Idag finns det en blomstrande global samlarmarknad för persiska mattor. Funderar du på att samla? Eller har du till och med börjat utforska utbudet? Då har du redan fått upp smaken för estetiken som kännetecknar denna konstform. Det finns vissa tips som är värda att ta hänsyn till för att få ut det mesta av din samlarglädje. Till exempel hur man identifierar ett vackert exempel på typ och ursprung, betydelsen av färg och design och var man kan få ytterligare kunskap. Mattvävningens historia och befintliga samlarpreferenser kan också vägleda en ny eller erfaren samlare i att förstå och utveckla ett tillvägagångssätt för ett meningsfullt och tillfredsställande långsiktigt samlande. Det finns något för alla budgetar i denna anmärkningsvärda konstform. Här blickar vi tillbaka på den persiska vävkonsten för att undersöka varför de blivit så populära genom historien.
Vävning är ett av de äldsta och mest omfattande kreativa uttrycken. Sedan civilisationens början har textilier värderats över hela världen och förkroppsligar för många kulturer de allra högsta konstnärliga värdena. De skildrar också otaliga berättelser: sociala, andliga, historiska, tekniska och kommersiella. Som materiella tillgångar är mattor dessutom bärbara arvegods och således generationsöverskridande. Termen "matta" anstiftar till mycket mer än en golvbeläggning i västerländsk mening. I gamla österländska termer kan dessa enskilda föremål ersätta en mängd olika inredningsföremål, till exempel bord, stolar, sängar och tavlor.
Läs: Ut med det nya, in med det gamla
För att fullt ut förstå och uppskatta denna konstform är det lämpligt att påminna om vad och vem som är inblandad i skapandet av ett vävt konstverk. Det krävs flera mycket skickliga personer: vävmakare, ullspinnare, färgare, formgivare och vävare. En matta är resultatet av stort lagarbete, där uppskattning och förståelse för traditioner och konstnärliga färdigheter är viktiga förutsättningar. Varje matta är en individuell skapelse föreställd av en konstnär och designer, och sedan skapt av skickliga hantverkare. Konstnärens grundläggande vision tar ibland månader att förverkligas och är resultatet av hårt och tålmodigt arbete. Det är alltså en lång resa mellan det ursprungliga inspirationsögonblicket och det färdiga konstverket, som i slutändan oftast skapas av anonyma konstnärer.
Vill du ha fler artiklar direkt i din inkorg? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här
Historiskt sett har den persiska kungliga beskyddarverksamheten spelat en avgörande roll för utvecklingen av vävkonsten. Den islamiska konstens "gyllene" period, som den ofta kallas, utvecklades och blomstrade under det safavidiska imperiet (1501-1736), då hovverkstäder inrättades under kungligt beskydd. Det var en tid då stora mästerverk av vävkonst skapades. Genom ökad handel och förhöjda diplomatiska relationer ökade exponering mot västvärlden. Dessa magnifika skatter tillverkades av anonyma vävare, och det var först under andra hälften av 1800-talet som erkända vävmästare började dyka upp, identifierbara genom inskriptioner.
Läs: Kinesiskt porslin: Hur man bygger en samling
Därför är det inte förvånande att mattor i århundraden betraktades som framförallt dekorativa och funktionella samlarobjekt. Det finns många ansedda historiska samlare. Vi vet till exempel, tack vare inventarieförteckningar, att Henrik VIII av England redan på 1500-talet ägde flera hundra turkiska mattor. Några av dessa finns med i de kända porträtten av kungen utförda av Hans Holbein. Sådana substantiella bevis har hjälpt mattforskare att förstå utvecklingen av mönster och vävkonst, och därmed bringat kunskap åt både blivande samlare och konsthistoriker.
Det anses allmänt vedertaget att Henrik VIII ofta konkurrerade med kardinalen Wolsey om att få tag på fina exemplar. Samlarrivalitet av det slaget framkommer naturligtvis även idag. Några andra historiska exempel på betydande samlare innefattar Cornelius Vanderbilt, William Randolph Hearst, John Rockefeller och Sigmund Freud, vars psykoanalytiska soffa var täckt av en magnifik persisk Qashqai-tribalmatta.
Från mitten av 1800-talet började samlarvärlden att förändras. Vid seklets mitt genomgick konsten att väva handgjorda mattor en betydande revolution, vilket ledde till en ny guldålder för persisk vävkonst och det talas om att persiska mattor upplevde en slags "renässans". Designen var inte längre vävarens exklusiva domän utan påverkades för första gången av västerländska ingrepp. Det nyväckta intresset för konstformen kom främst från den växande, och alltmer burgna, medelklassen i både Europa och USA. Borgerskapets framfart var i sin tur ett resultat av den industriella revolutionen som tog fart i Storbritannien på 1800-talet. För denna köpstarka samhällsgrupp blev allt "österländskt" en statussymbol, vilket också innefattade fina mattor och textilier. Ett utmärkt exempel på detta fenomen är Ziegler and Co., ett textilföretag som ursprungligen var baserat i Manchester i England. De inrättade verkstäder i och omkring Sultanabad i norra Persien och tillverkade från 1870-talet till 1920-talet mattor i en distinkt ny-stil. De var främst inriktade på att skapa mattor med djärvare, öppnare mönster i en rad färger anpassade till en mer västerländsk smak.
