De äldsta av sexuella motiv
Konst med erotiska motiv har existerat så länge människan framställt bildkonst. Redan under äldre stenåldern, det vill säga för 20 000 år sedan förekom erotiska motiv på grottmålningar och skulpturer. Från antika Grekland finns mängder av exempel på konst med erotiskt tema – keramik, målningar och skulptur.
Den äldsta erotiska konst som återfunnits från Kina härrör från Han-dynastin, år 200 f.Kr. – 220 e.Kr, en tid då just de sexuella motiven dominerade den kinesiska konsten. I Indien finns erotisk konst i form av tempelskulpturer bevarade från 800-1200-talen. Själva termen erotisk konst uppkommer dock inte förrän under 1960-talet, då människans sexualitet flitigt diskuterades inom en mängd olika områden, bland annat inom konsten.
Ett föremål med erotiskt motiv är The Warren Cup, en silverbägare som daterats till 100-talet e.Kr., vilken visar två män mitt uppe i en sexuell akt. Bägarens äkthet har dock ifrågasatts, men trots detta köptes den år 1999 för 1,8 miljoner pund av The British Museum.
Japansk erotik
”Shunga” är en beteckning för den japanska konsten med erotiska motiv och förekommer som grafik, fotografier, målningar, teckningar och gravyrer. Verken är ofta framställda i träsnitt och är mycket populära samlarföremål. Mest populär var genren under Edo- och Meijiperioden, det vill säga från 1600- till tidigt 1900-tal.
Trots sin popularitet hade det japanska shungamåleriet en så pass kontroversiell status att all försäljning förbjöds under början av 1700-talet. När shungaverk ska visas idag medföljer fortfarande vissa restriktioner, på grund av deras explicita karaktär.
Västerländsk erotik i 200 år
Under modern tid har ett antal konstnärer utmärkt sig med sina erotiska motiv, varav en av dem var Gustave Courbet. Under 1800-talet revolutionerades inställningen till den nakna kroppen inom konsten, och Courbet kom att spela en aktiv roll. Courbets målning L’Origine du monde (1866) är en mycket detaljerad studie av en kvinnas sköte, där könet är det enda i fokus.
Som betraktare går det inte att på något vis undgå det för tiden provokativa motivet ens genom att låta blicken vila i målningens marginaler. Verket skapade stor uppståndelse, vilket Courbet inte var främmande inför på grund av sin aktivism.
Henri de Toulouse-Lautrec var det sena 1800-talets främsta erotikmästare inom konsten. Många av hans verk hade motiv av älskande kvinnor och själv ska Toulouse-Lautrec beskrivit kvinnan som ”den största symbolen för sensuell njutning”. I verket Au lit: Le baiser är det just två kvinnor i en kärleksakt som avbildats.
En annan konstnär som spelat en väsentlig roll för formandet av den erotiska konsten var den österrikiska målaren Egon Schiele. Schieles konstnärskap centrerade kring erotiska motiv, och några av konstnärens porträtt är i allra högsta grad grafiska till sin karaktär. Verket Seated Woman in Violet Stockings (1917) visar en onanerande kvinna som riktar sin blick oavvänt mot betraktaren.
Då Schiele främst valde erotiska motiv för sina verk rönte konstnären stor uppmärksamhet, och under 1900-talets första år uppkom misstankar om att konstnären utnyttjade sina minderåriga modeller, vilket ledde till att Schiele arresterades 1912.
Fotografi eller pornografi?
Den erotiska konsten begränsas inte till måleri, utan existerar också inom fotokonsten. Den amerikanska fotografer Robert Mapplethorpe skapade bland annat serien X Portfolio under 1980-talet, med en utbredd debatt om sexualitet och offentlig konst som resultat. I verket Man in Polyester Suit (1980) har Mapplethorpe porträtterat Milton Moore, konstnärens egna älskare. Moore bär en kostym med sin penis som ensam exponerad kroppsdel i verket. Mapplethorpe väckte med sin fantastiska teknik både förargelse och beundran under sin levnadstid, och har efter sin död uppnått ikonliknade status.
