Katalogen för Bukowskis kommande liveauktion Important Winter Sale, som hålls den 7-9 december, innehåller flera verk av både den svenska och internationella konsthistoriens starkast lysande stjärnor. Bland höjdpunkterna finns möbler av Georg Haupt samt måleri av Anders Zorn och Carl Larsson. Bland de internationella objekten är en tiara från Boucheron, en tavla av den franske konstnären Maximilien Luce och en Budai-figur från Jiajing-perioden särkilt anmärkningsvärda.
Enligt ett kvitto från 1775 tog Georg Haupt emot betalning för reparation av ett "resebord", men vilken möbel kvittot syftar på eller hur den såg ut har ingen kunnat ta reda på – tills nu. Den här resesekretären har tidigare varit okänd, troligtvis för att den befunnit sig i England. Mahognyn och benens utformning tyder även på att den är tillverkad under Haupts tid i London. Under 1700-talet förbättrades vägarna i Europa och möjligheterna till att resa underlättades avsevärt. Det skulle förstås även göras med stil, vilket ledde till en uppsjö av nya möbler som den här eleganta resesekretären av Georg Haupt. Utsidan, som är sparsmakat dekorerad, ger ett förvillande enkelt intryck. För innangärdet är rikt dekorerad med inläggningar och skuggningar. Mitt på den största luckan finns även ett ovalt porträtt. Mannen på porträttet är hittills okänd, men måhända är det beställaren.
Åren kring sekelskiftet var tiarans storhetstid och det franska juvelhuset Boucheron stod för några av de mest sensationella kreationerna. Nya tekniska innovationer möjliggjorde nätta konstruktioner likt den som ger ett tyngdlöst nästintill svävande intryck. Det var även en tid av kvinnlig frigörelse, och moderna unga kvinnor ville inte längre bära de tunga och präktiga smyckena av föregående generationer. Just den här tiaran tillhörde Anna-Lisa Björling, som var gift med världstenoren Jussi Björling, och hon bar den förmodligen första gången vid premiären av Don Carlo på Metropolitan Opera i New York 1957. Trollsländorna som dansar längs bågen är vidare ett motiv hämtat från den japanska konsthistorien där den åtnjuter mytologisk status som bland annat återkommer ofta i Hokusais trätryck.
Få platser och epoker är lika betydelsefulla i konsthistorien som det sena 1800-talets Paris. Den franska huvudstaden genomgick under bara ett par decennier omvälvande förändringar. I svallen av industrialisering flockades befolkningen från landsbygden till Paris vilket gav upphov till en helt ny urban kultur med caféer och nattklubbar. Under seklet fick Paris dessutom en radikal ny statsplanering, ritad av Baron Haussmann. Gamla hus och trånga gränder revs till förmån för de breda boulevarder och ljusa kalkstensfasader vi förknippar med staden idag.
All denna förändring kom givetvis att prägla konsten, och allra särkilt impressionisterna till vilkas krets Maximilien Luce inledningsvis hörde. Konstnärer som Degas och Caillebotte bröt sig loss från den akademiska traditionens bojor och sökte istället nya bildspråk att gestalta intrycken av den moderna tid de levde i. Luce strävade också efter att hitta ett nytt språk att skildra den moderna staden på, vilket Le viaduc d'Auteuil (Le Pont) visar prov på. Penseldragen är korta och snabba, och istället för att återge ljus och skugga med svart och vitt har han använt sig av blå och gröna toner. På senare år har intresset för Luces verk ökat, särkilt i samband med det retrospektiv av hans oeuvre som anordnades på Musée d'Orsay 2011. Just den här tavlan har ställts ut på både Nationalmuseum och Liljevalchs konsthall.
Sommaren 1887 tillbringade det unga konstnärsparet Carl och Karin Larsson i Äppelviken utanför Varberg. Trots att det var en svår tid ekonomiskt kunde de där åtnjuta en fristad där de kunde ägna sig åt friluftsliv och låta barnen springa fritt. Det är denna sensommaridyll Larsson fångat i det här akvarellen som föreställer Karin med systern Stina. I det nedre högra hörnet skymtas dessutom en liten fot, som kanske tillhör äldsta dottern Suzanne som föddes tre år tidigare. Titeln Aftonrodnad syftar både till ljuset och Karins rosiga kinder. Blygt möter hon konstnärens blick och hennes skönhet speglas i trädgårdens blomster. Tavlans första ägare var Göteborgs konstförening och har ställts ut på både Nationalmuseum och Liljevalchs konsthall.
”Jag målade med ett lif och lust som jag aldrig känt förr. Jag var andligt och fysiskt i mitt esse”. Så minns Anders Zorn sin tid i Spanien under 1880-talet. Hans resa tog sin början i Sevilla men sedan sökte han sig till Cadiz inte bara för dess rika kulturskatt, men också för det milda klimatet och för flickorna. Det var där han kom att måla Modersglädjen som ställdes ut första gången på Konstföreningen i Stockholm 1882. Akvarellmålningen skildrar ömheten mellan en ung mor och hennes barn, men det är tydligt att Zorn fascinerades av den spanska kvinnans klädedräkt som torde tetts honom spännande och kanske till och med förförisk. Den röda färgen i hennes korallsmycken är till exempel effektfullt accentuerade. Kompositionen tyder även på att Zorn inte bara ägnande sig åt lättjefulla förströelser i Spanien utan även besökte dess museer. Posen i akvarellen är nämligen troligtvis hämtad från Murillos tavla Madonnan och Barnet (1665-66) som finns att beskåda på Museo de Bellas Artes i Sevilla.
Kejsaren Jiajing var en hängiven anhängare av Daoismen och under sin regeringstid slog han hårt ner mot andra religioner, särkilt Buddhismen. Det är därför buddistiska figurer från denna period är särkilt sällsynta. Den här figuren, föreställande munken Budai, är dessutom signerad och är noterbart stor. Enligt legenden var Budai en kärleksfull och givmild munk som levde i Kina under 900-talet. Trots att han levde ett liv i fattigdom var lycklig och han avbildas ofta med ett brett leende, eller till och med skrattandes.
