Tidigt på morgonen den 22 augusti 1911 anlände målaren Louis Béroud och gravören Frédéric Laguillermie till Louvren, där de skulle reproducera verk av de stora mästarna. När de kom fram till Leonardo da Vincis verk gjorde de en överraskande upptäckt: den plats på väggen där Mona Lisa skulle ha hängt var tom.
Vakterna, som tillkallats av de två konstnärerna, gav sig ut på jakt efter målningen och hoppades hitta den i Braun & Cies ateljé, Louvrens officiella fotograf. Men efter ett fruktlöst sökande insåg de att Mona Lisa faktiskt var försvunnen.
Den italienska renässansramen och glaset till målningen hittades snabbt i Louvrens lilla trappa som leder till Viscontis gård. Fingeravtrycken som hittades där jämfördes med de 257 museianställdas fingeravtryck, utan resultat, och Louvrens dåvarande direktör Théophile Homolle tvingades avgå.
Läs: Ny ledtråd i historiens största konststöld
Den undersökande domaren Joseph-Marie Drioux gick så långt att han misstänkliggjorde Vilhelm II av Tyskland (tysk kejsare och den siste kungen av Preussen) för att vara ansvarig för försvinnandet. Polisens inkompetens väckte löje och kritik från både press och allmänhet.
Författaren Guillaume Apollinaire fängslades från den 8 till den 12 september för medhjälp till hemfridsbrott på grund av sin kontakt med Géry Pieret, hans tidigare sekreterare. Pieret, som hade stulit statyetter och feniciska masker från Louvren 1907, kontaktade Paris-Journal den 28 augusti 1911 och hävdade lögnaktigt att han hade stulit Mona Lisa, innan han krävde en lösensumma på 150 000 franc. Pablo Picasso, som hade köpt några av statyetter och masker från Pieret, förhördes också under en lång tid.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Society of Friends of the Louvre utlovade en belöning på 25 000 franc till den som hittade målningen, medan tidningen L'Illustration utlovade 40 000 franc till den som återlämnade den till museet. Mona Lisa blev världsberömd, men det fanns fortfarande inga spår av henne.
Läs: Senaste nytt om Mona Lisa
Tavlan fanns dock i Paris, endast några gator från Louvren. Hos en italiensk glasmästare vid namn Vincenzo Peruggia för att vara mer exakt. Museet visste precis vem han var då han ramat in Mona Lisa några månader tidigare. Peruggia var bekant med platsen och gick in i Louvren den 21 augusti 1911, den dag då museet var stängt, för att diskret stjäla målningen. Han behöll Mona Lisa i två år, gömd i en väska under sin säng.
Läs: Mysteriet kring Isleworth Mona Lisa
Två år senare bestämde han sig för att sälja målningen i Italien, och det dröjde inte länge innan stölden uppdagades. Den florentinske antikvitetshandlaren Alfredo Geri, som hade annonserat att han sökte konstverk, kontaktades av Peruggia den 10 december 1913. Geri kände dock snabbt igen bedrägeriet. Tillsammans med Giovanni Poggi, chef för Uffizierna i Florens, bekräftade han verkets äkthet och larmade polisen som arresterade Peruggia. Den italienske glasmästaren dömdes till 18 månaders fängelse.
Läs: Topp 10: stulna mästerverk som fortfarande är försvunna
Efter en rundresa i Italien lämnades Mona Lisa slutligen tillbaka till Louvren den 4 januari 1914.
Läs: Leonardo da Vinci: ett universalgeni
Än idag är Vincenzo Peruggias motiv oklara och det finns många teorier. Under rättegången hävdade hans advokater att det rörde sig om en patriotisk handling och försvaret hävdade att Peruggia ville återlämna Mona Lisa till sitt hemland som en hämnd för Napoleon Bonapartes plundringar. Andra hävdar att Peruggia skulle ha agerat på uppdrag av den argentinske förfalskaren Eduardo Valfierno, känd för att ha velat lura amerikanska köpare genom att sälja dem sex kopior av Mona Lisa som gjordes 1910 av Yves Chaudron. Det finns också en annan mer romantisk version: Peruggia tyckte att Mona Lisa liknade en ungdomskärlek som dog i en lavin. Han skulle således ha stulit målningen till minne av den unga kvinnan, en historia som beskrivs i filmen The Theft of the Mona Lisa från 1931.
Leonardo da Vincis Mona Lisa visas fortfarande på Louvren och är det mest besökta konstverket i världen.
