Det enkla svaret är att de rika blivit rikare, och dessutom fler, samtidigt som konstmarknaden blivit global. Men det är förstås bara en del av sanningen.
Konsten har blivit varumärken
Många är företagen runt om i världen som förstått att kapitalister på konsten. Ett känt och väldokumenterat exempel är den svenska vodkan, Absolut Vodka blev en exportsuccé, sedan företaget hade den goda smaken att anlita konstnärer för att smycka flaskorna.
Ett annat exempel är vinhuset Château Lafite Rothschild som lät några av världens mest namnkunniga konstnärer att smycka flaskorna med det dyrbara innehållet.
Idag ser hur vi många konstverk och konstnärer blivit strategiskt viktiga varumärken. Inte sällan har den konstnärliga utsmyckning och de emotionella beröringspunkterna blivit sekundära.
När världens dyraste tavla, Leonardo Da Vincis "Salvator Mundi", i fjol såldes för cirka 4 miljarder kronor inkasserade köparen inte bara en tavla utan även ett varumärke som är tänkt att snart betala tillbaka sig ekonomiskt. Låt mig ge ett exempel nedan.
Här kan ni läsa mer om rekordförsäljningen!
Målningen har köparen lovat att deponera på Louvrens filial i Abu Dhabi i Förenade Arabemiraterna. Ett museum som byggts för att skapa mer dragningskraft till landet, området och kulturlivet i hela regionen.
Betalar sig snabbt
Härom veckan kunde man läsa att Louvren i Paris var det museum i världen som lockade flest besökare 2017, nämligen 8,1 miljoner besökare.
Väl inne på museet är det världens mest berömda målning "Mona Lisa" av Leonardo da Vinci, som har störst dragningskraft.
Om vi leker med tanken att 6 miljoner av dessa har betalat inträde om 15 euro, har Louvren på ett år fått biljettintäkter om 90 miljoner euro, vilket i sin tur kan översättas till närmare en miljard svenska kronor.
Det i sin tur ger plötsligt en bild av att priset om de 4 miljarder, som den sista kända målningen av da Vinci såldes för är rena fyndpriset.
Lyckas man attrahera hälften av de betalande besökarna på Lovren i Paris till Louvrens filial i Abu Dhabi tack vare det nya tillskottet i samlingen så har man på mindre än tio år betalat av tavlan.
Då har jag inte räknat in alla intäkter för föremål som säljs i musei-shopen, hotellnätter i staden, restaurangbesök, taxiresor o s v. Det som de flesta kulturintresserad resenär också spenderar pengar på.
Dessutom har köparen målningen kvar som högst troligt har ökat i värde efter tio år som dragplåster för ett av världen mest omtalade museum.
Stulen konst kan vara en bra affär
Även historien och proveniensen kring ett konstverk skapar varumärkesbyggande värden. Särskilt när de är kryddade med sensationella historier, skandaler eller kända människor.
När det kommer till några av världens mest kända målningar är det påtagligt ofta som fräcka konststölder har påverkat värdeutvecklingen positivt. Jag ska ge er ett par exempel.
Det ena är porträttet av ”La Gioconda”, mer känd som Mona Lisa, målad av universalgeniet Leonardo Da Vinci i början på 1500-talet. Världens mest berömda målning var länge tämligen anonym där den hängde bland andra mästerverk på Louvren i Paris, men den 21 augusti 1911 hände något som förändrade konsthistorien för all framtid.
Det var när glasmästaren och den tidigare museianställde Vicenzo Peruggia gick in bakvägen till ett måndagsstängt Louvren. Klädd i sin gamla tjänsteuniform häktade han enkelt ner målningen, tog bort skyddsglaset som hans själv satt dit, plockade ut den ur ramen och stegade iväg till Hôtel Rive Gauche, numera Hôtel Da Vinci, ett par kvarter bort. Han bad om ett rum högst upp under takåsarna så att han lätt kunde fly över hustaken om nödvändigt.
Drygt ett år efter den uppmärksammade stölden fick den florentinske antikhandlaren Alfredo Geri ett brev där han erbjöds att köpa målningen för 500 000 lire, vilket skulle täcka glasmästarens utgifter. Peruggia förklarade att han begått brottet i ”nationalistisk anda”, då han tyckte att målningen, som han trodde stulits av Napoleon, hörde hemma i Florens och inte i Paris.
Porträttet såldes, Vicenzo Peruggia greps och fick avtjäna sitt straff i fängelse medan Mona Lisa turnerade runt i Italien där konsttjuven hyllades som en nationalhjälte.
Under tiden hade alla världens tidningar följt händelseutvecklingen. ”La Gioconda” var numera en av världens mest kända målningar, och värdet hade ökat dramatiskt.
Idag är Mona Lisa världens mest värdefulla målning. Skulle den säljas skulle allt under fyra miljarder vara realisation.
En annan av världens mest kända målningar är Edvard Munchs ”Skriet”. Målningen finns i fyra versioner varav den främsta hängde på Nasjonalgalleriet i Oslo.
Men samma februarimorgon som invigningen av vinter-OS i Lillehammer skulle äga rum för tjugotvå år sedan reste två personer en stege mot mot den norska huvudstadens förnämsta konstmuseum. En av dem klättrade upp till det första våningsplanet, krossade en fönsterruta, lyfte ner ”Skriet” och klättrade ner.
Kvar lämnade de en lapp med en skriven hälsning: ”Tack för dålig säkerhet”.
Trots succén i Lillehammer var det konststölden som fick mest utrymme i internationell media. Både Times och BBC frontade med den fräcka konstkuppen, medan förnedrade museidirektörer och polischefer slet sitt hår.
Tack vare en lika fräck kupp iscensatt av polisen, och Nasjonalgalleriets dåvarande ordförande, den konstälskande juristen Jens Kristian Thune, lyckades man få tillbaka konstverket oskatt, där man fortsatt kan beskåda den, om än med bättre säkerhetsanordningar.
I och med stölden och all medial uppmärksamhet har värdet stigit med i runda slängar en miljard kronor jämfört med före stölden.
Men det är klart, en förutsättning för att värdet stiger är att media uppmärksammar stölden, och framför allt att verket förr eller senare kommer tillbaka till rättmätig ägare igen.
Så länge man ser konst som varumärken, och räknar på de makro-ekonomiska effekterna kommer priserna bara fortsätta att öka för det mest unika och mest uppseendeväckande konstverken av de mest välkända konstnärerna.
Med andra ord, räkna med nya rekord i vår!
