gigina började Angelo Campiglio (1891-1984) att arbeta i gjuteriet.
När marken köptes runt 1930 anförtroddes ritningen av huset åt arkitekten Piero Portaluppi, en av tidens mest kända italienska arkitekter, och byggandet genomfördes mellan 1932 och 1935 med hjälp av företaget Gadola. Portaluppi anlitades för att utforma Villa Necchi Campiglio som ett totalkonstverk som speglade den milanesiska överklassens livsstil och tidens moderna trender – italiensk rationalism, fascistisk arkitektur och art deco.
Alla detaljer i villan är designade av Portaluppi, allt från dörrhandtag till fönsterkarmar. Huset utformades som en elegant men praktisk bostad och är modernt både i sin stil och i sina funktioner: skjutdörrar, elektriska fönsterluckor, hiss, centralvärme och ett omfattande intercom-system för husets personal.
Under andra världskriget flydde familjen till staden Barasso i provinsen Varese. Huset konfiskerades och blev residens och högkvarter för den fascistiske statsmannen Alessandro Pavolini. Efter Salòrepublikens fall ockuperades huset först av engelsmän innan det omvandlades till residens för den nederländska konsuln. Familjen återvände till Milano i början av 50-talet och lyckades återta villan i sin ägo.
Läs: Sublim punk hemma hos Stephan Hamel
När Necchi Campiglio återfick huset efter kriget beslöt de att renovera villans interiör för att den skulle vara mer i linje med italienska 1700- tals palats. Arkitekten Tomaso Buzzi (känd för sin utformning av Villa Volpi) fick i uppdrag att renovera exteriören och sedan göra om några av rummen i en mjukare och mer dekorativ stil än Portaluppis.
Angelo Campiglio dog 1984, Nedda Necchi 1993 och hennes syster Gigina 2001. Eftersom det inte fanns några ättlingar ärvde Fondo Ambiente Italiano (FAI), vars uppgift är att bevara historiska monument och skydda miljön, villan. Den har därefter genomgått en restaurering under ledning av arkitekten Piero Castellini. Renoveringen pågick under tre år och kostade ungefär 6 miljoner euro. Huset öppnades slutligen för allmänheten i maj 2008.
Villa Necchi Campiglio skiljer sig från de andra Case Museo di Milano tack vare sin status som ett självständigt enfamiljshus, snarare än ett palats som Museo Poldi Pezzoli, Museo Bagatti Valsecchi och Boschi Di Stefano (även det ritat av Portaluppi).
Håll dig uppdaterad med de senaste nyheterna från konst- och auktionsvärlden: prenumerera på Barnebys kostnadsfria nyhetsbrev!
Villan ligger i den historiska stadsdelen Monforte, några minuters promenad från Duomo di Milano. Den ligger i ett fridfullt kvarter med smeknamnet "tystnadens kvarter" som är känt för sina aristokratiska bostäder. Själva huset är placerat på baksidan av vägen och skyddas av en hög mur, vilket garanterar lugn och avskildhet för dess boende och gäster. Vid gatuentrén finns en liten separat byggnad som används som portvaktslägenhet och garage, som är ansluten till villan genom en underjordisk passage.
Huset är omgivet av en grönskande trädgård med tennisbana och Milanos första privata uppvärmda pool. På den tiden kunde man bara hitta dessa funktioner på herrgårdar. I dag finns det även ett kafé och en tennisbana med glaspaviljong i trädgården som donerades av Giorgio Armani 2015.
Läs: Hemma hos grundarna till Cheap Monday i Toscana
Byggnadens exteriör är typisk för den framväxande rationalismens stränga stil, där varje våningsplan är klätt i olika material (granit och marmor) och färger, medan interiören präglas av art deco-element. Entrédörren i glas och järn leder direkt in i atriumet.
Villa Necchi Campiglio är utformad för att ta emot gäster, och under sin storhetstid hade den en rad kända gäster som prinsessan Marie-Gabrielle av Savoyen, familjen Viscontis och kungen och drottningen av Spanien.
Läs: Art Deco – denna evigt återkommande fäbless
Källaren består till stor del av tjänstefolkets bostäder och servicerum. I ett av rummen finns idag en permanent fotoutställning om villans historia.
Läs: Extraordinära designdestinationer som vi suktar efter
Huvudentrén leder direkt in i det valnöts- och rosenträsklädda atriumet, vars syfte är att imponera med storslagenhet och överdådighet. Det krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig familjen Necchi Campiglios elegant klädda gäster i huset. Till vänster ligger biblioteket, som har en mycket mer intim känsla med sitt stuckaturtak och inbyggda bokhyllor i rosenträ. Spelborden av Gulemigo Ulrich tyder dock på att gästerna kunde uppleva annat än bara reflektion. Mittemot biblioteket ligger husets mest instagrambara rum: den inglasade verandan, med sina höga fönster som ger en vacker utsikt över trädgården och med ett golv av grön marmor.
