För nästan tio år sedan avslöjades ny information om kopian av Leonardo da Vincis Mona Lisa på Pradomuseet i Madrid. Bakgrunden, med svart lack istället för originalets toskanska landskap, analyserades och det visade sig vid närmare granskning att den hade målats över i mitten på 1700-talet. I själva verket sitter Mona Lisa, med sina utmärkt bevarade detaljer, framför ett klippigt landskap som liknar det i det världsberömda kvinnoporträttet. Dessutom visade röntgenundersökningar preliminära ritningar under de två målningarna och även vissa korrigeringar som gjorts under arbetsprocessen och som är identiska med originalmålningen. Slutsatsen blev att Mona Lisa på Pradomuseet inte är en senare kopia av Mona Lisa på Louvren, utan en version som skapades ungefär samtidigt som Leonardos arbete i hans verkstad.
Läs: Senaste nytt om Mona Lisa
Utställningen Leonardo and the Copy of the Mona Lisa. New Approaches to the Artist’s Studio Practices, som kan ses på Pradomuseet till den 23 januari 2022, är första gången som den “andra Mona Lisa” står i centrum och visar da Vinci i sin roll som lärare. Utställningen sammanfattar de forskningsresultat som Pradomuseet har kunnat få fram om arbetsmetoderna i da Vincis verkstad i samarbete med Louvren, laboratoriet för molekylär arkeologi vid Sorbonne och National Gallery i London.
Förutom Mona Lisa del Prado är andra verk i utställningen baserade på Leonardos målningar eller skisser som gjorts av hans elever, vars arbete övervakades och godkändes av da Vinci.
För da Vinci var fokus i undervisningen att förmedla sina ursprungliga målaridéer och den karakteristiska tekniken sfumato som han använde för att smälta samman färger och ge en “disig” effekt på duken. Genom att hans elever utarbetade sina skisser gjorde det också möjligt för den upptagna Leonardo att kontrollera den faktiska effekten av sina ritningar, samtidigt som hans elever kunde behålla sin egen stil.
