En tidig morgon 1964 vandrade direktör Gunnar Haimi orolig runt i butiken i centrala Helsingfors. Hur skulle han på ett finkänsligt sätt säga till inredningsdesignern Yrjö Kukkapuro (född 1933) att dennes nya futuristiska fåtölj-prototyp var förskräcklig? Så ramlade dagens första kund in genom dörren, enligt ryktet en tandläkare från Kuopio. Han tog ett varv i butiken, sjönk ner i fåtöljen, snurrade ett par varv och sa: ”Jo, jag tar en av de här."
Karuselli var därmed godkänd och världen berikad med en av de finaste modellerna som någonsin skapats. Fåtöljen har sedan dess utnämnts till världens skönaste av New York Times, finns på Victoria and Albert Museum och är en av vår tids största designklassiker, hyllad av till exempel Sir Terence Conran – som på 1960-talet reste till Finland och bönade om att få göra den på licens i England. Sa vi förresten att det var i Karuselli som Marcel Breuer ville sitta när han en gång skulle förevigas?
Det finns två historier om hur Kukkapuro fick inspiration till fåtöljen, en variant för kompisar och en för föräldrar: när han gjorde snöänglar med dottern Isa, alternativt när han efter en vodkaodyssé satte sig i en snöhög och kände hur snön formades efter kroppen. Oavsett hur det gick till så var arbetet därefter dedikerat. Fyra år tog det att ta fram prototypen som sånär skrotades. Sant är i alla fall att det var den då 7-åriga dottern som fick döpa stolen – och visst fångar namnet dess essens.
Läs: 10 anledningar att välja vintage
Yrjö Kukkapuro föddes i Viborg (i Karelin) och slog igenom när en av hans stolar handplockades till utställningen Framtidens hem 1957. På utställningen gjorde även hans kollektion Moderno succé. Inte illa för en andraårselev vid Konstindustriella högskolan. Utställningens kurator Antti Nurmesniemi lär ha lagt den unge formgivaren på minnet. "Jag hade Alvar Aalto och läraren Ilmari Tapiovaara som förebilder – men min fåtölj var något nytt, jag hade redan då hittat en egen stil", säger Kukkapuro i boken Designer.
Läs: Ilmari Tapiovaara: en finsk mästare
Vid sidan av Karuselli märks plastserien Saturnus, skinn- och stålstolarna Skaala och Remi samt serien Atelje med träbas. Ofta börjar Kukkapuro med den största varianten i familjen och arbetar sig vidare mot mindre storlekar. Professorn är fortfarande verksam i space age-ateljén han och hustrun (grafiska konstnären Irmeli Kukkapuro) lät uppföra utanför Helsingfors i slutet av 1960-talet. Förutom uppdrag för Haimi blev Kukkapuro så småningom huvuddesigner hos Avarte. Tidserans grälla färger och runda former funkar fortfarande med det spartanska finska arvet och syns i möblerna oavsett om de görs för privat eller offentlig miljö.
Jag är medellång, har korta ben och lång rygg – jag provsitter stolarna och är de bekväma för mig passar de nästan alla typer av kroppar.
För designern är ergonomin viktigast – en föreläsning om svenska Åkerblomsstolen och dess perfekta sittkurvor blev tidigt en ögonöppnare. Enligt Kukkapuro själv är hans egen fysik en stor anledning till framgångarna: "Jag är medellång, har korta ben och lång rygg – jag provsitter stolarna och är de bekväma för mig passar de nästan alla typer av kroppar."
Läs: 10 möbelformgivare ni älskar
För att åstadkomma ”världens skönaste stol” satte han sig i ett tunt metallnät och lät skuldror, rygg och nacke göra avtryck. När han var färdig med nätmodellen fäste han den i en stålrörsram och klädde den med säckväv fuktad i gips. Han hade sett bilder av Eero Saarinens och paret Eames glasfiberstolar i magasin och häpnat över formbarheten. När han sparat tillräckligt med pengar laminerade han ett glasfiberskal. Fåtöljen kläddes i skinn, hängdes upp på en metallram, fick snurrfot och essensen av bakåtlutad modernism uppenbarades: funktion, form och material i harmoni.
Efter lanseringen på möbelmässan i Köln 1965 behövde ingen övertygas om plastens storhet. Kukkapuro arbetade uteslutande med materialet i tio år. Karuselli säljs idag av Artek och blir allt vanligare på auktion – fler borde dock hitta till den finska mästarens internationellt gångbara möbler.
