Berthe Morisots väg ut ur glömskan
Berthe Morisot är en av världens främsta impressionister, men trots detta skulle det dröja nästan ett sekel efter hennes död tills hon fick den uppskattning hon förtjänade.
Med ett rebelliskt temperament och en talang som gjorde sig påmind mycket tidigt skrev Berthe Morisot in sig i ett av konsthistoriens allra vackraste kapitel. Trots det faktum att hon var kvinna och ständigt befann sig i skuggan av sin svåger kom Morisot att bli en av impressionismens förgrundsgestalter. Problemet är bara att det tog så lång tid.
Berthe Morisot föddes den 14 januari 1841 i den franska staden Bourges som tredje barnet i en välmående överklassfamilj. Hennes far, Edme Tiburce Morisot var tjänsteman vid det franska departementet Cher och hennes mor var nära släkt med den ikoniske konstnären Jean-Honoré Fragonard. Eftersom att konstakademierna inte accepterade kvinnliga studenter fick Morisots föräldrar anställa privatlärare till sina döttrar och likt sin äldre syster Edma privatundervisades Berthe i måleri redan från unga år av Geoffroy-Alphonse Chocarne.
Men deras lärares neoklassiska stil tråkade snabbt ut de båda unga flickorna och snart kom de istället att undervisas av Joseph Guichard, följt av landskapsmålarna Achille Oudinot och Jean-Baptiste Corot. Corot blev snabbt en frekvent besökare i Morisots hem i Paris och tog ofta med sig andra vänner. Bröderna Manet, Édouard och Eugène, kom ofta på besök i sällskap av sina föräldrar. I samma vänskapskrets rörde sig även Edgar Degas, Charles Baudelaire, Emmanuel Chabrier, Charles Cros och Pierre Puvis de Chavannes.
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
Under 1860-talets mitt accepterades för första gången Berthes verk till den officiella Parissalongen och hennes landskapsmåleri hyllades av flera kritiker. Trots detta misslyckades den konsthandlare hon gett i uppdrag att sälja verken, Alfred Cadart, till Berthes stora frustration. År 1868 gifte sig Edma med en ung marinofficer hon träffat genom bröderna Manet. Till följd av systerns giftermål ökar Berthes produktion och hon blev allt mer självständig och stark. Under krigsåren fortsatte Berthe att ställa ut på salongen, men nu möttes hennes verk istället av ljumma recensioner – akademin gjorde inget för att underlätta för de kvinnliga konstnärerna.
Under 1870-talet blev Morisot allt skickligare och hennes manliga kollegor, som Degas och bröderna Manet fick upp ögonen för hennes konstnärskap på allvar. I synnerhet Eugène, som Morisot skulle komma att gifta sig med 1874, förstod vidden av hennes skicklighet och blev en av Morisots entusiaster. Berthe målade ofta sida vid sida med Manet och trots att hennes måleri påverkades av hennes mans konstnärskap influerades Eugènes måleri i minst lika stor utsträckning av Morisot. De blivande makarnas gemensamma arbete banade väg för Morisots konstnärliga blomning och hennes arbete gick allt bättre.
Läs: Världens dyraste kvinnliga konstnärer
År 1873 undertecknade Morisot tillsammans med bland andra Claude Monet, Camille Pissarro, Alfred Sisley och Degas ett dokument som skulle lägga grunden för konstnärsgruppen Société Anonyme des Artistes, Peintres, Sculpteurs et Graveurs. Eftersom att flera medlemmar i gruppen refuserats och inte fick ställa ut på Parissalongen bestämde de sig för att arrangera egna utställningar. Manet distanserade sig från den initiala rörelsen, men den blommande impressionismen fick ett allt starkare tag om konstvärlden. I maj 1874 höll gruppen sin första utställning, vilken bestod av verk av ett trettiotal konstnärer. Berthe Morisot deltog som enda kvinna och visade bland annat Le Berceau, ett verk som idag ingår i Musée d’Orsays samling. Utställningen blev en publiksuccé och drog mer än 3 500 besökare. Claude Monets målning Impression, soleil levant beskrevs som en av utställningens höjdpunkter och blev utgångspunkten för den nya konstriktningens namn – och ett nytt kapitel konsthistoria var skrivet.
Med Eugène Manets (som Morisot nu hade dottern Julie med) trofasta stöd utvecklade Morisot sitt måleri allt mer och hon målade med säker hand trots att hennes konst hånades och bespottades av många. På grund av det faktum att Morisot var kvinna fick hennes lustfyllda måleri, som kännetecknades av materialkännedom och en karaktäristisk återgivning av ljus, inte på långa vägar samma uppmärksamhet som den hennes manliga kollegor åtnjöt. Liksom Degas, Monet och Pissarro tvekade inte Morisot att ta itu med teman som sträckte sig långt bortom hennes egen klasstillhörighet, utan skildrade det enkla livet, som i hennes Percher des Blanchisseuses (1875). Denna tendens provocerade de konservativa kretsar Morisot befann sig i utkanten av, men uppskattades av hennes konstnärskollegor och den franske poeten Stéphane Mallarmé. Så småningom lyckades Berthe Morisot sälja flera verk och den impressionistiska gruppen hon tillhörde arrangerade utställning efter utställning fram till 1886.
Läs: 10 kända konstverk och var du hittar dem
Under 1880-talets mitt och framåt hängav sig Morisot åt nya tekniker och medium, som skulptur och torrnålsgravyr, men fortsatte alltid att måla. Under samma period började hon måla allt mer nakenstudier och ställdes ut i Bryssel. Vid 1890-talets start försämrades Eugènes hälsa hastigt och våren 1892 gick han slutligen bort. Berthe Morisot gick bort tre år senare, 54 år gammal, i sviterna av en lunginflammation.
Det skulle ta nästan ett sekel och ett omfattande retrospektiv innan Morisot fick den uppskattning hon förtjänade. År 1983 arrangerades en utställning med hennes konst på the National Gallery of Art i Washington på initiativ av kvinnohögskolan Mount Holyoke College. Syftet var att lyfta fram Berthe Morisot i ljuset och skriva hennes kapitel i konsthistorien – vilket hon förvägrats under sin egen livstid. Exakt trettio år senare skulle Morisot bli världens sjunde dyraste kvinnliga konstnär när hennes målning Après le déjeuner från 1881 såldes hos Christie's för drygt 70 miljoner kronor.
