Nu spelar det ingen roll om du kom hit på Mayflower, så länge du kan komma in på Studio 54.
Legenden om Studio 54 tar sin början redan 1927, när dörrarna till det nydesignade Gallo Opera House på 254 West 54th Street mellan Eighth Avenue och Broadway på Manhattan öppnades. Teatern, som ritades av arkitekten Eugene De Rosa, blev dock ett misslyckande. Den köptes senare av CBS år 1943 och döptes om till Studio 52.
Den fantastiska arkitekturen lockade till sig många inom konst- och modebranschen som förespråkade att teatern skulle förvandlas till en nattklubb. Galleriägaren Frank Lloyd övertalades av modellen Uva Harden att finansiera projektet. Lloyd var dock tvungen att dra sig ur finansieringen av projektet eftersom Marlborough Art, det galleri han grundat, förlorade 9 miljoner dollar efter Rothkofallet 1975. Efter konstnärens död fick Mark Rothkos familj veta av galleriet att enligt ett avtal mellan Rothko och Marlborough, som först ingicks 1966 och senare reviderades 1969, ägde galleriet konstnärens kvarlåtenskap. Familjen kom att vinna rättstvisten då det uppdagats att Marlborough undervärderat Rothkos verk på marknaden.
Läs: Andy Warhol – den egentlige King of Pop
Entreprenörerna Steve Rubell och Ian Schrager köpte sedan fastigheten 1977 med finansiellt stöd från Jack Dushey. Från 1977 till 1980, som kallas nattklubbens första era, var platsen en samlingsplats för konstnärer, modeller och decenniets största kändisar. Som Andy Warhol en gång påpekade: "Nu spelar det ingen roll om du kom hit på Mayflower, så länge du kan komma in på Studio 54". Nattklubben var allt annat än lågmäld. På en nyårsfest som ägde rum där regnade hela fyra ton glitter ner på dansgolvet.
Vill du få fler artiklar direkt till din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Och gästerna var lika spektakulära: Andy Warhol, Mick Jagger, Michael Jackson, Elton John, Tina Turner, Calvin Klein, Elizabeth Taylor, Cher, David Bowie, Al Pacino, Salvador Dalí, Donald Trump och Jackie Kennedy Onassis stod alla på dansgolvet i slutet av 1970-talet. Till Bianca Jaggers födelsedag i maj 1974 tog Steve Rubell med sig en skinande vit häst som rockstjärnans fru som bekant satt på.
Läs: Salvador Dalí i paranoians land
Underhållningen var lika otrolig som gästerna. Donna Summer, Stevie Wonder, Grace Jones och James Brown var några av dem som stod på scenen mellan 1977-79.
Men denna New York-saga kom snart att bli en mardröm, då Rubell skröt till New York-pressen om att klubben drog in miljoner. Snart uppmärksammade skattemyndigheten nattklubbens ekonomi, vilket ledde till att klubben tvingades stänga eftersom Rubell och Schrager visade sig ha skingrat pengar.
Läs: Slim Aarons: fotografierna som aldrig upphör att fascinera
Den 2 februari 1980 togs ett sista farväl av Studio 54, där sägen lyder att Diana Ross sjöng en serenad för Rubell och Schrager. Historien om Studio 54 slutade med att Schrager och Rubell erkände sig skyldiga till skattebrott och avtjänade 13 månaders fängelse.
Läs: Topp 11 dyraste fotograferna
Studio 54 revolutionerade nattlivet och discokulturen i slutet av 70-talet. Idag lever legenden vidare främst i fotografier av klubben av berömda fotografer som nu säljs för tusentals dollar på auktion. Och naturligtvis har Andy Warhols berömda screentryck av VIP-biljetterna gått loss på hundratusentals kronor som både konstverk och minne av New Yorks mest anrika nattklubb.
