Med ett oeuvre aldrig tidigare skådat fick Eugène Delacroix (1798-1863) uppleva stark kritik, men trots detta kom han aldrig att ändra sina stilideal. Under sina verksamma år som konstnär tog han flera beställningsuppdrag av den franska staten. Delacroix är främst känd för sitt ikoniska och revolutionära mästerverk La Liberté guidant le peuple, som idag hänger på Louvren.
1. Géricault hade stort inflytande på hans konst
Första gången som Delacroix träffade Théodore Géricault var omkring 1815. Det var när han var lärling hos den nyklassicistiska konstnären Pierre-Narcisse Guérin. Géricault imponerade på den sju år yngre konstnären och kom att influera Delacroix tidiga verk när det kom till användningen av kontraster, reliefer och färgskalor som preussiskt blått, brunt och vitt.

The Virgin of the Sacred Heart (1821), en altartavla avsedd för katedralen i Nantes, var ett beställningsuppdrag som Géricault fick av inrikesdepartementet. Men på grund av att Géricault inte var intresserad fick Delacroix ta sig an uppdraget. En av anledningarna till att Delacroix tackade ja var för att han vid tiden befann sig i en svår ekonomisk situation.
2. Han målade impulsivt

Vid den här tiden var teknik underskattat i undervisningen. Liksom de flesta av hans samtida kollegor målade Delacroix på känsla, något som skulle få konsekvenser. Färgerna som han använde krackelerade och sprickor uppstod på duken. Det var på grund av att han inte lät färgen torka ordentligt. Ett verk som fick sota för konstnärens otålighet var The Death of Sardanapalus från 1827 som behövde restaureras 1860.
3. Han tog en risk för att skapa sig ett namn
Med åren som gick började Delacroix tröttna på sin ekonomiska situation. Han ville skapa sig ett namn och ställde därför ut en av sina målningar på salongen 1822. Det var i januari samma år, utställningen skulle hållas 24 april, som han bestämde sig för motivet. På grund av den korta tiden målade han verket snabbt och använde lacker som gynnade färgernas torkningstid men som riskerade dukens hållbarhet. Han presenterade La Barque de Dante, en scen ur Inferno där Dante korsar floden Styx tillsammans med Virgil. Målningen förvärvades av staten för 2 000 franc (Delacroix bad om 2 400 franc). Många var kritiska till verket och Étienne-Jean Delécluze, domare vid utställningen, sade att det var en “riktig smörja” medan Antoine-Jean Gros beskrev målningen som en “tyglad Rubens”. Delacroix fick beröm av den unga journalisten Adolphe Thiers som menade att han hade en ljus framtid.

Läs: Berthe Morisots väg ut ur glömskan
Scenen som Delacroix skildrade var ny för tiden då andra konstnärer valt att måla en och samma scen. Delacroix målade på ett sätt som vanligtvis användes till religiösa eller mytologiska motiv. Arbetet visade på konstnärens nymodighet, som till en början ville visa att han behärskade drapering, anatomi och berättelse. År 1860 återställde han målningen La Baroque de Dante på grund av de stora sprickor som uppstått.
4. La Liberté guidant le peuple var ett sätt att hämnas
När Delacroix ställde ut sitt verk The Death of Sardanapalus 1827 på salongen var det många som avvisade målningen. Den beskrevs som “ett misslyckande”, “bisarr” och “skandalös”. Verket målades efter en vistelse i England sommaren 1825.

År 1831 hoppades han på revansch när han ställde ut La Liberté guidant le peuple. I ett brev daterat 28 oktober 1830, adresserat till sin bror Charles Delacroix, skrev han: “Mitt dåliga humör försvinner tack vare mitt hårda arbete. Jag har börjat arbeta med ett modernt ämne – en barrikad. Och om jag inte stridit för mitt land ska jag åtminstone måla för det.” Delacroix, som ångrade att han inte kunde delta i revolutionen, ville glorifiera folket som kämpade för ett jämställt samhälle. Ludvig Filip I av Frankrike köpte målningen för 3 000 franc och ställde sedan ut den på Palais du Luxembourg.
5. Han illustrerade litterära verk
Efter sin resa till England 1825 skapade Delacroix grafiska tryck som skildrade scener ur Shakespeares draman. År 1827 övertalade förlaget Charles Motte honom att illustrera den första franska utgåvan av Goethes mästerverk Faust. Han producerade en serie med 17 litografier. Författaren uppskattade arbetet och skrev i ett brev till sin vän Johan Peter Eckermann att hans scener blivit fantastiska konstverk.

I slutet av sin karriär hade Delacroix producerat en stor mängd verk. Utöver hans målningar finns 6 000 teckningar och akvareller och enligt den franske konstnären Alfred Robaut finns även 24 gravyrer och 109 litografier.




![Vänster: Berthe Morisot omkring 1872 || Höger: Edouard Manet, Berthe Morisot, 1872 [detalj] | Foton: via Wikipedia](https://images.prismic.io/barnebys/607824a9-caa7-40a6-8a92-8c53d17c8a08_Cover.jpg?auto=compress,format)