När jag just har glömt bort det hela får jag till min glädje veta att jag vunnit auktionen för bara 600 kronor, rena fyndpriset. Spänningen är stor när jag ska öppna paketet och jag kan snabbt konstatera att ljusstakarna är mycket fina och har en patina som bara kan uppstå genom att de brukats under hundratals år. Kan jag nu bara få bort tennlagningarna så kommer de bli ännu finare.
Hemma i verkstaden börjar arbetet med att smälta bort tennet med hjälp av en varmluftspistol som ger 600 grader. Efter lite finputsning är nu nästan allt tenn borta och jag kan börja laga dem med kemisk metall bestående av två komponenter som bakas ihop till en massa som, när den har stelnat, blir hård som metall. På den här typen av ljusstakar är ljuspipan sammanfogad med foten med hjälp av en grov handfilad gänga som efter århundraden av skruvande har blivit utsliten. Jag fyller ut även de slitna gängorna med kemisk metall så att ljusstaken blir stabil. Nu ska jag leta fram ett par vackra stearinljus, tända dem och luta mig tillbaka och känna att jag har gjort en kulturgärning genom att efter bästa förmåga ha återställt stakarna till deras ursprungliga utseende.
Tänker på att just de här ljusstakarna, kanske vid tiden för Gustav III födelse, kan ha stått på hedersplatsen i en låg stuga på landet när husfar läste högt ur bibeln i skenet från ljusen. När kungen mördades hade de kanske redan hunnit ärvas av nästa generation. Senare kan de ha blivit undanställda på en vind när elektriciteten gjorde sitt intåg, för att till sist plockas fram igen när levande ljus blev en inredningsdetalj i stället för en ljuskälla. Av en slump har de här vackra ljusstakarna nu hamnat i min ägo, men jag får ju faktiskt bara låna dem av kommande generationer som förhoppningsvis får njuta av dem i ytterligare några hundra år, så jag hoppas att min lagning ska hålla länge.
Jarl Dahlerus
