Milano på vintern är alltid grått, kallt och dimmigt och kvällen då Ettore Sottsass mötte upp med formgivarna Michele De Lucchi, Aldo Cibic, Matteo Thun, Marco Zanini och Martine Bedin, var inget undantag. Syftet med mötet var något helt annat än en enkel middag med vänner. De hade för avsikt att bilda en rörelse som skulle revolutionera den modernistiska designens status quo. Det innebar att man skulle ersätta minimalismen, funktionalismen och nykterheten i modernismen med vågad design, pop-konstens starka färger, Art Decons extravaganta former och kitsch från 1950-talet.
Samtalen under en av de här kvällarna hölls till tonerna av Bob Dylans Stuck Inside of Mobile with the Memphis Blues Again. När man skulle välja namn åt gruppen föreslog Sottsass “Memphis” som också var huvudstaden i Tennessee, födelseplatsen för artister som BB King, Johnny Cash och Elvis Presley. Dessutom hade huvudstaden i det antika Egypten kallats vid samma namn, vilket tagits från hantverkarnas och arkitekternas beskyddare.
Förvånande nog för de italienska grundarna blev Memphisgruppen så väl mottagna internationellt, att hela 40 designers från världens alla hörn ville vara med och samarbeta med kollektionen som skulle presenteras på Milanos Salone del Mobile 1981. Där hittade vi Nathalie du Pasquier från Frankrike, Michael Graves från USA, Hans Hollein från Tyskland och Shiro Kuramata från Japan bara för att nämna ett fåtal. Ett tydligt tecken på att behovet som drivit fram gruppen inte bara fanns i Italien, utan var universellt.
Memphisgruppens framgångar begränsades inte till dåtidens stora kreatörer. Utan som Alberto Bianchi Albrici, ägaren av varumärket Memphis Studio sedan mitten på 1990-talet, sa: “Memphis broke everything.” Det var faktiskt så att öppningen av Salone del Mobile fick ett så enormt gehör och Martine Bedin har sagt i en intervju: “when we arrived, there was incredible traffic […] and Ettore thought it was a terrorist attack. Shortly thereafter, we discovered that they were all there for us.”
Läs: Demokratisk design av Ray och Charles Eames
De 56 föremålen som utgjorde den första kollektionen – lampor, tyger och möbler – var färglada, väl tilltagna och kitschiga, och i somligas ögon nästan på gränsen till osmakliga. I revolt mot de gällande lagarna för modernistisk design med Mies van der Rohe i spetsen, hade Memphisgruppen skapat ett av de första exemplen på postmodernism: funktionaliteten hade marginaliserats och materialen, såsom plastlaminat och venetiansk terrazzo, ansågs ofina och vanhelgade estetiken. Som om det inte vore nog, fortsatte provokationen med att döpa möblerna efter lyxhotell som bokhyllan Carlton, skåpet Casablanca och bordet Plaza.
Flera kända och framstående personer föll för möblerna och för Memphisgruppen. Två personer som visade en stor entusiasm för nymodigheterna var modeikonen Karl Lagerfeld och musikern David Bowie, vars samlingar ställdes ut och såldes hos Sotheby’s 1991 respektive 2016. Trots att Memphisgruppen var ekonomiskt framgångsrik gjorde de något mycket större än så: de skapade ramarna för 1980-talets estetik. En genre som på senare år influerat formgivare och designers världen över.
Läs: Så gav Bauhaus liv till modernismen
Om man stannar upp för en reflektion, kan man förstå det explosiva recept Memphisgruppen använde innehåller alla estetiska ingredienser från 1980-talet. Starka färger, bisarra mönster, geometriska former och kitsch. Det finns flera exempel på hur den här estetiken spred sig som en löpeld och gick hand i hand med 1980-talets kultur. Men det räcker med att titta på de första MTV-loggorna eller scener ur filmen Back to the Future för att förstå vilken inverkan gruppen hade på populärkulturen.
Kort efter att bomben som förändrade designvärlden hade släppts, splittrades gruppen 1988. Sottsass hade dragit sig ur redan tre år tidigare, av rädsla för att gruppen skulle märka honom för livet: “It is a phenomenon born out of cultural and political necessities, that are now gone” ska han ha sagt. “There are times when something happens and then it’s over. That’s enough.”
Läs: 10 möbelformgivare ni älskar
Trots gruppens kortlivade existens har den aldrig slutat influera. Borträknat 1990-talet har intresset för Memphis alltid varit högt. I MiuMius vår- och sommarkollektion från 2005 användes tyger med mönster av Nathalie du Pasquier. På senare år har Memphisgruppen på allvar återtagit platsen i strålkastarljuset, mycket tack vare det växande intresset för italiensk design och omvärderingen av 1980-talet som ofta anses vara en era av dålig smak.
Intresset återspeglas på andrahandsmarknaden där Sottsass och resterande medlemmar finns representerade i försäljningar tillägnade gruppen, till exempel “Sottsass Repertorio” som hölls hos Artcurial i oktober 2018.
Memphisgruppen och 1980-talet lämnade oss kanske aldrig, men vi har inte förstått det förrän nu.
