På 1900-talet, efter att i flera århundraden stått i skuggan av holländska, spanska och franska målare, fick italiensk konst ett internationellt erkännande samt moderniserades och diversifierades. Det skulle ge upphov till flera stora rörelser i modern konsthistoria, såsom futurism, Arte Povera och metafysiskt måleri.
Katalogen för Cambi Casa d’Astes kommande auktion, som presenterar innovativa konstnärer vars verk har varit avgörande för utvecklingen av den italienska konstscenen, gör att vi kan se tillbaka på några av de stora rörelserna under det senaste århundradet.
I början av 1900-talet blev Milano en smältdegel för futurismen, en konstnärlig rörelse som hyllade maskinen och förkastade äldre konst. Futurismen grundades 1909 av författaren och aktivisten Filippo Tommaso Marinetti och är en riktning inom bildkonst, litteratur, dans och musik. Inom bildkonsten hämtade konstnärerna inspiration från 1800-talets divisionism och kubismen.
Enrico Prampolini var en av konstnärerna som anslöt sig till rörelsen och hade revolutionära idéer som bidrog till spridningen av futurismen i landet fram till 1920-talet. Han publicerade flera manifest och var intresserad av scenkonst och utvecklade idén om en föreställning på en abstrakt scen där människor och skådespel uteslöts.
Metafysiskt måleri är en italiensk konstnärlig rörelse som grundades 1917 av Carlo Carrà och Giorgio de Chirico. Rörelsen syftade till att representera det som ligger bortom verklighetens fysiska utseende och bortom sinnets upplevelser, genom drömlika teman och gåtfulla atmosfärer, men alltid genom klassiska tekniker.
I början av 1920-talet anslöt sig konstnärer som Alberto Savinio, Filippo De Pisis and Giorgio Morandi. Den sistnämnda, som träffade Carrà och Giorgio de Chirico 1919, anslöt sig till rörelsen under en kort period och deltog i grupputställningar i början av 1920-talet. Morandi är främst känd för sina stilleben som tydligt skildrar föremål på bord, vilka kan ses på ett flertal av hans dukar.
Vid en första anblick kan hans målningar verka solblekta men från verk till verk syns ett unikt sätt av färganvändning. Morandi är känd för att blanda sina färger själv. Det dröjde inte lång tid innan han intresserade sig för Novecento, en rörelse som grundades 1922, och deltog i utställningar i Milano.
Novecento uppstod under perioden mellan krigen och kännetecknas av en återgång till ett klassiskt och akademiskt måleri. För rörelsens representanter har referenser till den klassiska antiken, formens renhet och kompositionens harmoni en stor betydelse.
Novecento avvisade den moderna avantgardistiska konsten och försökte återansluta sig till det traditionella historiska måleriet. Förutom Giorgio de Chirico, Fortunato Depero och Mario Sironi har målaren Ubaldo Oppi etablerat sig som en av de passionerade försvararna av Novecentos ideal (en del anser till och med att han var en av initiativtagarna till stilen). Mindre än tre år efter rörelsens uppkomst ägnade Oppi sig nästan uteslutande till religiösa teman och målade fresker, något som de stora mästarna i konsthistorien gjorde. Novecento upplöstes 1943.
Från 1946 till 1950 tog Fronte Nuovo delle Arti, en rörelse som ansågs tillhöra postkubismen, tag i den venetianska konstscenen. Rörelsen grundades efter ett manifest som Giuseppe Marchiori publicerade i oktober 1946 där han motsatte sig "Carrachirico" (Carrà och Chirico, eller metafysiskt måleri) och Novecento. Giuseppe Santomaso var en av konstnärerna som anslöt sig till den “nya fronten” (Fronte Nuevo).
Santomasos verk bygger på balansen mellan färger och former och lämnar inget åt slumpen. Med en stark koppling till Venedigs konstnärliga förflutna har konstnären gått bortom det internationella informella samtidigt som han behåller det traditionella måleriet.
Movimento per arte concreta, grundades av Atanasio Soldati i Milano 1948, är en konstnärlig rörelse som syftar till att främja nonfigurativ konst och i synnerhet en typ av geometrisk abstraktion. Rörelsens namn består av begreppet “konkret” som introducerades på 1930-talet av Vassily Kandinsky. De rena och linjära formerna av hans arbeten visar på ett intresse för futurismen, medan de överlagrade nivåerna kan jämföras med vissa verk av Magnelli och Prampolini. Movimento per arte concreta upplöstes 1958, efter tio års existens.
På 1960-talet grundades Arte Povera i Turin, Milano, Rom, Genève, Venedig och Neapel. Representanterna för rörelsen krävde en återgång till grundläggande material och enkla, vardagliga ting. Med hjälp av material som sand, trä, jord och textilier fördömde konstnärerna konsumtionssamhället och den kommersiella aspekten av kulturen.
Alighiero Boëtti är en av de mest representativa bildkonstnärerna i rörelsen och har utmärkt sig främst för sin serie med broderade världskartor med titeln Mappa. Boëtti var intresserad av förhållandet mellan slump och ordning, men också av icke-västerländska kulturella traditioner, påverkad av sina resor i Afghanistan och Pakistan.
Den 18 december erbjuder Cambi Casa d’Aste 110 föremål inklusive de största konstnärerna från de italienska riktningarna från 1900-talet.
Upptäck katalogen på Barnebys