Läs: Hemma hos Eva och Lars på vinden till Hotel Acapulco
Vardagsrummet har renoverats av Tomaso Buzzi och är inrett i en rik och dekorativ stil med inspiration från 1700-talet. På höger sida av atriumet kommer du in i rökrummet, som också har renoverats av Buzzi och som har en stor öppen spis i renässansstil. I anslutning till salongen ligger matsalen, vars väggar är klädda i veläng. Stuckaturtaket ovanför är täckt av astrologiska motiv. Även i detta rum har Buzzi lagt till sin egen touch: väggarna är klädda med belgiska gobelänger från 1500- och 1600-talen. Atriumet leder också till Angelo Campiglios träbeklädda kontor, där ett mekaniskt ovalt skrivbord tillverkat av den toskanska möbelsnickaren Giovanni Socci står i centrum.
En storslagen marmortrappa med balustrader i grekisk stil leder från atriumet till första våningen. Två master suites är symmetriskt placerade på vardera sidan av en korridor med valv och väggskåp. I skåpen visas systrarna Necchis sensationella klädsamling, med ett imponerande utbud av skräddarsydda plagg från Gucci, Dior och Hermès.
Från den mittersta korridoren nås de två gästrummen. Det mindre rummet fick smeknamnet Prinsens rum efter sin återkommande gäst, prins Heinrich av Hessen-Kassel. Det andra sovrummet, i byggnadens sydvästra hörn, har fått namnet Prinsessans rum efter prinsessan Maria Gabriella av Savojen: i dag rymmer det Micheli-samlingen. I anslutning till prinsessans rum ligger en garderob och ett strykrum, som enligt tidens sedvänjor beboddes av den enda tjänare som fick vistas på denna våning.
Villan är ett betydande konstverk i sig själv och är fylld av otaliga målningar, skulpturer, möbler och andra värdefulla föremål. Samlingen köptes delvis av Necchi Campiglio under deras tid i huset och skänktes delvis till FAI, som ställer ut den i huset. Bland donationerna till FAI finns Claudia Gian Ferraris samling från början av 1900-talet och Alighiero och Emilietta De Michelis samling av 1700-talsmålningar och dekorativ konst. Det mest anmärkningsvärda föremålet i samlingen är Arturo Matinis skulptur L'Amante Morta, som står vid foten av den stora trappan.
Nedda Necchis samling av 1900-tals konst – som bland annat innehöll verk av Jean Arp, Gianni Dova, Lucio Fontana, Roberto Crippa, Mario Sironi och René Magritte – splittrades när hon valde att sälja verken för att finansiera forskning vid sin vän Umberto Veronesis institut. Hon behöll dock det enda existerande verket av målaren Giuseppe Amisani med titeln Il Cardinale Richelieu, som hänger i hennes sovrum.
Samlingen, som galleristen och konstsamlaren Claudia Gian Ferrari har donerat till FAI, består av 44 målningar, teckningar och skulpturer av italienska konstnärer från början av 1900-talet. Bland dem finns Giacomo Balla, Umberto Boccioni, Carlo Carrà (Still life with books), Giorgio de Chirico (Oreste and Elettra, Portrait of Alfredo Casella), Filippo de Pisis (Still life with the hare), Arturo Martini (The dead lover, Busto di fanciulla), Giorgio Morandi (Still life, Two specimens), Mario Sironi (The shepherd's family) och Adolfo Wildt (The pure fool). Alla verk är placerade i rum på mellanvåningen.
Textilindustrimannen och bankiren Alighiero De Micheli (1904-1995) samlade över 130 mästerverk från 1700-talet, däribland målningar (Canaletto, Tiepolo och Rosalba Carriera), franska möbler, lombardisk keramik, kinesiskt porslin och sällsynta miniatyrer av Jean-Baptiste Isabey. Samlingen visas i Princess Room, som arkitekten Filippo Perego har utformat och som speglar smaken hos husets tidigare ägare.
Huset var med i Luca Guadagninos mästerverk från 2009, den kritikerrosade I Am Love. Regissören sa att han drogs till villans "återhållsamma känslighet" och att "den visar den besatthet av perfektion och detaljer som den milanesiska bourgeoisin har".
Upptäck fler artiklar på Bbys Magazine
Artikel skriven av Noor de Falco
Det här är en uppdaterad version av en artikel som ursprungligen publicerades den 31 juli 2021.
