Helhetslösningar var inga problem för formgivaren och Designfinlands talesperson Ilmari Tapiovaara (1914-1999). Syftet med hela värvet var att hitta bättre lösningar för allt som gick att formge – och helst vardagsföremål. När Tapiovaara gjorde interiören till Finnairs flygplan duckade han till exempel inte grafiken exteriört. I kontorets erbjudande fanns förutom stolar och bord till exempel även bestick, tyger, lampor och filmaffischer. När han år 1958 fick kontraktet för Hotel Marski gjorde han varenda möbel och såg dessutom till att servitörernas uniform matchade färgskalan. Men egentligen var det ju stolarna som var det allra viktigaste. Enligt honom ”nyckeln till hela interiören”.
Läs: Finsk sextiotalare fortsatt het på auktion
Det är idag också de varianter som gjordes under 1950- och 1960-talet vi framförallt känner igen i den finske formgivarens œuvre. Föremål som Mademoiselle, Fanett och Crinolette är godbitar på auktionsmarknaden, och återfinns i ett stort antal nordiska och amerikanska hem. Föremål så attraktiva att möbeltillverkaren Artek under de senaste tio åren sett värdet i att börja nyproducera mängder av dem.
Mängder av unga finska designers jobbade hos honom – bland annat så var det här Åskbollsskaparen Eero Aarnio lärde sig hantverket.
Att Alvar Aalto och Ilmari Tapiovaara hamnat under samma tak är på många sätt logiskt. Givetvis sneglade Tapiovaara i början av sin karriär på den äldre kollegan – och när han fick sitt genomslag med studentstolen Domus år 1948 var det i Aaltos paradgren pressad plywood. Tapiovaara adderade en böjning och kurva som gjorde möblerna än mer sittvänliga. För tiden till och med ergonomiska – dessutom anpassade för ett mindre hem där stolen kunde fungera både i köket, hallen, vardagsrummet och sovrummet. Med denna claim to fame – togs Tapiovaara ut i världen.
Läs: En finsk hjälte – Alvar Aalto
När Modern Museum of Art i New York 1947-48 skapade utställningen Competition for Low-Cost Furniture, med inriktning på billigare möbler, var Tapiovaara representerad. Knoll hittade hans Domus-variant och lanserade den i USA under namnet Finnish Chair. Formgivaren som fram till dess varit knuten till två olika företag i Finland bestämde sig för att starta eget. Från starten av 1950-talet och trettio år framåt var Tapiovaara ett namn att räkna med. Mängder av unga finska designers jobbade hos honom – bland annat så var det här Åskbollsskaparen Eero Aarnio lärde sig hantverket. Antalet han undervisade vid universiteten ännu fler.
Läs: Barnebys retroskola
Under 1950-talet var Tapiovaara spokesman of the trade i Finland och en av de första som var fast övertygade om att det gick och sälja nordiska möbler utomlands. Paret Tapiovaara, frun Annikka var interiördesigner och arbetade i företaget, ordnade en första utställning i Helsingfors om export. Den fick sedan turnera i utlandet. År 1952 flyttade familjen till Chicago och Ilmari blev gästföreläsande professor på Illinois Institute of Technology. Snart också frälst av amerikanskt uppskalande och att producera billigt för många.
Läs: Ludwig Mies van der Rohe: från traditionalism till modernism
Läs: Fem saker du inte visste om Le Corbusier
Hans egen utbildning skedde mellan åren 1933-1937 vid Helsingfors centrala skola för industriell konst. Efter studierna flyttade han till London och gjorde sen praktik hos Le Corbusier i Paris. Hans inriktning låg helt rätt i tiden. Redan som 24-åring blev han konstnärlig ledare vid ett av landets största företag, Asko-Avonius.
Företaget ville nå den nya medelklassen med modern design och satsade därför på en yngre förmåga. Tiden där blev dock misslyckad. Säljagenterna tyckte att hans möbler var allt för banbrytande och vägrade sälja dem. Snart bröt dessutom andra världskriget ut.
Då ledde Tapiovaara en arbetsstyrka om 350 personer och designade och byggde baracker. Med yxa och kniv tillverkades möbler från karelskt timmer. Den finska björken som fanns i överflöd var det enda tillgängliga materialet.
Lärdomen från första jobbet och tiden i armén blev att han ville vara med från ax till limpa, alltid. Från idé till en färdig produkt. I samarbeten med både utländska och inhemska företag spreds möblerna runt om i världen. Oftast i trä för hemmet och i stål för institutioner. Svenska Edsbyverken var till exempel ett av företagen han arbetade med. Möblerna är stilrena, robusta och vältrimmade. Under åren samlade han på sig en handfull guld från Triennalen i Milano.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
På Barnebys ser vi att intresset för formgivaren ökar. Både Fanett och Mademoiselle är hårdvaluta hos auktionshus och handlare. Crinolette – en stol med extra besvärlig böjning tillverkades i så få exemplar att originalen gått upp rejält i pris. År 2001 sålde till exempel ett amerikanskt auktionshus en variant av stolen för 7 000 dollar. Stolen nyprouduceras hos Artek. Ovanligare modeller som den smäckra schäslongen Delfinen, gjord för Skanno 1955, och lampan Maija the Bee klubbas för höga priser. Ilmari Tapiovaaras stjärna falnade under 1970-talet och fram till internets genomslag var han bortglömd. Hans möbler och namn bör nämnas i samma andetag som Eames, Aalto och Saarinen.
Upptäck fler formgivare på Bbys Magazine
Det här är en uppdaterad version av en artikel som ursprungligen publicerades den 7 september 2019.
