Trots att Art Decon utvecklades redan under 1870-talet skulle det dröja fram till år 1925 innan stilen fick sitt storskaliga genombrott, då Art Deco-stilen dominerade årets världsutställning i Paris.
Paris hade sedan länge varit konstens och formgivningens självklara mittpunkt. Men medan bildkonstnärer och skulptörer höjdes till skyarna förpassades formgivare av kläder, möbler och mattor oftast till konsthistoriens marginaler. De respekterades helt enkelt inte på samma sätt som konstnärerna.
Art Deco - denna evigt återkommande fäbless - läs mer här.
Vad som definierar Art Deco är trots dess popularitet vare sig enkelt att beskriva eller helt tydligt. Kanske allra bäst beskrivs Art Deco som ett stilmässigt mischmasch där inslag från Art Nouveau, kubism, futurism, Bauhaus och klassicism sammansattes till något helt nytt.
1900-talets Art Deco präglades av optimism – efter flera år av blodiga strider, ransonering och kaosartade scener var första världskriget äntligen slut och Europas invånare kände hopp och starkt framtidstro.
Trots sitt ormamentrika formspråk låg Art Decon på en geometrisk grund, där linjära former som trianglar, cirklar och zickzack-mönster användes flitigt tillsammans med stiliserade avbildningar av människor, djur och växter.
Art Decon markerade en viktig brytpunkt i formgivningshistorien. Nya, moderna material och industriell produktion öppnade upp för ett helt nytt formspråk och teknologins explosionsartade utveckling gav dåtidens formgivare nya praktiska verktyg, helt i linje med den framtidsoptimism som rådde.
Kanske är det just optimismen som under århundradenas lopp gjort stilen till en till synes outsinlig källa för inspiration – Art Deco tycks helt enkelt inte kunna gå ur tiden. Med ständigt nytappningar fortsätter Art Deco att ha en självklar plats på stilkartan.
