De första exemplen på konstnärliga avbildningar av kvinnobröstet hittar vi redan i den äldre stenåldern. Det äldsta beviset är Venus från Willendorf, en liten statyett på cirka 11 centimeter. Just denna figur anses vara den mest berömda Venus-figuren från den perioden, där de framträdande brösten är en symbol för fertilitet och moderskap.
I den minoiska kulturen spelade kvinnorna en dominerande roll som klanledare eller prästinnor och porträtterades ofta delvis nakna. Den berömda ormgudinnan är en återkommande figur i kretensiska skulpturer från den här tiden. Gudinnan avbildas med nakna och framträdande bröst som framhävs av ett korsettliknande plagg.
Läs: Mer än bara naket
Den klassiska grekiska konsten gav brösten en ny estetik. Fokus låg nu på principen om harmoni och sökandet efter universell skönhet, vilket materialiserades i tidens skulpturer. Bland de olika verken kan nämnas Afrodite Cnidia från 350 f.Kr. som utfördes av Praxiteles, en av de stora mästarna inom grekisk skulptur.
De gamla romarna betraktade sex som något helt naturligt – en källa till njutning – och avbildade ofta scener där ars amandi (“konsten att älska”) fritt fick komma till uttryck. Det finns många avbildningar av bacchiska scener där Menadi, med blottade bröst, smeks av Satiri i erotiskt raseri.
Under medeltiden hamnade dock brösten i det fördolda. Nu var diskursen annorlunda; de få representationer av nakna kroppar reducerades till väsentliga linjer, med stiliserade kroppar utan estetiska kvaliteter. De få exempel på nakenhet under denna period begränsades till bibliska teman, såsom Adam och Eva i Första Moseboken, där kvinnans bröst ofta avbildades förenklat som en slags svullnad.
Framställningen av Madonnan som ammar Jesusbarnet – “den ammande madonnan” – förtjänar en särskild analys. Ett särskilt intressant exempel är Jean Fouquets Melun Diptych och Virgin and Child Surrounded by Angels. Här ser vi Jungfru Maria med en isdrottnings ansikte, snarare än det söta uttryck som vi är vana vid. Madonna del Latte-ikonografi förbjöds av konciliet i Trent (1545–63) eftersom man ansåg att sådana bilder kunde distrahera de troende från bönen. Produktionen av nya verk i den här stilen förbjöds och många madonnor täcktes över eller retuscherades.
Läs: Rött hår i konsten: passion och inspiration
Den välkände målaren Tizian anses ha bidragit med en helt ny sensualitet inom den kvinnliga nakenheten i konsten. I hans verk Venus från Urbino, med sina mjuka former, är könsorganet täckt av en hand medan brösten är väl synliga. En blandning av renässansens utsökta blygsamhet och förförelse.
På 1600-talet förekom bröst i otaliga målningar och avbildades nu på ett mjukt och naturligt sätt, inte idealiserat. Peter Paul Rubens och Rembrandts motiv av kurviga och feminina kroppar är tydliga exempel.
Mellan 1700- och 1800-talet var det vanligt att älskare bytte miniatyrporträtt med varandra. I vissa fall poserade förälskade kvinnor till och med barbröstade, för att ge sin älskade en bild att ha i fickan och hålla lusten vid liv. Föreställ dig en cirkel på några centimeter som inneslöt kärlek, erotik, skönhet och minnen – idag får det oss att le, men på den tiden var verkligen dessa miniatyrporträtt smått revolutionerande.
Läs: François Boucher och 1700-tals pinuppan
På tal om revolutioner kan vi inte låta bli att nämna en målning som symboliserar den franska romantiken, nämligen Eugène Delacroixs Friheten på barrikaderna som hämtar inspiration från revolutionens dagar i Paris. Verket hyllar folkets frihet och politiska passion, vilket symboliseras av den unga kvinnan som självsäkert spatserar med bar överkropp.
I slutet av 1800-talet målade Edvard Munch två viktiga verk där återgivningen av bröstet har som syfte att överföra en känsla och ett budskap. I målningen Pubertet (1895) undersöker konstnären tonårstemat och porträtterar omogna bröst i perfekt samklang med det barnsliga ansiktet och det vilsna uttrycket. I Madonna, å andra sidan, sammanflätar han det heliga och det profana – här porträtteras en kvinna med bar överkropp och ett extatiskt uttryck med en stark sexuell resonans. Verket anspelar på den röd-svarta färgdynamiken – särskilt det röda i den profana glorian och det svarta i det långa håret, som påminner om förhållandet mellan kärlek och död.
Läs: De 10 mest skandalösa verken i konsthistorien
I början av 1900-talet användes nakenhet i allmänhet som ett verktyg för att förstå psyket och laddades med en mänsklig betydelse. Under dessa år blev Egon Schieles nakenbilder kända; hans nakna kroppar skildrade en rå sexualitet som till och med anklagades för pornografi. Den österrikiske expressionistens bara bröst symboliserar faktiskt en ny frihetskänsla som förvärvats genom sensualitet, och beskriver förförande sinnets mest motsägelsefulla aspekter.
Under 1900-talet och fram till idag finns många konstnärer som har behandlat temat erotik med en viss intensitet och visar feminina attribut i ett nytt ljus.
Det kvinnliga bröstet – som ofta fortfarande är föremål för tabu, skandaler eller voyeuristiskt intresse – lyfts därför fram genom konsten och blir bärare av ett viktigt politiskt budskap.
