Jag älskar skapandet mer än livet och jag känner att jag måste uttrycka mig innan jag försvinner.
Sonia Delaunays konstnärliga arbete är sprunget ur det tidiga 1900-talet, en epok som präglades av dramatiska förändringar, instabilitet och modernitet. Hennes verk prisar uttrycket av levande färger, dynamiska kontraster och abstrakta former. Delaunays arbete var unikt eftersom hon skickligt överskred den traditionella definitionen av konst. Genom att kombinera sina måleriska kvaliteter med textilier, kläder och heminredning, suddade hon ut gränserna mellan konst och hantverk och frammanade en ny representation av den moderna kvinnan.
Sonia Terk föddes 1885 i ett rikt hushåll i Ryssland och adopterades av sin farbror och hans fru och fick således en idyllisk uppväxt. Hennes talang för konst uppmuntrades och hon studerade vid prestigefyllda skolor. Hon reste till Tyskland och Paris under 1900-talets första år, där hon exponerades för postimpressionisternas verk, vilket bidrog till att odla hennes egen målarstil. Efter ett misslyckat första äktenskap gifte hon sig med den berömde konstnären Robert Delaunay, som på samma sätt inspirerades av färg, ljus och form samt av de postimpressionistiska och kubistiska konströrelserna.
Läs: 12 kvinnor som präglat konsthistorien
Paret bodde i Paris där de grundade konstinriktningen orfism, en rörelse som uttryckte färgens lyrik i konstverk och som inspirerades av den postimpressionistiska färgpaletten och kubisternas manipulering av formen. Guillame Apollinaire, en fransk poet och god vän till paret Delaunay, döpte rörelsen till Orfeus, musikern och poeten som finns i den grekiska mytologin och som karaktäriserar den färgstarka poesi som paret Delaunay framkallade i sin konst. Orfism byggde på flytande abstraktion, mindre representation och idén om simultanitet – att placera starka färger bredvid varandra för att visa starka kontraster.
Läs: Världens dyraste kvinnliga konstnärer
Sonia målade flitigt, men hon blev allmänt erkänd när hon illustrerade en dikt av Blaise Cendrars, en välkänd schweizisk författare och poet, som också var en nära vän. Kombinationen av poesi och konst i detta dubbla verk förkroppsligade idén om simultanitet, och Delaunays livfulla mönster förhöjde texten.
Paret Delaunay flyttade till Spanien 1914, där Sonia målade ofta och till och med hade en solotutställning. I en av sina bländande målningar av flamencosångare och dansare i Spanien, Flamenco Singers (1916), representerar Delaunay dansarens och musikerns figurer, men de är nästan bara en bakgrund till hennes kurviga former och de lysande färgerna. Figurerna försvinner nästan i det omslutande kretsloppet av spännande färger och former, vilket visar att fokus ligger på dessa element snarare än på personerna själva.
Läs: Abstrakt konst: den nonfigurativa konsten
År 1917 behövde familjen Delaunay desperat pengar. När den ryska revolutionen tog slut upphörde också de inkomster som kom från hennes familj. Under dessa omständigheter började Sonia Delaunay designa kostymer och kläder. Hennes första stora uppdrag var att skapa kostymen för Kleopatra i Ballets Russes. I och med populariteten för sina mönster öppnade Sonia Delaunay en ateljé i Madrid där hon klädde fashionabla och framåtsträvande kvinnor.
Sonia Delaunays textilier och mode avvek från den klassiska kvinnliga stilen och introducerade ett utseende som motsvarade det moderna konceptet av en autonom, rörlig kvinna. I en värld som skakades av första världskriget förändrades kvinnornas roller och tekniken växte i snabb takt med introduktionen av motorbilen och flygplanet: symboler för rörelse, kontroll och självständighet. I Sonias kläder användes djärva färger och en mer strömlinjeformad, boxig klädstil och kavajer som antyder den nya moderna kvinnan, en aktiv och självständig kvinna.
Sonia Delaunays design av Kleopatras kostym för Ballets Russes är ett exempel på den moderna kvinnans estetik. Eftersom kvinnor nu kunde åtnjuta större självständighet än tidigare, var denna kostym ett avståndstagande från traditionella kvinnoroller, med sina starka färger, avslöjande snitt och överdådiga utsmyckningar.
Läs: Mode i konsten
När Sonia Delaunay återvände till Paris 1921 fortsatte hon sin designbana och lät sina färgglada och abstrakta textilier pryda lampskärmar, hattar, paraplyer, kuddar och till och med bilar. På så sätt introducerade hon den senaste konstströmningen till den breda allmänheten.
Hon skapade också mer frihet och medvetenhet om kvinnliga konstnärer och deras unika kamp under 1900-talet. Hon motsatte sig den orättvisa uppdelningen av manlig och kvinnlig konst. Intendenter grupperade ofta kvinnors konst tillsammans i utställningar eller gallerier. Delaunay upplevde detta som nedvärderande, som om deras konst inte ansågs vara likvärdig med männens.
År 1964 var Delaunay den första kvinnan som fick delta i en retrospektiv utställning på Louvren, som hedrade både henne och hennes make Robert. Idag främjar hennes arv ett fokus på att avskaffa könsskillnader inom konsten och förespråka lika villkor för både män och kvinnor. Delaunay själv visade upp kvinnors skicklighet och kreativitet i en bransch som dominerades av män.
På senare år fokuserade Delaunay på mindre verk, men hon behöll alltid sin kärlek till ljusa färger och former. Hon gjorde stenciler som kallades Colour Rhythms, som var färgblock som placerades bredvid varandra för att skapa en samtidig bild. Senare utformade hon modeskisser för den franske förläggaren Jacques Damases bok. Hon tilldelades den franska hederslegionen 1975, fyra år före sin död vid 95 års ålder 1979.
Genom att sudda ut gränserna mellan konst och hantverk bidrog hennes konstverk till att omdefiniera vår uppfattning om vad som innefattar konst. Hon lanserade den moderna kvinnans look med sina friska mönster som påminde om hennes målningar. Som en av de första erkända kvinnliga konstnärerna bland en manlig grupp konstnärer i Europa, bidrog Delaunay med ett innovativt och kreativt synsätt. Hon kom att omdefiniera både den moderna konsten, den moderna kvinnan och försökte omintetgöra könsskillnaden i konstverken. Idag säljs hennes verk ofta för sjusiffriga belopp, och hennes målning Fleurs såldes för 1,8 miljoner pund på Sotheby's i februari 2020.
