Den legendariska historien om Murano

Muranos renommé som epicentrum för glasproduktion föddes i slutet av 1200-talet, under Republiken Venedig (eller Serenìsima). År 1291 beordrade republiken att alla glasbruk i Venedig skulle förstöras eftersom brandrisken var för stor då majoriteten av byggnaderna var gjorda av trä. Beslutet gjorde att glasbruken fick flytta och många av formgivarna valde grannön Murano.

Över 300 glasbruk flyttade till Murano och hantverkarna kämpade hårt för att förbättra sina tekniker. Yrket blev snabbt uppskattat och runt 1300-talet fick glaskonstnärer privilegier som statligt skydd, rätten att bära svärd samt gifta sig med adelsfamiljer. Hantverket blev snabbt synonymt med prestige. 

Den exceptionella kvaliteten på Murano-glas blev snabbt känt och inte bara i Italien utan över hela världen. Glaset blev en statussymbol och Ludvig XIV av Frankrike lyckades anställa de främsta hantverkarna som skapade skräddarsydda föremål, inklusive kungens porslin. 

Under århundraden utvecklades nya tekniker vilket gjorde det möjligt för glaskonstnärerna att skapa flera mönster och färger som filigran, millefiori, lattimo och ghiacciato, ett sprucket glas som är extremt svårt att bemästra. 

Många formgivare har arbetat vid Murano. Familjen Barovier var en av de första som introducerade en modernistisk stil till det traditionella Murano-glaset. Artisti Barovier grundades 1896 av bröderna Benedetto, Benvenuto och Giuseppe och än idag tillverkar företaget sensationella verk. 

Nicolò och Ercole, Benedettos söner, tog över verksamheten 1919 och förnyade familjeföretaget. Ercole blev företagets konstnärliga chef och han utmärkte sig för att vara en innovativ kreatör och etablerade namnet Barovier 1929 med serien Primavera. Serien skapades i samband med att bubblor och sprickor uppstod i glaset och sedan dess har företaget inte lyckats reproducera serien. 

Det berömda företaget Cappellin-Venini & C grundades av Paolo Venini och den milanesiske antikhandlaren Giacomo Cappellin. På 1920-talet gav företaget nytt liv till öns traditionella glastillverkning. Venini, som var långt ifrån traditionalist, tillbringade sitt liv med att utveckla nya tekniker och blev så småningom en av de första på ön att använda metan i glastillverkningen. 

Venini samarbetade med ett flertal innovativa konstnärer. Han arbetade bland annat med Carlo Scarpa, Tomaso Buzzi och Gio Ponti. När Venini dog 1959 tog hans svärson, arkitekten Ludovico Diaz de Santillana, över företaget och förevigade Veninis anda av innovation samt fortsatte samarbeta med kända samtida konstnärer. Memphisgruppens grundade Ettore Sottsass och amerikanen Thomas Stearns skapade verk för Venini fram till slutet av 1980-talet. 

Thomas Stearns anlände till Murano 1960 och bekantade sig snabbt med öns tekniker. Han var den första amerikanen som arbetade för Venini och skapade en mängd originella verk. Han stod bakom en serie glasföremål utformade som skulpturer, präglade av organiska former och unika färgkombinationer.

År 1938 flyttade varumärket Aureliano Toso till Murano och anställde den berömde målaren Dino Martens. Hans bidrag till öns glasproduktion kännetecknades av polykroma verk och med hjälp av traditionella tekniker lyckades han formge djärva asymmetriska former. 

Han är mest känd för serien Eldorado som kännetecknas av perforerade verk med polykroma fläckar men också serierna Oriente och Zanfirici. 

Den 1 december håller Cambi auktionen 20th Century Murano Glasses. Med över 200 föremål erbjuder katalogen det allra bästa som skapades på Murano under 1900-talet. 

Upptäck katalogen på Barnebys