Vad som skiljer nakenfotografi från pornografi har länge varit ett omdebatterat ämne. En generell uppfattning om vad skillnaden består i är var verkets tonvikt ligger. Inom den erotiska konsten ligger fokus främst på kreativitet och estetik, vilket placerar erotikens upphetsande effekt i bakgrunden. Erotiken har en sekundär relevans, vilket den inte kan påstås ha inom pornografin, där den pulshöjande effekten är det mest centrala. Denna gräns är inte alltid uppenbar, utan definieras av betraktaren och fotografen själv.
Många fotografer som främst har hängett sig åt kommersiellt foto har med tiden kommit att betraktats som konstnärer då deras nakenfoton nått ikonisk status. Fotografer som Irving Penn, Helmut Newton, Richard Avedon och Annie Leibovitz är samtliga exempel på detta, och deras konstnärskap har nått svindlande höjder.
Pinuppan som det kvinnliga idealet
Fenomenet pinuppa, det vill säga de eggande kvinnor som avbildats genom fotografi, teckning eller måleri blev ofantligt populära under 1940-talet. Pinuppan symboliserade det kvinnliga amerikanska idealet och sammankopplas ofta med amerikanska soldater under andra världskriget.
Bilder på de lättklädda, leende kvinnorna ”pinnandes upp” på väggen som en påminnelse om vad som väntade (eller vad soldaterna kanske önskade väntade) hemma när kriget äntligen skulle vara över. Pinupporna avbildas nästan alltid leende, med en inbjudande positiv karaktär. Kända pinuppkonstnärer är bland andra Bill Medcalf, Gil Elvgren och Alberto Vargas. Bland pinuppor som nådde ikonstatus återfinns bland andra Bettie Page och Lana Turner.
Pinuppkonstens bild av kvinnan som ständigt leende, positiv och tillgänglig vittnar om den betraktare verken utgår från. Uttrycket ”the male gaze”, det vill säga ”den manliga blicken” myntades av filmteoretikern Laura Mulvey för att beskriva hur visuell konst konstrueras med den manliga betraktaren i sinnet. Att mycket av den erotiska konsten är gjort av och för män gäller alla konstformer, och det existerar en anmärkningsvärd ojämlikhet mellan könen.
Manliga nakenstudier är undantaget där kvinnliga nakenporträtt är norm. Den erotiska konsten har många gånger bestått av fallosavbildningar, då fallosdyrkan varit utbredd under flera tidsperioder. Penisen har då varit en symbol för fruktbarhet och styrka, och alltså inte för dess uppeggande effekt primärt.
Kvinnor är inte bara överrepresenterade motiv, de är också sorgligt underrepresenterade som konstnärer, vilket blivit allt mer aktuellt efter att diskussionen om #MeToo introducerats även i den konstnärliga världen. Med detta sagt bör inte kvinnliga modeller och musor per definition reduceras till kraftlösa objekt som utnyttjas av manliga uppdragsgivare. Det finns mängder av kvinnor i konstvärlden som varit aktiva deltagare i både egenskap av musor, modeller och i det egna konstnärskapet.
Den feministiska kommentaren
Den brittiska konstnären Sarah Lucas är ett exempel på kvinnor vars konst berör både den erotiska konsten och feministiska frågeställningar. Hennes serie Au Naturel från 1994 består av vardagliga objekt som arrangerats att efterlikna mäns och kvinnors könsdelar. Lucas verk kan förstås som en kommentar på den mansdominerade konstnärliga arena hon och andra kvinnliga konstnärer befinner sig i.
Läs: Storbritanniens högst värderade konstnärinnor
En annan konstnär vars verk rör sig i samma suggestiva rymd som Lucas är Niki de Saint Phalle. De Saint Phalle är kanske mest känd för sitt verk Hon (1966) som uppfördes för Moderna Museet och föreställer en kraftfull kvinnokropp liggandes på rygg. Besökarna inbjuds att träda in i denna katedral genom kvinnans särade ben. De Saint Phalles konstnärskap har letts av hennes idéer om kvinnans roll genom hela hennes karriär.
