Den brutalistiska arkitekturens raka linjer kritiserades för den hårdhet de skulle ge åt världens skylines. Många hus i den här stilen har rivits under årtiondena men idag upplever brutalismen en renässans.
Mellan 1950- och 70-talet uppstod brutalismen som en reaktion mot alla dekorativa byggnader och blev praktiskt taget synonymt med statliga och institutionella byggnader. Under andra världskriget ödelades och förstördes många stora städer. Efter att ekonomin sedan hade återhämtat sig igen erbjöd brutalismen en billig lösning för att uppföra nya byggnader. Storbritannien låg i framkant eftersom London var en av de stora städerna som härjades av kriget.
Dessa fästningsliknande konstruktioner med sina synliga betongstommar (som gav stilen dess namn: béton brut, franska för “rå betong”) drog snabbt till sig uppmärksamhet från förmögna kunder, vilket ledde till att arkitekter investerade större budgetar i att bygga sådana konstruktioner.
Läs: Så gav Bauhaus liv till modernismen
Brutalismen blev snart utbredd. Le Corbusier var en av de arkitekter som ritade byggnader i denna stil, bland annat Unité d'Habitation, en typ av flerbostadshus som uppfördes i bland annat Berlin och Marseille. De brittiska arkitekterna Alison och Peter Smithson samt Michael Ventris var viktiga brutalister, liksom de amerikanska arkitekterna Paul Rudolph, Ralph Rapson och Walter Netsch.
Läs: Demokratisk design av Ray och Charles Eames
Begreppet brutalism användes för första gången av den svenske arkitekten Hans Asplund, som använde det för att beskriva Villa Göth i Uppsala, som arkitekterna Lennart Holm och Bengt Edman ritade och som stod färdig 1950.
Vill du ha fler artiklar direkt i din inkorg? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här
Efter sin storhetstid föll brutalismen i "estetiskt vanrykte" på 1990-talet och förkastades till stor del, delvis på grund av att dess betongytor vid det här laget hade visat sig vara mycket känsliga för smuts. Idag har kritiker och allmänheten återigen mjuknat och brutalismen uppfattas som efterkrigstidens hårda men opretentiösa design.
