Hugo Alvar Henrik Aalto föddes 1898 i kommunen Kuortane, som äldste sonen i en syskonskara på tre. Alvars far, Johan Henrik, arbetade som lantmätare medan Alvars mor Selly Aalto var postmästare. Familjen kom från en medelklassbakgrund och 1903, då Aalto var fem år gammal, flyttade familjen till Jyväskylä, en stad belägen mellan två sjöar i mitten av Finland. Då var det ingen som visste att staden under de kommande decennierna skulle bli starkt förknippat med Aaltos namn och att han med sin nyskapande arkitektur skulle sätta sin egen prägel på staden.
Alvar Aalto började studera vid Tekniska högskolan i Helsingfors 1916. Han visade tidigt sin arkitektoniska talang och under studietiden ritade han sitt första hus, till vilket hans föräldrar flyttade. Två år efter att han började på universitetet bröt finska inbördeskriget ut och Aalto var en av de män som kämpade för Finlands självständighet.
Två år senare, efter att ha avslutat sin militärtjänst öppnade han ett eget kontor i Helsingfors. Under sina studier hade Aalto inspirerats av jugendstilen och hängav sig redan från start till idén om att arkitekturen skulle anpassas till den omgivande miljön.
Läs: 10 möbelformgivare ni älskar
År 1925 träffade Aalto sin blivande fru, arkitekten Aino Marsio och samma år gifte sig paret. Alvar och Aino skulle komma att samarbeta hela livet och vara viktiga inspirationskällor för varandra. Efter bröllopet reste paret till Italien och under de kommande åren kunde spår av medelhavets estetik ses i flera Aaltos alster.
Likt många andra inspirerades Aalto av Bauhaus och Le Corbusiers strikta funktionalism och ritade flera funktionella byggnader som Viborgs stadsbibliotek (ritat 1927 men byggdes först 1934) och Åbos stadsteater. Under samma period träffade han de svenska arkitekterna Sven Markelius och Gunnar Asplund, som båda skulle visa sig bli goda vänner till Aalto.
Men Aaltos mest kända verk från den här perioden är utan tvekan Pemars sanatorium i Åbo, vilket han ritade tillsammans med Aino. År 1929 blev det bestämt att ett sanatorium för tuberkulossjuka skulle byggas och en tävling om vem som skulle få i uppdrag att rita byggnaden utlystes. Under 1900-talets första decennier, innan de första effektiva läkemedlen upptäcktes, ordinerades tuberkulossjuka vila, solsken och frisk luft.
Läs: Se Barnebys video om Josef Frank
Efter att paret Aalto vunnit tävlingen satte de således igång. Idén bakom arkitekturen var att byggnadens utformning skulle bidra till de sjukas tillfriskningsprocess. Extra stor vikt lades vid patienternas sovrum, eftersom många var sängliggandes under långa perioder. Bland annat ritade Aalto speciella solbalkonger där patienter kunde rullas ut utan att lämna sina sängar.
Sanatoriet hyllades både i Finland och utomlands för sin banbrytande moderna design. Makarna Aalto var djupt engagerade i byggnaden och ritade inte bara själva byggnaden, utan formgav samtliga möbler och bestämde sanatoriets färgschema. För Pemars sanatorium ritades bland annat stolen Paimio, också känd som Pemarstolen. Stolen formgavs mellan 1931-1932 för att sittande tuberkulospatienter lättare skulle kunna andas.
I slutet av 1930-talet kom Aalto att delvis tänka i nya banor – att arkitekturen skulle anpassas efter miljön, byggnadens syfte och de människor som skulle bruka den blev allt mer centralt i Aaltos idévärld. Detta var också utgångspunkten då Alvar Aalto ritade Villa Mairea, en privatbostad i Satakunta, beläget i Finlands sydvästra del.
