Den som besöker ett museum vill oftast titta på konstverken och fundera över dem. Det är väl också själva tanken med besöket. Men hur är det med byggnaderna som skyddar konsten mot väder, vind och tjuvar? Flera av dem har intressanta namn som är värda att undersöka närmare. Här är fyra exempel.
Galleria degli Uffizi, Florens
Uffiziernas besökare vill se mästerverk från renässansen. Det är denna tidsepok som är museets tyngdpunkt. Här hänger kända verk som Botticellis Venus födelse (ca 1485/86), Leonardo da Vincis Marie bebådelse (1472–75) och Tizians Venus från Urbino (1538). Det finns ingen bättre plats för denna konst än Florens, renässansens viktigaste centrum.
Trots all prakt på insidan var det ursprungliga syftet med huset ganska oglamoröst. Fursten Cosimo I de' Medici, Toscanas förste storhertig, ville samla alla sina departement och ministerier i en och samma byggnad. Detta syns också i namnet, det italienska ordet uffizi betyder helt enkelt ”kontor”.
Bygget började år 1560 på ett område mellan floden Arno och Palazzo Vecchio, som var hertigens officiella kontor. Komplexet består av två byggnader mittemot varandra. Ganska snart flyttade man även in konst från familjen Medicis samling till kontoren. Konsten placerades först på översta våningen i ett rum med åtta kanter som kallades Tribuna, sedan även i en galleria, som var en övertäckt gångväg kopplad till Palazzo Vecchio. Det är från detta italienska ord som begreppet ”galleri” för konstsamlingar har utvecklats. Museet öppnades för allmänheten år 1769, efter att den sista medlemmen av familjen, Anna Maria Luisa de' Medici (1667–1743), donerat samlingen till staden Florens.
Eremitaget, Sankt Petersburg
Eremitaget har över tre miljoner besökare varje år. Därför fungerar det inte längre som det var tänkt från början. Ordet eremitage kommer från gammalfranskan och betyder ”eremithydda” eller ”enslig plats”. Det var alltså tänkt som en plats för lugn och ensamhet.
Vem var det då som ville dra sig undan där? Svaret är Katarina II, även känd som Katarina den stora. År 1762 störtade hon sin make Peter III från tronen och blev rysk kejsarinna. Hon ville ha en plats för att vila upp sig från statens affärer. Dessutom behövde hon utrymme för sin nya konstsamling. Därför lät hon bygga en mindre byggnad bredvid Vinterpalatset mellan åren 1764 och 1775. Vinterpalatset var tsarernas bostad under den kalla årstiden. Den nya, mindre byggnaden kallas i dag för Lilla Eremitaget.
Kejsarinnan köpte mycket konst och samlingen växte snabbt. Därför byggde man Stora (i dag Gamla) Eremitaget år 1787. Under Katarinas barnbarn, Nikolaus I, byggdes även Nya Eremitaget mellan 1839 och 1852. Efter den ryska revolutionen 1917 blev även Vinterpalatset en del av museet. I dag innehåller Eremitaget över tre miljoner föremål. Bland höjdpunkterna finns Leonardo da Vincis Benoismadonnan (ca 1475–78) och Henri Matisses Dansen (1909–10).
Vill du ha fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Musée du Louvre, Paris
Louvren i Paris är utan tvekan världens mest kända museum. Här finns bland annat Leonardo da Vincis Mona Lisa (1503–06), Venus från Milo (ca 100 f.Kr.) och Théodore Géricaults Medusas flotte (1819).
Det mesta är känt om detta berömda museum. Vi känner till dess historia som kungligt slott under medeltiden, hur det användes av Franska akademien och hur det öppnade som museum år 1793. Men museet gömmer ändå på en hemlighet. Den är nästan mer gåtfull än Mona Lisas leende: ingen vet säkert vad ordet ”Louvre” betyder.
Det finns flera teorier. En teori är att ”Louvre” kommer från det latinska ordet lupara, som betyder ungefär ”platsen där vargar bor”. En annan gissning är att ordet har ett gammalt germansk-frankiskt ursprung. Ordet leouar eller loëvar betyder ”borg” eller ”befästning”, och kan ha förvandlats till ”Louvre”. Det finns ännu fler teorier, men ingen har kunnat bevisas. Om man inte hittar helt nya historiska bevis får vi leva med att ”Louvre” är ett gammalt ord vars betydelse har gått förlorad.
Läs: Historien om Louvren: världens största museum
Museo del Prado, Madrid
Pradomuseet i Madrid har en av världens finaste konstsamlingar. Här finns Hieronymus Boschs Lustarnas trädgård (ca 1505), Diego Velázquez Las Meninas (1656–57) och Francisco de Goyas Den nakna Maja (1795–1800).
Trots den storslagna konsten är museets namn väldigt enkelt. Den som kan spanska vet att ordet prado betyder ”äng” eller ”gräsmark”. Från 1500-talet och framåt byggdes Madrid ut för att bli kunglig huvudstad. På ängarna öster om staden byggde man sommarpalatset Buen Retiro. Palatsets trädgårdar bildar i dag den kända Retiro-parken. Under 1700-talet lät kung Karl III bygga en pampig aveny mellan staden och palatset. Denna aveny heter Paseo del Prado. Den finns kvar än i dag och påminner om ängarna som låg där förr.
Vid denna aveny lät Karl III bygga ett hus med start år 1785. Det var först tänkt att bli ett naturhistoriskt museum för kungens samlingar. Näste kung, Ferdinand VII, ändrade dock planerna. Han gjorde i stället byggnaden till ett museum för kungens tavlor och konst. Museet öppnade år 1819 och hette då Real Museo de Pinturas (Kungliga målerimuseet). Först år 1920 fick det sitt nuvarande officiella namn, Museo Nacional del Prado.
Det spanska ordet prado kommer från det latinska ordet pratum (äng). Det är släkt med ordet prärie i Nordamerika och namnet på nöjesparken Prater i Wien.
