Det är svårt att inte drabbas av stor sinnesrörelse när man bläddrar i det franska auktionshuset Tajans kataloger för de kommande slagauktionerna Impressionist and Modern Art den 30 november och Contemporary Art den 1 december. Bland höjdpunkterna finner du Jean Metzinger, Giorgio de Chirico, Richard Estes, Willem de Kooning och många fler.
I början av sin karriär eftersträvade den franske konstnären Jean Metzinger ett nytt och radikalt formspråk för att fånga en värld i ständig rörelse. Detta fann han i kubismens uppbrutna figurer och invecklade perspektiv. Men efter första världskrigets grymheter blickade han bakåt till klassicismens helande formspråk, och utvecklade en särskilt sparsmakad och matematisk stil vilket vi ser prov på här i målningen Le modèle d'atelier au drapé rouge.
Bland höjdpunkterna finns Giorgio de Chiricos oljemålning La Muse från 1974. Den italienske konstnären är känd för att tillsammans med Carlo Carrà ha grundat den konstnärliga rörelsen metafysiskt måleri 1917. Rörelsen syftade till att representera det som ligger bortom verklighetens fysiska utseende och bortom sinnets upplevelser, genom drömlika teman och gåtfulla atmosfärer, men alltid genom klassiska tekniker.
Émile Othon Friesz var tillsammans med Henri Matisse och Maurice de Vlaminck en av de mest betydande konstnären i Fauve-gruppen som verkade i sekelskiftets Paris. De var trötta på impressionismens salongsmässiga uttryck och ville göra uppror mot den konventionellt goda smaken. Uttrycket fauvism myntades av den konservative kritikern Louis Vauxcelles som i en recension 1905 kallade Friesz och hans krets för "fauves", vilket betyder vilddjur på franska.
Dröm och verklighet flyter ihop i James Ensors bildvärld. Ensor likt många av sin generation led av det som kommit att kallas sekelsluts-pessimism, en cynisk hållning till det moderna livets ytlighet. I teatern fann han en tillflykt från livsledan, om än en flyktig sådan. Just denna tavla var en gåva från Ensor till teaterdirektören François Gaillard, som satte upp hans balett La gamme d’amour 1904 vid den kungliga teatern i den belgiska staden Liège.
När Martin Wong flyttade till Manhattans Lower East Side i slutet av 70-talet var området ett helt annat än den trendiga och välbärgade stadsdel den är idag. Wong skildrade grupper och stadsscener från sin vardag, långt bortom det amerikanska etablissemanget. År 1982 träffade han poeten Miguel Piñero som introducera honom till den latinamerikanska gruppen Loisaida. Här har Wong fångat Puerto Ricos självständighetsfirande med lika delar romantisk idealism som cynisk realism.
Den amerikanske konstvärldens enfant terrible Peter Saul har dömt ut Paul Cézanne som en "amatör" och tycker Philip Guston är "tam". Framför balanserade kompositioner föredrar han dynamik och starka färgar. Här samsas till exempel en maskäten Salvador Dali med en deformerad Kalle Anka. Anstötlig humor har blivit hans signum och lidelsefullt synar han sin samtid i sömmarna.
I efterkrigstidens New York när konstvärlden dominerades av abstrakt expressionism valde Richard Estes att måla minutiöst naturtrogna stadsscener. Efter konststudier vid the Art Institute i Chicago arbetade han inom reklambranschen vilket kom att lägga grunden för hans innovativa estetik. Även om han är mest omtalad för sina avbildningar av New York är han mycket berest, och har även skildrat europeiska städer, vilket vi ser i den här Venedig-vyn.
År 1926 lämnade en ung Willem de Kooning Nederländerna bakom sig när han smög med ett godsskepp mot Argentina. Just dit ville de Kooning inte dock, utan han hade hela tiden siktet inställt på USA. Som tur var – både för honom och för oss – lyckades han hoppa av i Virginia, undkomma immigrationspolisen och så småningom komma till New York.
Uppvuxen under ringa förhållanden i Rotterdam arbetade de Kooning från ung ålder som dekorationsmålare innan han började på konsthögskolan. De första åren i USA livnärde han sig på ströjobb, men under 1920-talets jazzålder började han göra ett namn för sig i New York.
Idag är de Kooning mest känd för sina avbildningar av kvinnokroppen, och Untitled (Man and Woman) från 1947-1948 är därför anmärkningsvärd för att den föreställer en man och kvinna jämte varande. Det är även en av de sista skildringarna av manskroppen han kommer att göra innan han helt överger ämnet.
I sin strävan efter ett nytt radikalt måleri struntar de Kooning i både anatomi och idéer om god smak. De tjocka penseldragen och grälla färgerna ger ett mer genuint intryck av människan, med all sin ångest och sina begär, än den naturtrogna bildtraditionen som de Kooning slog sig fri från.
