Rött hår i konsten: passion och inspiration

Cinnamon and wet earth after the rain – så beskrev den franske författaren Renaud Meyer rödhåriga kvinnor. En något poetisk bild som står i kontrast till många andra skildringar av rödhåriga kvinnor. Förr i tiden förknippades den sällsynta hårfärgen (endast 2 procent av världens befolkning har rött hår) med demoniska egenskaper. Enligt judisk litteratur förknippades Lilit, eller Adams första fru, med äktenskapsbrott, förförelse och lust. Många konstnärer har skildrat henne som en kvinna med långt, rött hår. Under medeltiden sågs den röda färgen som djävulens färg och rött hår var därför synonymt med dålig moral och överdrivna sexuella drifter.

I konsthistorien har rödhåriga kvinnor ofta bidragit till skapandet av världsberömda mästerverk. Ett exempel är Sandro Botticellis Venus födelse. Här täcks gudinnans nakna kropp av hennes högra hand och hennes långa röda hår. 

Läs: 10 konstnärspar du borde känna till

För Titian var användningen av rött hår återkommande och så pass vanligt att termen “Titian red” myntades. I en av hans mest kända målningar, Sacred and Profane Love, har färgerna använts på ett sätt som gör att de inte begränsas till konturlinjerna. Här bidrar den röda färgen, i såväl håret som tygstycket, till kompositionens storhet.

Läs: 10 berömda konstnärer och deras första verk

Titians målning Woman with a Mirror visar hur konstnären lyckades hitta en balans i harmoni och variation, vilket förstärker motivets skönhet. Det verkar finnas en viss ömhet mellan den rödhåriga kvinnan och mannen med speglarna, då kvinnor vid tiden endast hade sitt hår utsläppt i hemmet eller vid intimt umgänge. 

Ett annat namn värt att nämna är Elizabeth Siddal, som inte bara var målare utan också en eftertraktad musa. Siddal var en vacker kvinna med långt och tjockt rött hår, något som gick hem hos tidens stora konstnärer. Siddal skapade verk av stort värde, inklusive självporträtt där hennes röda hår står i fokus. Siddal levde ett plågsamt liv och dog endast 32 år gammal, av en överdos av laudanum.

Läs: Världens dyraste kvinnliga konstnärer

En av Siddals beundrare var Dante Gabriel Rossetti. Siddal och Rossettis förhållande var passionerat men stormigt. Rossetti dog 1882, 54 år gammal, fattig och ensam. Han led av psykoser som tros bero på en farlig blandning av whisky och klorhydrat.

Men det var inte bara Siddal som fick stå modell för Rossetti utan också andra rödhåriga kvinnor. Han målade bland annat Lady Lilith, från operan Lilith, där en kvinna i svepande rött hår skildras på duken. Dukens röda färg förstärks av vallmoblomman som syns i målningens nedre högra hörn. Det finns två versioner av verket, en från 1866-1868 där Rossettis älskarinna Fanny Cornforth stod modell. I den senare versionen från 1872-1873 var det Alexa Wilding som porträtterades som Lilit.

Läs: Topp 10: stulna mästerverk som fortfarande är försvunna

Elizabeth Siddal fick också stå modell för den brittiske konstnären John Everett Millais när han målade Ophelia 1852. Bakom den vackra målningen döljer sig en tragisk historia: för att återge den drunknande kvinnan på ett verklighetstroget sätt bad Millais Elizabeth att lägga sig i ett badkar. Det var vinter och vattnet i badkaret värmdes upp av några ljus, men som slocknade under tiden som Siddal låg i vattnet. Konstnären, som var så fokuserad på sitt arbete, märkte inte att Siddal svimmande av kylan och senare blev allvarligt sjuk. Det är troligt att det var på grund av detta som Elizabeth Siddal började använda laudanum som smärtstillande medel. 

En annan brittisk konstnär som använde sig av rödhåriga muser var Edmund Blair-Leighton, verksam under den viktorianska romantikens tid. Han skapade främst historiska målningar med teman från medeltiden. I målningen The Accolade skildras en rödhårig drottning under en ung riddares invigningsceremoni. Konstnärens avsikt var att föra betraktarens blick mot den vackra drottningen vars hår betonas av ljuset som faller på hennes axlar.

Den franske konstnären Henri de Toulouse-Lautrec målade ett flertal verk med rödhåriga kvinnor som modeller. Bland dessa finns La Toilette (även känd som Rousse) som målades 1889. Verket skildrar en rödhårig kvinna sittandes på golvet med ansiktet bortvänd från betraktaren, som blir en ofrivillig voyeur när hen ser på den halvnakna kvinnan.

Amedeo Modigliani inspirerades inte bara av rödhåriga kvinnor utan också män, till exempel Red-haired Young Man från 1919. En av Modiglianis mest kända målningar är Red-Headed Girl in Evening Dress från 1918. Där förstärker modellens uppsatta hår den typiska Modigliani-halsen. 

Läs: Beatrice Hastings: Modiglianis första musa

I Gustav Klimts erotiska målning Danae ligger en kvinna ihopkurad med sitt ansikte halvtäckt av de röda lockarna. Hennes fosterliknande ställning hänvisar till symboliken i den grekiska mytologin där den vackra Danae befruktades i sömnen av gudarnas konung Zeus, som hade förvandlats till guldregn för att penetrera henne. 

Det finns många konstnärer, från olika delar av världen och från olika epoker, som har fascinerats av den unika hårfärgen. Den amerikanske författaren Mark Twain sa: “Medan resten av mänskligheten härstammar från apor, härrör rödhåriga från katter.” I likhet med kattdjur verkar rödhåriga kvinnor ha en egen charm, full av mysterium.

Upptäck fler artiklar på Bbys Magazine