Årets mässa är den tolfte i ordningen och Frieze London räknas numera som en av de fem största mässorna för samtidskonsten just nu så hit ska man vallfärda för att känna pulsen på marknaden denna höst. Londonvädret är samma som det alltid är (dvs. mellan 10-12 grader, molnigt med inslag av lite duggregn då och då) men höstlöven i Regent's Park är vackra och den svarta kuben som välkomnar en ser lockande ut. "Welcome to Purgatory". Det är konstnären Lutz Bacher som i den dunkla passagen på vägen in till mässan får de självironiska konstköparna att le en smula innan köpfesten kan börja.
Ovan ser vi några av de mest omtalade och fotograferade båsen. Högst upp omtalade Mark Flood som nyligen skapat uppmärksammade pixeliserade versioner av den amerikanska flaggan (se senare inlägg), här har han istället tagit ikoniska Rothko's och använt samma teknik på. Framför dessa står Yngve Holen's skulpturer av tvättmaskiner och flygplan. Det hela tillhör Stuart Shave / Modern Art som vann pris för bästa bås. Stephen Friedman lät Tom Friedman (nej, de är inte släkt) skapa ett bås fyllt av kindpussar och vernissagemingel. Hos Marian Goodman lät den alltid så musikaliske Anri Sala dödskallar att spela trummor både i taket och på golvet medan mittdelen av båset upptogs av Sverige-aktuelle Adrián Villar Rojas. Bredvid hade Hauser & Wirth valt att låta skulpturen stå i fokusoch med en arkitektoniskt intressant lösning kunde de visa upp bl.a. Martin Creed, Paul McCarthy, Hans Arp. Stora färgranna målningar signerade Chris Martin fanns hos Anton Kern.
Förra året var ju flykten-från-den-vita-kuben påtaglig, något vi inte ser lika mycket av i årets upplaga. Dock så har Instagram-trenden intensifierats och galleristerna vet att ett verk som sprids på sociala medier skapar intresse. Ett verk som samtliga stannade framför och fotade med kameran var John de Andrea's hyperrealistiska 1800-tals modell som låg verkligt på en vit plint framför en blinkade installation av Xavier Velhan. I bronsform och med naivt måleri och annorlunda installation fick Camille Henrot sitt franska Galerie Kamel Mennour på mångas läppar (som också hade sålt slut på hela båset till fredagen). Men flest uppladdade Instagram-bilder skapade nog Galerier Buchholz som lät Mark Leckey ta upp mer än hälften av den dyrbara ytan med hjälp av en gigantisk uppblåst Katten Felix. Här följer lite övriga Instagram-vänliga verk.
Under sektionen Live kunde man bland annat låta japanske Ken Kagami skapa speed-teckningar av ens personliga...eh, delar på mindre än 60 sekunder som han kunde "se" bara genom att möta din blick. Mycket uppskattat och långa köer. En performance av Meyer Riegger med kroppen, krukor och burar var lite mer skrämmande och drog inte lika stor publik. Dock var det få som glömde den taktila upplevelsen av att stiga in i Jeremy Herbert's installation. Ett lågt tält visar sig innehålla en ingång ned till "underjorden", via en passage befinner man sig plötsligt under hela mässan, det tar lite tid innan man förstår vad det är man ser och att de kalla vindarna man känner faktiskt kommer från parken och inte från någon konstruerad installation.
Här följer lite annat som mina ögon fastnade för. Bl.a. lite favoriter såsom Huma Bhabhas skulpturer, Peres Project, Jeremy Dellers vägg hos Modern Institute, Pace, Massimilliano di Carlo, Aaron Curry, Ryan Trecartin m.m.
