Josiah, född 1730, är yngste son till keramikern Thomas Wedgwood och han växer upp i Englands keramiska Mecka, Burslem, Stoke-on-Trent i England. Efter faderns död 1739 börjar han, då endast 9 år gammal, jobba i familjeföretaget Churchyard Works. Han visar sig vara exceptionell vid drejskivan. Med stort tålamod och eleganta handrörelser formar han fat, vaser och koppar. Det finns ingen tvekan om att pojken har talang och kommer föra familjens hundraåriga tradition vidare, men så efter fem år slår olyckan till. Han drabbas som många andra barn vid denna tid av smittkoppor. I en tid långt innan ett vaccin hade utvecklats hade familjen all anledning att vara orolig, det kommer senare visa sig att över 60 miljoner européer avlider i sjukdomen under 1700-talet. Med hög feber och värk i kroppen tillkallas en doktor, han tar beslutet att amputera Josiahs högra ben. Här blir det uppenbart för de flesta av oss vad detta betyder för en keramiker, det enda som hade varit värre hade varit amputationen av en av händerna. Det blir inte allt för märkligt att föreställa sig att nu är karriären slut, men inte för Josiah.
Istället för att dreja börjar han istället helhjärtat dedikera all sin tid åt att läsa om och experimentera med keramik- och porslinstillverkning. År 1754 inleder han ett samarbete med Thomas Whieldon, mästare vid den närbelägna porslinsfabriken i Fenton. Samarbetet blir en språngbräda och fem år senare är Josiah tillbaka i Burslem där han nu öppnar sin egen fabrik, Ivy House works. Här utvecklar han framförallt ett krämfärgat flintgods, vilket kom att bli ett mycket populärt billigare gods, till och med mer populärt än Delftfajans som åtnjutit rollen som favoritgods sedan mitten av 1600-talet. Det krämfärgade godset kom att exporteras i stora partier till Europa och USA. 1766 tilldelas han titeln Potter to Her Majesty av dåvarande drottning Charlotte. Han ger då sitt krämfärgade flintgods namnet Queen’s ware, eller Drottninggods vilket kom att bli omåttligt populärt. Några år senare, 1773 får han sin dittills största och mest utmanande order. En beställning om 1 000 delar Queen’s ware, kallad Grodservisen för Katarina den Stora av Rysslands räkning.
Det folkliga porslinet
Kungliga beställningar och snofsiga titlar låter fint, men det är för den vanlige medborgaren som Wedgwood kommer få sin största betydelse. Under mitten av 1700-talet växer en ny konsument fram i England, en som söker något smakfullt och dekorativt, inte bara praktiskt. Även om termen inte användes då är det medelklassen vi pratar om. I takt med stigande ekonomi önskar nu befolkningen i större utsträckning visa sitt välstånd genom vackra hushållsvaror, men det är inte porslinet inspirerat av det antika Grekland, som Wedgwood i dag är så känt för, som lockar denna nya konsument. Detta visste Josiah, han var en affärsman och tillverkade naturligtvis det som skulle sälja. Det som sålde som smör i solsken var det som påminde den nya medelklassen om de rustika förhållanden de lämnat bakom sig. Ett briljant exempel på detta är the Cauliflower tea pot från 1760. En tekanna som alltså är baserad på ett blomkålshuvud. Denna är utsökt glaserad med den genomskinliga gröna glasyr som Josiah själv arbetat fram och förfinat. Den gröna färgen kommer från kopparoxid och är en av flera tusen exempel på de experiment han hängivit sig åt allt sedan han mist sitt ena ben.
Det politiska porslinet
Vid utbrottet av den amerikanska revolutionen 1765 påverkas de europeiska och amerikanska handelsförbindelserna. Wedgwood har vid denna tid sedan länge kontakt med den Nya världen. Många är de företag som kommer att försvinna på grund av upprivna handelsavtal, även Wedgwood drabbas hårt och även om det djupt inom honom bultar ett engelskt patriotiskt hjärta är han handelsman. Då fred skipats och Amerika mottagit sin frihet tar det inte lång tid innan Wedgwood är igång med att exportera medaljonger med revolutionens företrädare som Benjamin Franklin och Voltaire, men det är hans hjärtefråga om avskaffandet av slaveriet som kanske utmärker honom mest. Han visar öppet sin avsky för detta och producerar ytterligare medaljonger, en iögonfallande är en med en knäfallen svart man med texten ”Är jag icke en man och en broder?”. Dessa så kallade ”slavmedaljonger” såldes till alla som stöttade avskaffandet av slaveriet. Ett paket skickades till exempel till Benjamin Franklin inför hans kampanj mot slaveriet.
Jasperware, Wedgwoods signum
Samarbetet med mästerkeramikern Thomas Whieldon från Fenton visade sig bli mycket fruktbart och det är nu Josiah Wedgwood börjar jobba på det han kallar sin experimentbok. En samling av tusentals olika dekorer, men framförallt, en myriad av olika keramikprover och glasyrer och inget tar så stor plats som hans experiment med jasperware. Detta kom att bli synonymt med Josiah Wedgwood, faktum är att godset emellanåt, kallas kort och gott - Wedgwood.
