Min uttrycksform är att protestera mot allt konventionellt.
En rebellisk ungdom
Den dadaistiska baronessan kom till världen den 12 juli 1874 som Elsa Hildegard Plötz i Swinemünde i Tyskland, idag Świnoujście i Polen. Hennes far Adolf Julius arbetade som byggnadsarbetare och hennes mor Ida-Marie var pianist. Tack vare föräldrarnas goda ekonomi kunde Elsa gå i gymnasiet, men där fick hon bara dåliga betyg. Vid den här tiden började hon skriva sina första dikter, som redan då visade på hennes obscena humor.
Vid 16 års ålder började Elsa studera vid Königlich-Preußischen Kunstschule i Berlin. Hennes mor var ett stort stöd men hennes far var emot valet av studier. Föräldrarnas äktenskap blev alltmer olyckligt och Ida-Marie planerade att begå självmord, men ångrade sig i sista sekund.
År 1893 dog Ida-Marie av cancer och kort därefter gifte sig Adolf med den konservativa medelklasskvinnan Berta Schulz. Snart började Elsa göra uppror mot den påtvingade anständigheten.
Karriäristan och hennes två makar
I Berlin kom Elsa i kontakt med en helt ny värld, fylld av konstnärer och varietéer. Hon arbetade som modell och stod naken för tableaux vivants samt tog skådespelarlektioner. Så småningom blev hon revyartist på Berliner Central-Theater och uppträdde i Friedrich Schillers pjäs Don Carlos som markisinna de Mondecar.
Läs: De 10 mest skandalösa verken i konsthistorien
Elsa hade flera förhållanden, med såväl målare som författare, men reste tillslut till Italien med studenten Richard Schmitz, där hon stannade i ett och ett halvt år. När hon återvände till Tyskland studerade hon måleri i Dachau och blev senare musa för den intellektuella kretsen i München.
I Berlin påbörjade hon en relation med arkitekten August Endell, som hon gifte sig med i augusti 1901. På hemresan från parets smekmånad i Italien träffade Elsa studenten Felix Greve, som flyttade från München till Berlin året därpå. Ett polyamoröst förhållande uppstod mellan Elsa, Felix och August. Maken August var dock inte nöjd över situationen och försökte begå självmord. År 1904 skilde sig Elsa och August.
Läs: 12 kvinnor som präglat konsthistorien
Elsa och Felix, som arbetade som översättare, bodde till en början i Zürich och i Frankrike, där Felix skrev romanen Fanny Essler 1905 med Elsa som inspirationskälla, och återvände till Berlin 1906 där de gifte sig ett år senare.
Den amerikanska drömmen
Sommaren 1909 begicks ytterligare ett självmord, men den här gången var det fejkat. Felix ville nämligen komma undan sina långivare. Hans plan var inte att avsluta sitt liv utan att påbörja ett nytt i USA. Elsa följde med honom ett år senare. Paret bodde i Pittsburgh och Kentucky men var inte längre lyckliga tillsammans. Elsa och Felix gick skilda vägar 1911, Felix åkte till Kanada där han levde under namnet Frederick Philip Grove och Elsa arbetade som modell.
Läs: Världens tio dyraste skulpturer på auktion
År 1912 flyttade Elsa till New York City. Där träffade hon den preussiska officerssonen Leopold Baron von Freytag-Loringhoven, och eftersom hon aldrig hade skilt sig från Felix blev Elsa bigamist året därpå när hon gifte sig med Leopold. Make nummer tre var elva år yngre än Elsa, men det var inget som störde henne eftersom hon ändrade sin ålder i sina personuppgifter. På vägen till registreringskontoret hittade Elsa en järnring, vilken hon menade var ett konstobjekt, och helt plötsligt höll hon i det som förmodligen var konsthistoriens första ready-made.
Leopold hade liksom Felix flytt sitt hemland på grund av skulder. För att återfå sin heder åkte han tillbaka till Europa för att tjäna sitt hemland som soldat under första världskriget. Vid detta tillfälle tog han med sig Elsas besparingar.
Dadaismens baronessa
Men Elsa överlevde genom att arbeta som modell, poet och designer. Hennes excentriska utstyrslar bestod bland annat av en behå gjord av tomatpuréburkar, gardinringar och förgyllda morötter som bars tillsammans med svartmålade läppar och frimärken fastklistrade på kinderna. Hon blev snart känd i New York som “dadaismens baronessa” och New York Times publicerade en artikel om henne där Elsa förklarade: “Min uttrycksform är att protestera mot allt konventionellt.”
Ett tag bodde Elsa i samma hus som konstnären Marcel Duchamp som, trots att han avvisade hennes konstnärskap, gillade att diskutera konst med henne. Det sägs att ett av dessa samtal ligger bakom Duchamps idé om en urinoar som ett konstverk, som han utförde ett år senare med titeln Fountain som ställdes ut på Society of Independent Artists. Duchamp skrev till sin syster att en vän hade inspirerat honom till att skapa verket, troligen var det Elsa.
Läs: 7 snabba om Peggy Guggenheim
Elsa fortsatte att publicera dikter, varav några var så pass stötande att de censurerades. Skrifterna syntes oftast i New York Dada, som publicerades av Duchamp och Man Ray. Trion skapade filmen Elsa, Baroness von Freytag-Loringhoven, shaving her pubic hair som avvisades av många då den ansågs oanständig.
År 1923 lämnade Elsa New York och åkte tillbaka till Berlin. Hon försörjde sig genom småjobb och fick stöd från vänner som författaren Djuna Barnes och Peggy Guggenheim.
Elsa tillbringade de två sista åren av sitt extraordinära liv i Paris, där hon drev en skola för nakenmodeller med relativt liten framgång. Den 15 december 1927 slutade livet för den dadaistiska baronessan och hennes hund Pinky på grund av ett trasigt gasrör i deras lägenhet i Paris.