Läs: Hemma hos Eva och Lars på vinden till Hotel Acapulco
Samtidigt började de inhemska vävmästarna att skapa fantastiska mästerverk genom att utveckla traditionella kompositioner. Ett antal av dessa vävmästare är välkända, och deras verk och vävnader är mycket eftertraktade på dagens marknad. För att nämna ett fåtal, Hadji Jalili från Tabriz, Mohtasham från Kashan och Aboul Ghasem Kermani från Kerman. Det är fortfarande viktigt att understryka att majoriteten av de handgjorda mattorna vävs av anonyma vävare och betraktas som enastående konstverk.
Framväxten av "designermattan" kan spåras till uppkomsten av ett antal mycket betydelsefulla persiska mästarvävare under 1920-talet och fram till 1970-talet. Under den perioden framkom även en rad nya viktiga vävningscentra. Historiskt sett har det persiska kungliga beskyddandet spelat en avgörande roll för utvecklingen av vävkonsten. Västliga ingripanden i mattkonstens återupplivning och betydande kungligt beskydd återkom under Pahlavidynastin (1925-1979). Det är känt att Reza Shah Pahlavi beställde magnifika mattor från de berömda vävmästarna Amoghli och Saber. Deras verkstäder etablerades på 1920-talet i Mashad i Khorasan. Detta ledde oundvikligen till att ett ökat antal mattväverier inrättades, inte bara i Khorasan utan även i etablerade traditionella stadscentra.
Läs: Fem saker du kanske inte visste om keramik
På 1930-talet började mattor dyka upp i verkstäder som grundades i Esfahan av familjen Seyrafian, som i sin strävan efter teknisk förfining och skönhet kom att framgångsrikt producera magnifika vävnader. Deras mattor var vederbörligen signerade och är mycket uppskattade av en kräsen samlarmarknad. För den utökade mattproduktionen sedan 1800-talet innebar också ett mycket större utbud, vilket också betydde att samlare nu fick flera aspekter att ta hänsyn till. Det är också värt att komma ihåg att mattor som tillverkades runt 1920 nu betraktas som antika.
I stort sett kan mattor delas in i två olika grupper: mattor som tillverkas i stadsverkstäder och mattor som tillverkas i byverkstäder eller som vävs på vandring av stamvävare.
Vävnader från städerna uppvisar mönster som i första hand bygger på traditionella mönster som i sin tur härstammar från, eller är inspirerade av, hovmattorna från 1500- och 1600-talen. Centrala medaljonger eller mönster över hela ytan förekommer. De vävstolar som används är fasta vertikala konstruktioner. Vävaren skapar mönstret utifrån en ritad teckning som liknar ritpapper, där varje ruta representerar en knut. De fint tecknade kurvilinjära mönstren visar främst växtformer, även om djur, fåglar och människofigurer ofta förekommer i vävnader från slutet av 1800-talet och framåt. Luggen är av finspunnen ull eller silke, eller en kombination av båda, vävd på en bomulls- eller silkestomme. Bomulls- och silkesunderlag gör det möjligt att skapa en stor detaljrikedom. Viktiga traditionella persiska städer som väver i denna stil är Esfahan, Kashan, Tabriz, Kerman, Mashad och Sarough.
Mattor med benämningen "tribal" har sitt ursprung i äldre traditioner och klassificeras efter stamnamn eller region/plats för vävning. Förutom mattor tillverkas även vävda föremål, till exempel förvaringspåsar och djurfällor, som utgör en samling av vävnader. Deras mönster innehåller både djärva och fint tecknade geometriska motiv beroende på var de tillverkades och presenteras i en rad olika organiska färgämnen. Något annat som särpräglar genren är stiliserade eller abstrakta former av flora och fauna, med motiv som ofta har ett totemiskt utseende. Motiven vävs från minnet och förs vidare från generation till generation så att vävarna kan använda dem på det sätt de vill.
Dessa vävnader är därför mycket originella. Luggen är av ull och vävs på ull- och ibland bomullsunderlag. De tillverkas på horisontella vävstolar, i hemverkstäder eller på vandring, och tenderar att inte vara större än 240 cm, i bredd på grund av utrymmesbegränsningar och för att de skulle vara lätta att bära. De viktigaste områdena för den etablerade samlaren är Kaukasien i Azerbajdzjan, inklusive Kazak, Shirvan, Kuba och relaterade undergrupper. Intressanta persiska stamgrupper är Qashqai, Afshar, kurderna och relaterade undergrupper. En annan viktig önskvärd grupp är turkomanerna som kommer från Turkmenistan och omfattar undergrupper som Tekke, Yomut, Salor, Saryk och Ersari. Det finns också en samlare som fokuserar på Baluche stamvävningar som kommer från Baluchistan i Afghanistan.
