Gustav Klimt föddes 1862, som son till en guldgravör i Baumgarten nära Wien, och visade en konstnärlig talang redan från en tidig ålder. Han studerade arkitektonisk måleri i konventionell stil i Wien, tillsammans med sin yngre bror Ernst. Klimts tidiga verk prisades av både kritiker och jämnåriga. Men när både Klimts far och bror hastigt gick bort 1892 förändrades den unge konstnärens stil, och måleriet blev allt mer personligt. Det var under detta årtionde som hans karaktäristiska stil började framträda, bland annat i Ancient Greece och Ancient Egypt (1891), Pallas Athene (1898) och Nuda Veritas (1899).
Läs: Rött hår i konsten: passion och inspiration
År 1897 grundade Klimt Wiensecessionen och blev gruppens ordförande. Secessionen var en konstnärlig rörelse som försökte stödja icke-traditionella samtida konstnärer och motsatte sig den konservatism man menade att konsthallen Künstlerhaus Wien uppvisade. Gruppens uppkomst skulle karaktärisera modernismens uppkomst i Österrike.
Klimts arbete blev allt mer sensuellt då han började använda kvinnans kurvor som en bildlig symbolik för traditionella myter och figurer. Sådana radikala erotiska teman ansågs mycket kontroversiella och många ansåg att hans målningar var pornografiska. Som ett svar på dessa anklagelser målade Klimt Guldfisk (1902) vars ursprungliga titel var To My Critics. Målningen visar en kvinna med sin bakdel riktad mot betraktaren och tittandes över sin egen axel med en lömsk blick som om hon hånar åskådaren.
Läs: Varför är erotik fortfarande ett känsligt ämne i konstvärlden?
Bortsett från hans skildringar av människor, vilka han är mest berömd för idag, visade Klimt ett stort intresse för landskapsmåleri. Han reste ofta till Attersee tillsammans med vänner, där många av dessa verk skapades. Verken har samma innovativa kraft och mästerliga dekor och form som hans porträtt har, vilket visar hans karaktäristiska och unika sätt att förmedla en målning.
Läs: Här hittar du världens topp tio mest berömda konstverk
Bakom kulisserna var Gustav Klimt en excentriker. Han kunde ofta ses med en hellång, nästan kostymliknande arbetsblus, och hans studio var fylld med katter som han älskade nästan lika mycket som han älskade kvinnor. Klimt var en ökänd casanova och rykten säger att han hade sexuella relationer med alla sina kvinnliga modeller och fick minst fjorton barn under sin livstid. Trots att Klimt aldrig gifte sig, hade han under flera år en nära relation till sin svägerska Emilie Flöge. Passionen för kvinnan som en sexuell varelse är kanske det mest förekommande och vanligaste temat i hans konst. Klimt sa: "Jag har aldrig målat ett självporträtt. Jag är mindre intresserad av mig själv som motiv för målningarna än vad jag är av andra människor – framförallt kvinnor ... ".
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
När de första åren av 1900-talet fortskred, gick Klimt in i det som skulle bli känt som hans gyllene fas. Det var under denna tidsperiod i Klimts liv som hans mest ikoniska och respekterade verk uppkom, till exempel Porträtt av Adele Bloch-Bauer (1907) som senare benämndes Kvinnan i guld av nazisterna på grund av modellens judiska förnamn, och Kyssen från 1908. Under en vistelse i Venedig och Ravenna influerades Klimt av bysantinska mosaiker och deras rika dekor av guldblad tilltalade konstnären, något som satte sina spår på Klimts egna verk och gav upphov till fasens namn. Hans konst blev väldigt omtalad under denna period, vilket gynnade honom ekonomiskt under återstoden av hans karriär.
I slutet av Gustav Klimts liv hade han åstadkommit mycket i sin karriär som konstnär. Hans målning Liv och död vann första pris på världsutställningen i Rom 1911. Den 6 februari 1918 dog Klimt, 55 år gammal, på grund av en hjärnblödning och lunginflammation, vilket ledde till att många av hans målningar förblev oavslutade. Under andra världskriget förstördes många av hans mästerverk i de bränder de tyska trupperna anlade.
År 2006 återbördades Porträtt av Adele Bloch-Bauer, tillsammans med fler av Klimts andra verk, till sin rättmätiga ägare, efter att de stulits av nazisterna 1941. Samma år såldes tavlan, för rekordpriset 135 miljoner dollar, närmare en miljard kronor, vilket gjorde porträttet till den dyraste målningen som dittills sålts.
Upptäck fler konstnärer på Bbys Magazine
Artikel skriven av Jenna Soule