Josiah berättar i sina dagboksanteckningar att hans experimenterande nära på driver honom till vansinne. Det är inte svårt att förstå varför, han spenderar nämligen drygt 20 år åt att förfina sitt jasperware. Så, 1774 når han äntligen sitt ideala resultat. Godset består då av upp till 50% bariumsulfat och är både lättformat och enkelt att infärga, och även om jasperware kommer i en rad olika färger är det en som för evigt kommer att vara förknippat med fabriken – blå.
Under mitten av 1700-talet fascineras Europas elit av de sensationella fynden vid utgrävningarna av de antika romerska städerna Pompeji och Herculaneum. Den konst som grävs ut kommer att ge upphov till en helt ny epok inom konst, inredning och arkitektur. I Sverige kallar vi den som känt för gustaviansk stil och denna kommer inte minst att förfinas i och med Gustav den III:s italienska resa 1783-84. Stilen anammas något tidigare i England, under 1750-talet och kallas då istället neoclassicism. Josiah blir också något av en föregångare för marknadsföring. Då vi i dag tittar på eller läser om Oscarsgalan märker vi att då Hollywoods celebriteter intervjuas på röda mattan ställs alltid frågan om vilken designer som skapat ens kläder. Här siktar Josiah på samhällets crème de la crème. Han skickar sin keramik till Europas furstehus med meddelandet att om mottagaren gillar vad han eller hon ser står han till tjänst att leverera.
1790 formger han den vas som kommer att bli hans och fabrikens mest kända ornamentala pjäs, the Portland Vase. Vasen är en kopia av ett romersk original från 1-25 e.Kr. Denna är med all säkerhet det mest kända exemplet av romerskt så kallat kaméglas. Basen går i en genomskinlig blå ton, med figurer i vitt överfångsglas. Även om vasens ursprungliga kontext är omdiskuterad är de flesta överens om att den härstammar från ett gravmonument kallat Monte del Grano, sydväst om Roms gamla stadsmur. Vasen inköptes av änkehertiginnan av Portland 1784, därav namnet och köptes vid hennes död av hennes son. Bara inom några dagar hade Josiah Wedgwood lånat den och utförde en serie repliker för att försöka komma så nära originalet som möjligt. Vid tiden producerades ett 30-tal exemplar men man fortsatte troget produktionen sen den blivit riktigt populär. En intressant version utfördes 1839, men då i enlighet med vad som anstod det viktorianska samhället, de tidigare nakna figurerna draperades nu i tyg!
Arvet efter Josiah
Är du intresserad av porslin vänder du säkerligen din vana trogen upp och ned på varje fat, varje kopp och tallrik du kommer över. Du studerar stämpeln, bygger en bild och förståelse baserat på det du ser och läser. Men bakom varje stämpel, varje dekor och glasering ligger flera hundra års arbete i syfte att förbättra och förfina, bakom den tallrik du äter på ligger flera försök och misslyckanden. Inte bara det, dricker du kaffe ur en kopp, om än bara 70 år gammal håller du ett stycke historia i din hand, en rest av en tid som inte längre finns. Ofta är dekorerna, ja hela den fysiska utformningen av din kopp reflektioner av dåtidens tankevärld, ideal och estetik.
Josiah Wedgwood grundlade vad som kom att bli ett av Storbritanniens, om inte ett av världens mest igenkända porslinsföretag. Med sin nit och känsla såg han till att alltid ligga i fas med sina kunders önskemål, men vi måste se på honom i ett bredare perspektiv. I England ses han som grundaren av den moderna marknadsföringen med koncept som pengarna tillbaka om du inte är nöjd, köp tre betala för två, fraktfritt och så vidare. Han var därtill en briljant kemist. Hans experimentböcker innehåller tusentals små porslinsbrickor med olika dekorer, glasyrer och färger. Allt för att försäkra att när du handlar från Wedgwood kan du förvänta dig kvalité och livslängd, porslin som håller i generationer. Men inte bara det. Vad tänker du om jag säger att vi har Josiah Wedgwood att tacka för Charles Darwins Om arternas uppkomst och därmed kunskapen om att människan är släkt med apor? Då Josiahs tidigare kompanjon avlidit vände han sig till sin vän Erasmus Darwin. Genom deras samarbetet kom familjerna Wedgwood och Darwin varandra mycket nära. Så nära, att en av Josiahs döttrar sedan gifter sig med Erasmus son Robert, tillsammans får de en liten son, Charles. Det tar inte slut där. Då Charles sedan själv går i giftastankar faller hans blick på en av Josiahs barnbarn, Emma. Så banden mellan familjen Wedgwood och Darwin är minst sagt tajta.
Dagens moderna fabrik ligger i Barlaston, drygt en och en halv kilometer utanför Stoke-on-Trent i nordvästra England och man levererar då som nu, kvalitetsporslin till all världens hörn. Kanske finns det inget som summerar denna historia bättre än Josiah själv sa:
”Vackra former och kompositioner kommer inte till av en slump, ej heller kan de, oavsett material, tillverkas på liten bekostnad. En billighetens komposition och inte den yrkesmässiga elegansen är den vanligaste tillika säkraste orsaken till det snabba förfallet och förstörelsen av konst och tillverkare”.