Läs: Arne Jacobsen: dansk funkis fader
Villa Mairea stod klart 1939 och anpassades till den angränsande naturen, med en gårdsplan som öppnade upp mot tallskogen. På ett sätt kan villan sägas symbolisera Aaltos verkliga bryt med den doktrinära funktionalismen – han tog sin an arbetet med huset med en nästan målerisk inställning, där den omgivande skogen var en lika stor del av Villa Mairea som byggnaden själv. Likt Sverige är Finland ett land av barrträd, och Aalto var inte främmande inför att använda trä i både möbler och arkitektur.
Efter andra världskriget hade Alvar Aalto befäst sin ställning som en av landets ledande arkitekter och han anlitades ofta, både i Finland och utomlands. I hemlandet rörde det sig oftast om offentliga byggnader och Aalto deltog också aktivt i stadsplaneringen. Efter sin död har Aalto kommit att symbolisera den moderna arkitekturen, vilken han utvecklade med sällsam kraft, där helheten var det allra viktigaste.
Läs: Mid-century modern och dess stora mästare
Vid sidan av arbetet som arkitekt och stadsplanerare formgav Aalto möbler, smycken och glas. Att rita möbler hade han börjat med redan under 1920-talet och var en lika viktig del som arkitekturen – möblernas stora betydelse hängde ihop med Aaltos idé om helheten och var inte en isolerad del i hans arbete. I stadsplaneringen kunde han engagera sig ner till minsta dörrhandtag.
Från början tillverkades möblerna som arbetsexemplar, vilka ständigt var föremål för omarbetning och vidareutveckling. Men 1935 etablerade Alvar, tillsammans med Aino, den egna möbelfabriken Artek vars syfte var att bli ett centrum för modernismen där nationell och internationell design kunde mötas och smältas samman i nya, moderna versioner. Från 1942 utfördes den största delen av arbetet med Artek av Aino.
Möblerna tillverkades i trä, allt som oftast i björk, med mjuka, böljande former som viskade om den finska naturen. Många av Aaltos möbler för Artek blev snabbt moderna klassiker, som den ikoniska pallen modell 60. Idag har den stapelbara pallen tillverkats i flera miljoner exemplar.
Läs: 10 konstnärspar du borde känna till
År 1949 dog Aino, 52 år gammal, efter en kamp mot cancer och Aalto gifte sig med Elissa Mäkiniemi tre år senare, 1952. Mellan 1952 och 1953 byggde Aalto, tillsammans med Mäkiniemi, ett experimentellt sommarhus på en ö strax söder om Jyväskylä, alldeles intill en sjö. Det makalösa huset utgjorde både makarnas ateljé och sommarboende och inspirerades av antik romersk arkitektur.
Alvar Aalto tog sig an huset med stor uppfinnarlusta och experimenterade med olika material, färger och nivåer. Speciellt husets fasad, som är täckt av tegel, tillät Aalto att experimentera med olika tekniker. Den L-formade byggnaden skapar en avskild gårdsplan som vetter mot sjön. Idag förvaltas sommarhuset av Alvar Aalto-museet i Jyväskylä och nyfikna kan besöka huset under guidade turer.
Läs: Savoyvasen: ett vågat mästerverk
Aalto-museet i Jyväskylä grundades 1966 och flyttade 1973 in i en byggnad ritad av Aalto själv. Dessutom finns ytterligare ett museum i Helsingfors, vilket även det är ett populärt resmål för designintresserade och arkitekturstudenter. Alvar Aaltos hem i Helsingfors förvaltas av samma stiftelse. Stiftelsen tar hand om byggnaderna samt en samling av Aaltos berömda möbler och glasdesign, såsom den hyllade Savoyvasen, uppkallad efter hotellet där den har använts sedan 1937.
Trots att Alvar Aaltos formgivningar idag är över sjuttio år gamla utmanar de både sociala och stilistiska gränser och är mer aktuella än någonsin, genom att förena det moderna med det traditionella och alltid ta hänsyn till den bredare helheten. Idag är Alvars ställning i hemlandet starkare än någonsin – efter sin död 1976 har Aalto kommit att betraktas som något utav en nationalhjälte och hans arkitektur, möbler och glas uppskattas internationellt.
