Bill Thomas var en tävlingsförare med nästan 100 segrar med Corvetter. År 1962 var han i färd med att bygga en tävlingsbil av den nya Sting Rayen. Men när Carrol Shelby introducerade sin Cobra, insåg Thomas att Corvetten inte skulle vara konkurrenskraftig. I ett försök att slå Shelby med Shelbys eget recept, kontaktade Thomas General Motors Performance Group med vilken han hade ett tidigare samarbete. Thomas och gruppens chef, Vince Piggins, kom överens om att Thomas skulle utveckla ett koncept för en bil som skulle kunna utmana Shelbys Cobra.
Finansiering för projektet kom från privata investerare, från Thomas själv och från John Grow, en återförsäljare för Chevrolet i Kalifornien. Prototypen konstruerades av Thomas tillsammans med sin chefskonstruktör Don Edmunds. Via Thomas tävlingsförbindelser beställdes komponenterna till bilen. Dessa placerades på garagegolvet och Edmunds skissade med krita grundlayouten för chassit direkt på golvet. Huvudkomponenterna bestod av en 327 ci Corvette-motor, en Muncie M21 4-växlad manuell låda och en delad bakaxel från Corvette. Andra komponenter var framvagnsspindlar från en Chevrolet personbil och trumbromsar av NASCAR-typ. Efter att chassit var klart, byggde Edmunds en plywoodmall för karossen med löstagbara metallramar för rutorna. Karossmallen skickades sedan till California Metal Shaping som tillverkade karossen utav aluminium.
Prototypen för Cheetah-bilen konstruerades ursprungligen för att endast vara en körbar designstudie i syfte att visa General Motors. Men efter att projektet påbörjats bestämde sig Thomas, i syfte att öka publiciteten för projektet, att bilen även skulle tävla. Det skulle snart visa sig att chassit inte var tillräckligt vridstyvt för tävlingsbruk.
Den färdiga Cheetah-bilen planerades att debutera på 1963 års Los Angeles Times Grand Prix på Riverside, men två dagar innan tävlingen kraschade den under träning. Aluminiumkarossen ersattes då med en tillverkad av glasfiber och bilen gjorde sin faktiska debut på Riverside i februari 1964. Körd av Jerry Titus kraschade den mot slutet av första varvet. En vattenslang befaras ha lossnat och spridit vatten under bakhjulen, vilket gjorde att bilen sladdade av banan. Titus fortsatte att tävla med bilen under resten av säsongen 1964. Ralf Salyer, Bud Clusserath och Alan Green var andra förare som försökte tämja de kraftfulla Cheetah-bilarna på racerbanan. Salyer var mest framgångsrik med vinst i 11 mindre tävlingar mellan 1964 och 1965.
År 1964 förändrades tävlingsreglerna. Antalet tillverkade bilar nödvändigt för homologation höjdes till 1 000 bilar från tidigare 100. I och med detta förlorade Thomas sitt stöd från Chevrolet. Vid den här tiden gick utveckling snabbt för racerbilar och omställningen till mittmonterade motorer var i full gång. Även Shelbys Daytona Coupe blev i samma veva ersatt av den nya Ford GT40. Det uppskattas att 11 bilar hade slutmonterats och att ett antal andra var i olika stadier av tillverkning när en brand, den 9 september 1965, förstörde fabriken och produktionen lades ned.
Bilen som såldes på auktionen är Cheetah nummer 4, som ursprungligen ägdes och tävlades med av Bud Clusserath. ”Undertecknad är övertygad att denna Cheetah #4 är den som såldes till Bud Clusserath i januari 1964, av Bill Thomas Motors, ett förtag i Kalifornien.” År 1965 sålde Clusserath bilen till Sam Goins, en tävlingsförare från Ohio. Han fortsatte att tävla med bilen fram till 1970 med en imponerande meritlista som resultat. Bilen bibehölls i sitt ursprungliga tävlingsutförande under de följande 48 åren. Efter tävlandet deltog Goins endast sporadiskt på någon gymkhana-tävling eller på bilutställning, för att slutligen, efter 53 år som andra ägare, sälja den på auktion, år 2018 till Juliano Collection.
När ”The Clusserath Cheetah”, som bilen kom att kallas, deltog i sin första tävling på Daytona visade det sig att bilens tunna glasfiberkaross uppträdde som en ballong, orsakat av lufttrycket inne i bilen. Detta medförde att måsvingedörrarna tenderade att blåsa upp. Samma sak hände med Salyers bil. Salyers mekaniker Gene Crowe löste problemet genom att kapa av taket och skapa en roadster, men eftersom Clusserath föredrog utseende på kupéen, installerade Crowe istället säkerhetsspärrar på dörrarna, förstärkte karossen på viktiga punkter och modifierade bilens bottenplåt samt luftutsläppen från kylaren för att förbättra dess luftflöde.
I sitt ursprungliga utförande var Clusseraths Cheetah på 520 hk, uppmätt på Champions dynamometer i Long Beach. Crowe byggde den första motorn, som var borrad till 377 ci och använde Rochesters mekaniska bränsleinsprutning, modifierad med dubbla insug. Motorn förblev på plats fram tills Clusserath sålde bilen 1965. Det är här som Sam Goins kommer in på bilden. Han och hans fru besökte regelbundet SCCA Runoffs som hölls varje september på Elkhart Lake. Här fick han 1965 syn på Cheetahn. I väntan på att ersätta bilen, med en ny McKee Mk VI, hade Bud Clusserath satt en till salu-skylt på bilen. Han hade även bytt 377 ci-motorn mot en L84 327 direktinsprutad Corvette-motor som Crowe modifierat för att ge omkring 485 hk. Goins slog till på stående fot. Han hade tidigare erfarenhet ifrån gymkhana-tävlingar med sin direktinsprutade Corvette, med Cheetahn deltog han nu framgångsrikt i sportbilstävlingar på banor som Mid-Ohio, Nelson Ledges, Lindale Farms, Road Atlanta och andra banor i östra USA.
Bortsett från regelbundet underhåll var de enda ändringar han gjorde att installera manuell choke och större kylare efter en renovering av motorn. Bilen har grundlig dokumentation och har förevigats i Automobile Quarterly, volym 19-3. Förutom nämnda modifieringar är bilen i originalskick och orörd. Bill Thomas son, Bill Thomas III, har intygat att detta är bil nummer 4 av de 11 ursprungliga Cheetah tillverkade.
I ett brev till Sam Goins daterat den 11 mars 2018 skriver han: ”Din Cheetah är definitivt en av de mest kompletta och orörda Cheetah som existerar och den lever upp till sitt rykte om att se ut som en tidsmaskin … Detta brev bekräftar att undertecknad, Bill Thomas III, noggrant inspekterat Sam Goins Cheetah #4. Undertecknad intygar att denna Cheetah uppfyller specifikationerna för en Bill Thomas Race Cars / Bill Thomas Motors Cheetah, tillverkad på 510 E. Julianna St., Anaheim, Kalifornien 92801.
Undertecknad intygar att denna Cheetah innehåller följande korrekta komponenter: Chevrolet Corvette 327 Rochester bränsleinsprutad motor, Muncie M21 växellåda, C2 Corvette bakre differential, Chevrolet stock car trumbromsar och en Jones Motorola racing- varvräknare med nyckelåterställning och ”skvallernål”. Denna Cheetah tävlingsbil från 1963 såldes i New York till sin tredje ägare för rekordbeloppet $625 000.
