Den nederländske barockmålaren Johannes (Jan) Vermeer bär på många hemligheter. Allt från frågan om vem som egentligen poserade för hans mest kända verk, Flicka med pärlörhänge, till de exakta datumen för hans liv, eftersom varken Vermeers födelsedatum eller dödsdag är kända. Dessutom finns det få historier om honom från hans samtida och hans egna dokument.
Det första dokumentet om Vermeer är från hans dop, som ägde rum den 31 oktober 1632 i Nieuwe Kerk i Delft. Hans mor hette Digna Baltens och hans far var en sidenvävare från Amsterdam som hade bosatt sig i Delft 1611. Förutom sidenvävning arbetade han också som konsthandlare och ägde ett värdshus. Jan Vermeer var parets enda son.
Läs: Topp 5 ökända konstförfalskare
Vermeer växte upp i denna miljö, som präglades av konst och skimrande sidenvävnader, men också av grova krogscener, vilket säkert spelade en roll för hans beslut att bli målare. Förmodligen blev en av de konstnärer som hans far representerade medveten om pojkens talang och tog honom som elev. Vem det var är dock en annan av Vermeers hemligheter. Caravaggisterna från Utrecht, som hade ägnat sig åt klärobskyr liksom sin italienska förebild, hade ett stort inflytande på hans arbete.
1653 var ett viktigt år för Jan Vermeer, som efter sin fars död året innan hjälpte sin mor att driva värdshuset och tog över faderns konsthandel. Den 20 april 1653 gifte han sig med en rik katolsk kvinna, Catharina Bolnes, och den 29 december antogs han i Lukasgillet i Delft. För att bli mästare i gillet var man tvungen att vara gift.
Vermeer fick totalt femton barn, varav fyra dog tidigt. Att försörja en så stor familj var en utmaning, särskilt när Vermeer bara gjorde två målningar per år, vilket förklarar varför man idag endast känner till 37 verk av hans hand. De flesta av Vermeers verk var beställningar som han målade för sina uppdragsgivare, varav en av de viktigaste var bagaren Hendrick van Buyten. Vermeer fick bra betalt för sina konstverk och var högt ansedd i Delft, eftersom han två gånger under 1660- och 1670-talet innehade posten som dekanus i Lukasgillet.
År 1660 flyttade familjen Vermeer in i Catharina Bolnes mors hus på Oude Langendijk i Delft. Under den följande perioden i hans konstnärskap producerade han de flesta av de verk som vi idag känner till: genremålningar i litet format där fokus vanligtvis ligger på en kvinna från den övre medelklassen som betraktaren kan observera när hon läser, skriver eller musicerar.
Läs: Vermeer-målning har återställts till sin ursprungliga komposition
Många av dessa målningar har en sak gemensamt: ljusinsläppet från vänster. Detta sammanträffande, liksom de ljuspunkter som Vermeer har lagt till i många av sina verk och vissa optiska fenomen, har lett till frågan om målaren kan ha använt sig av en permanent installerad camera obscura för att utföra sina målningar. Det är inte helt osannolikt, eftersom optiken gjorde stora framsteg vid den tiden med allt mer precisa linser.
Vermeers verk är i allmänhet en återspegling av det välstånd som rådde i Nederländerna vid den här tiden. Detta hade landet att tacka Vereenigde Oostindische Compagnie (Nederländska ostindiska kompaniet), som förde in kryddor, tyger och porslin från Asien, liksom de eftertraktade bäverpälsar från Nordamerika, som användes till filthattar. Sidenvävnader, orientaliska mattor, pärlor och porslin från Fjärran Östern återfinns gång på gång i Vermeers målningar. Många av dessa föremål fanns i konstnärens hem.
Läs: 6 ikoniska nederländska målningar
Det gäller även hans modeller. Förutom frun Catharina stod också Vermeers döttrar modell för honom under senare år, en av dem förmodligen för den berömda Flicka med pärlörhänge.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
På 1670-talet satte dock det fransk-nederländska kriget stopp för guldåldern. Vermeer, liksom sina kollegor, drabbades. Den tidigare livliga konstmarknaden kollapsade och det blev alltmer omöjligt att sälja en målning.
Kanske spelade ökad ekonomisk oro en roll när Vermeer blev allvarligt sjuk 1675 och slutligen dog, och lämnade sin fru med bara skulder kvar. Det finns också ett mysterium kring denna sista händelse i Vermeers liv, för precis som födelsedagen är dödsdagen okänd. Vi vet dock att Jan Vermeer begravdes den 15 december 1675 i Oude Kerk i sin hemstad Delft.
Efter sin död glömdes Jan Vermeer snabbt bort. Det var inte förrän i slutet av 1800-talet, efter att impressionisterna hade återupptäckt ljuset som ett stilmedel, som Vermeer, ljusets mystiska mästare, återigen hamnade i rampljuset.
Sannolikheten att hitta en äkta Vermeer på auktionsmarknaden är extremt liten. Nästan alla målningar ägs av stora museer, däribland Mauritshuis i Haag, Louvren i Paris, Frick Collection i New York och Gemäldegalerie Alte Meister i Dresden. Endast två är i privat ägo och även de har varit permanent utlånade till National Museum of Western Art i Tokyo respektive Leiden Collection i New York. Båda verken har också det gemensamt att de är de enda Vermeermålningar som har sålts på auktion: Saint Praxedis (1655) 2014 och A Young Woman Seated at the Virginals (1670) 2004.
