På en webbsida som introducerade “Erotic Art Online”, det digitala komplementet till Sotheby’s försäljning “Erotic: Passion and Desire” som hölls den 15 februari 2018, publicerade det ansedda auktionshuset i London följande varning: ”Observera att denna katalog innefattar bilder av sexuell natur som av vissa tittare kan upplevas stötande.”
Man kan med viss säkerhet anta att denna sorts varningar vilar på juridiska grunder, men de beror också på det kulturella bagage som den erotiska konsten bär med sig. Mer än någon annan genre lever den erotiska konsten enbart i betraktarens öga. Vissa uppfattar erotisk konst som ett uttryck för människans naturliga sexualitet, där erotiken borde ha en självklar plats inom kulturlivet. Andra uppfattar erotisk konst som ytterligare ett tecken på det hypersexualiserade samhällets moraliska kollaps. På senare tid har ett tredje perspektiv blivit mer utbrett, där den erotiska konsten betraktas med lärdomar från #MeToo-rörelsen.
En av konstnärerna som fanns representerade i "Erotic: Passion and Desire" var den amerikanske popkonstnären Mel Ramos. Ramos är mest känd för sina verk bestående av nakna eller lättklädda pinuppor. Man kan lugnt säga att konstverken väcker reaktioner – en del betraktar Ramos illustrationer av förföriska kvinnor som uttryck för kvinnlig sexualitet. För vissa är Ramos konstnärskap ett utmärkt exempel på den balansgång mellan dålig smak och fläckfri teknik som popkonsten många gånger manifesterar. Andra upprörs av Ramos konstnärskap, som de menar exploaterar kvinnokroppen och reducerar kvinnan till ett objekt.
Läs: Skandalen bakom Degas lilla dansös
På ett liknande vis saknas neutral mark rörande fotografierna av Robert Mapplethorpe. Tre av Mapplethorpes explicita fotografier av nakna män presenterades i Sotheby’s auktion, och likt Ramos är Mapplethorpe föremål för motstridiga känslor. Dels beundras fotografen för sina konstnärliga och tekniska färdigheter, och många entusiaster uppskattar Mapplethorpes konstnärskap av den enkla anledningen att han på allvar introducerade den nakna mannen som konstnärligt motiv där den nakna kvinnan tidigare varit sorgligt överrepresenterad. De som å andra sidan kritiserar Mapplethorpes konstnärskap består både av människor som inte kan skilja hans grafiska fotografier från pornografin och av envetna homofober som finner den homoerotiska konsten abnorm.
Läs: De 10 mest skandalösa verken i konsthistorien
”Erotic Art Online” undvek inga av dessa kniviga ämnen, utan behandlade dem genom 90 olika verk i form av skulpturer, tryck, teckningar och fotografier.
Auktionen inleddes med två verk av Gustav Klimt daterade 1904-1905, vilket leder oss vidare till en annan aspekt av diskussionen gällande erotisk konst. Ett av verken avbildar två nakna brottare. Verket inkluderades antagligen i auktionen eftersom att männen är nakna, men faktum är att teckningen i stor utsträckning är en övning i kompositionen av kraftig rörelse – teckningens syfte är inte att agera pulshöjande, vilket annars är mer regel än undantag för erotisk konst.
Liebespaar nach rechts liegend är av en något mer grafisk karaktär. Verket avbildar en liggande man vars kön täcks av en kvinnlig partner. Betraktaren kan inte se vad som pågår bakom kvinnans huvud, men valet att avbilda mannen med utsträckta armar och med bortvridet huvud signalerar att mannen befinner sig i ett ögonblick av extas.
Andra verk var oskyldigare, som Richard Avedons berömda fotografi av Nastassja Kinski, där Kinski avbildats liggandes naken med en boaorm runt kroppen. Fotografiet publicerades för första gången i Vogue, och befann sig i det nakenhetens gränsland som modefotografi ofta rör sig i. Fotografiet blev så populärt att det trycktes som affisch, och prydde mängder av amerikanska pojk- och flickrum under 1980-talet.
Läs: Mer än bara naket
Sedan fanns det verk av Pablo Picasso som tar oss tillbaka till diskussionen om #MeToo-rörelsens roll inom konstvärlden. Att Picasso under sina levnadsår producerade mängder av erotisk konst är ingen nyhet, och i ”Erotic Art Online” förekom ett verk från 1967 och ett från 1971. Det första verket, Trois nus assis, är inte speciellt kontroversiellt. Verket visar tre nakna kvinnor inbegripna i vad som förefaller vara ett vardagligt samtal. En av modellerna sitter på golvet med sina ben avslappnat isär, vilket antagligen var varför verket inkluderades.
Det var det andra verket av Picasso, Homme et femme nus, som gjorde #MeToo brännande aktuellt i den erotiska konstens värld. I Sotheby’s katalog beskrevs verket som en ”sensuell avbildning av kvinnokroppen och den voyeuristiska äldre mannen bakom henne”, vilket föreslår att en ömsesidig relation mellan de två existerar. Men är den tolkningen den enda som kan göras av verket? Att kvinnan ”långsamt blir omsluten av den något bockliknande mannen” egentligen är en kvinna som kämpar för att undkomma ett sexuellt övergrepp?
Mängder av kvinnor har återkommande vittnat om de våldsamma undertoner som existerar i Picassos Homme et femme nus. I dagens era av #MeToo, blir det allt svårare för många män att ignorera dessa våldsamma och hotfulla undertoner, vilket i sin tur gör den erotiska konsten allt mer okomplicerad för konstvärlden.
