I ett avsnitt av den amerikanska tv-serien The Nanny förklarar den modeintresserade huvudkaraktären Fran Fine att man på 70-talet bar utsvängda byxor för att dölja svullna fotleder som orsakades av att ständigt stappla runt i platåskor. Discoeran var den här trendens storhetstid, men platåskor var populära redan på 1940- och 50-talen, då den tjocka sulan kombinerades med en separat klack. Marilyn Monroe gillade att bära en modell av genomskinlig plast vars remmar var utbytbara och därmed kunde anpassas till olika outfits.
Läs: Christian Louboutin – kejsarens nya pumps
Men önskan att hålla skorna så långt från marken som möjligt är ett mycket äldre och mer globalt koncept. Klackskon, som tidigt användes av mongoliska ryttare (hälen användes förmodligen för att förhindra att man halkade i stigbygeln), dök upp i Europa på 1600-talet, närmare bestämt på Ludvig XIV:s fötter. Den franske kungen bar en röd klack som en symbol för makt, en klack som endast var reserverad för honom och de viktigaste adelsmännen. Ludvig XIV var mån om sitt yttre och för att förbättra sitt utseende – han var 162,5 cm lång (vilket inte var ovanligt på den tiden) – kombinerade han klackskorna med en voluminös allongeperuk.
Redan under antiken fanns det så kallade kóthornos (koturner), en snörad sandal med tjock korksula, som först dök upp i avbildningar av Dionysos och som senare bars av skådespelare i grekiska tragedier. Från 1400-talets första hälft spreds detta skomode bland kvinnor och kallades “chopine” (styltsko). Särskilt i Venedig tog trenden bisarra former med korksulor som var upp till 74 cm. Damerna var förtjusta i den smalnande effekt som styltskor skapade när de bars under långa kjolar, och kyrkan godkände dem, eftersom det var praktiskt taget omöjligt att röra sig, än mindre att dansa, med dem.
Läs: Mode i konsten
Förutom koturner var även patiner av kork eller trä, som satt fast på foten med en rem, en föregångare till styltskon. Patiner dök upp under medeltiden och bars förmodligen för att skydda skorna, som inte var särskilt robusta på den tiden och som bara hade tunna sulor, från skräp på gatorna och även för att skydda fötterna från kylan. Patiner är relativt sällsynta bland medeltida fynd, vilket tyder på att de bars av högre samhällsklasser och inte var avsedda för allmänheten.
Läs: Från Van Eyck till Botero: symboliken i Arnolfinis porträtt
Patiner finns också med i Jan van Eycks Makarna Arnolfinis trolovning från 1434 och paret som avbildas tillhörde definitivt inte den fattiga delen av befolkningen. Eftersom snabelskor var populära bland adelsmän vid den tiden, gjorde patiner det möjligen också lättare att gå i dem.
Efter att klackskon kom på modet och sättet att tillverka skor förbättrades mer och mer, blev patiner vanliga. För att skydda kläderna från lerstänk bar kvinnor patiner, medan männen föredrog läderstövlar. Patiner användes också när man arbetade i våta miljöer, till exempel när man moppade golv.
Nalins, som har sitt ursprung i det Osmanska riket, kan också ha fungerat som modell för detta. Där användes de i badhusen men också i hemmen, dock inte som överdragsskor utan som sandaler. Sulorna, som var gjorda av trä med två separat fastsatta vertikala plattor, var dekorerade med dyrbara material som pärlemor och man ansåg att ju högre sulan och ju finare dekoren var, desto högre status hade personen som bar skorna.
Läs: Issey Miyake: konsten att skapa skulpturalt mode
Även i Japan ville man skydda dyrbara tyger från de smutsiga gatorna. Där använde man modellen geta, som ursprungligen kom från Kina, från Heian-perioden (794-1185) och framåt och många olika varianter utvecklades. Idag bärs geta främst vid tillfällen som kräver traditionella kläder som kimono. Till skillnad från europeiska patiner eller osmanska nalins har geta inget band runt fotleden, utan ett triangulärt stöd som influerat dagens flip-flops.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Slutligen finns det en märklig variant av platåskon som tar oss tillbaka till förbudstiden i USA (1920-1933). Den som ville ta en drink trots förbudet var tvungen att gå till en lönnkrog. Och naturligtvis behövde krogarna förses med alkohol, vilket bara kunde ske i hemlighet. Som namnet moonshine (hembränt) antyder var de tvungna att bedriva sin illegala verksamhet på natten, ofta ute i skogen. Naturligtvis fick polisen nys om det. För att polisen inte skulle kunna följa deras spår satte de sulor under skorna som imiterade kossornas klövar.
Oavsett om de bärs på grund av mode eller nödvändighet har platåskor en lång historia, med märken som Valentino, Versace och Dolce & Gabbana som bidrar till att hålla trenden med klackskor vid liv.