Läs: Nästa generation konstsamlare
I båda grupperna är det viktigt att en samlare tar hänsyn till vad som är vackert. Skönhet ligger visserligen i betraktarens öga, men det finns ändå vissa principer att ta hänsyn till. Kompositionen bör svara på sinnena, och ju mer man tittar på mattor desto lättare blir det att känna igen det som är vackert. Bilderna bör flyta fritt, vara välbalanserade i skala och harmoniska. Mönsterelementen bör även vara lättlästa, oavsett om det rör sig om mycket detaljerade kompositioner eller mer öppna mönster. Dåligt konstruerade mönster ser trånga ut och är svåra att läsa, särskilt när man tittar på stadsvävningar. Att ständigt jämföra tränar ögat att känna igen bra och mindre bra exempel på typ och ursprung och är en del av samlarens fortlöpande inlärning.
Läs: Hemma hos Sofia och Bruno Ekeroth de Almeida
Mönstren i sin tur vore ingenting om de inte bringades till liv av färgsättningen. Naturfärgade garner har subtiliteter och nyanser som vanligtvis inte syns i kemiska (syntetiska) färgämnen. Mattor som vävdes före 1880 är huvudsakligen tillverkade med färger utvunna av växter och insekter. Detta gäller både för vävningar i städer, byar och stammar. De färgvariationer som skapas av naturliga färgämnen ger en genomskinlig effekt, nästan som om man tittar genom ett färgat glasfönster. Dessutom bleknar inte naturfärgerna, om de inte utsätts för långa perioder av solljus, så mattans ursprungliga karaktär bibehålls under lång tid. Anilina eller kemiska färgämnen började dyka upp från omkring 1860 och framåt genom västerländskt ingripande. Dessa färger tenderar att vara hårda och glätta i jämförelse, och de får inte heller fram de färgvariationer som ses i naturligt färgade vävnader. De lättast identifierbara syntetiska färgerna är ljusorange och lila. Båda dessa utmärkande färger började dyka upp omkring 1870, som ett resultat av den europeiska inflytandet, och användes i stor utsträckning under 1900-talets första år. Även om många väverier fortsatte att använda dessa starka färger långt in på 1900-talet, blev deras brist på subtilitet snart alltför uppenbar och användningen av dem minskade snabbt igen. Kemiska färgämnen är benägna att blekna med tiden, vilket alltid har en olycklig inverkan på utseendet.
Läs: Hur du värderar dina föremål med bara ett klick
Numera finns det en mängd information tillgänglig för samlare. Bara genom ett klick får man tillgång till artiklar, bilder och en mängd information om alla aspekter av vävkonst. Historiskt sett har museer alltid varit en källa till kunskap och inspiration. Det finns också en avsevärd mängd specialiserad och allmän litteratur tillgänglig. Att lära känna en specialist hos en välrenommerad återförsäljare är ovärderligt. De kommer mer än gärna att dela med sig av sina kunskaper, hänvisa till relevant litteratur och hjälpa dig att bygga upp din samling. Det viktigaste är att träna ditt öga att uppskatta skönhet på alla möjliga sätt. Ju mer tid man lägger ner på ämnet, desto mer tillfredsställande och njutbart blir det.
Att samla på persiska mattor är inse skönheten i repetitioner, geometri och mönster vars mening ofta är dold den västerländska blicken. Konsten, oavsett i vilken form den föreställs, påverkar oss på ett djupt humanistiskt plan och skänker både visuellt och intuitivt behag. I den vävda konsten uppnås denna tillfredställelse genom relationen mellan färger och form. Att fördjupa sig i denna storslagna konstform kommer att bringa livslångt nöje.
Upptäck fler artiklar om samlande med Barnebys Magazine
Artikel av Jonathan Wadsworth
Jonathan är en etablerad specialist på mattor och han har över 40 års erfarenhet av att studera ämnet. Han var direktör och chef för avdelningen för mattor och vävnader på Sotheby's i London från mitten av 1990-talet till 2000. Därefter drev han sin egen butik under ett antal år. Jonathan har skrivit för välkända publikationer, bland annat olika konstpublikationer från Millers, och har genomfört föreläsningsturnéer i hemlandet och utomlands, bland annat i Philadelphia, Mumbai och Singapore. Som programledare spelade Jonathan en viktig roll i BBC-programmet The Great Antiques Hunt på 1990-talet. Han har arbetat som konsult inom mattor för VMS sedan företaget grundandes, och han försätter att ta uppdrag där på löpande basis.
