Konstnärer har en subjektiv uppfattning om färg. Hur de uppfattar variationer i kulörer och nyanser kan definiera hela deras konstnärliga tillvägagångssätt. Vissa konstnärer definieras av den färgpalett som används i deras verk, medan andra ständigt letar efter den som uttrycker konceptet för deras nästa skapelse.
Bland den oändliga palett som bildkonstnärer har tillgång till idag finns det några få färger som är synonyma med en konstnärs verk. Ibland är de oefterhärmliga, ibland kontroversiella, men alltid högt värderade av den kreativa industrin. Här är fyra färger med en unik historia.
Kleinblå
IKB (International Klein Blue) är förmodligen den mest kända färg som skapats och patenterats av en konstnär, en djupblå nyans som tillhör den franske målaren Yves Klein. Kleinblå utvecklades av konstnären i samarbete med Edouard Adam, en färghandlare i Paris vars butik fortfarande ligger på Boulevard Edgar-Quinet i Montparnasse.
Den visuella effekten av kleinblå ligger i det starka beroendet av ultramarinblått, men också i den stora mängd av detta som konstnären lade på sina verk, vilket ytterligare strukturerar dukarna.
Läs: Barnebys egen regnbågsflagga
Färgens unika karaktär beror inte direkt på pigmentet, utan snarare på ett matt bindemedel som Adam utvecklat, i vilket färgen är upphängd och som gör att pigmentet behåller sin ursprungliga intensitet och ljusstyrka. Detta bindemedel kallas nu "Medium Adam 25". Efter att ha blandat det med ultramarinblått registrerade Klein formeln i Soleau kuvert nr 63 471 vid Institut National de la Propriété Intellectuelle i maj 1960.
Kleinblå har dykt upp i många filmer, flera litterära verk och till och med i ansiktet på den elektroniska musiktrion Blue Man Group.
Vantablack
Vissa minns kanske konstnären Anish Kapoors förvärv av Vantablack i februari 2016, en handling som orsakade protestvågor i konstvärlden.
Läs: 5 porträtt av svartklädda kvinnor
Vantablack har extraordinära egenskaper och är den mest absoluta svarta som finns, eftersom den absorberar upp till 99,965 procent av inkommande strålning. Denna djupsvarta färg består av kolnanorör vars vertikala arrangemang liknar en mycket tät "skog". Färgens namn innehåller också den engelska akronymen "Vertically Aligned NanoTube Arrays".
Det engelska företaget Surrey NanoSystems utvecklade Vantablack 2012. Färgen marknadsfördes då i två former, för direkt applicering eller som spray. I Vantablack diffunderas ljuset, i stället för att reflekteras, av nanorören och stannar sedan kvar i den täta "skogen", innan det omvandlas till värme.
Vill du ha fler artiklar direkt i din inkorg? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här
Fyra år efter att den hade skapats köpte Anish Kapoor Vantablack. Genom att köpa den tog han sig ensamrätt till den för konstnärligt bruk. Kapoor hade insett materialets kreativa potential långt innan han köpte det och hade arbetat med att använda det sedan 2014. Han berättade att pigmentet var mycket tekniskt, extremt svårt att hantera och applicera i tillräckliga mängder.
Konstnärer runt om i världen har protesterat mot Kapoor, inte så mycket för att han ägde färgen, utan för att han förbjöd någon annan att använda den.
"Jag har aldrig hört talas om att en konstnär har monopoliserat ett material", säger konstnären Christian Furr i en intervju med Daily Mail. "Alla konstnärer har en svaghet för rent svart (Turner, Manet, Goya ...). Denna svarta färg är dynamit för konstvärlden. Vi borde alla kunna använda det. Det är inte rättvist att den bara tillhör en person."
PINK-pigmentet
Responsen mot Kapoors handling dröjde inte länge. I november 2016 kom den mest rosa av alla rosa färger ut på marknaden, med en regel: den är tillgänglig för alla ... utom för Anish Kapoor!
PINK-pigmentet köptes och säljs fortfarande av konstnären Stuart Semple för endast 3,99 dollar per burk. Den anses vara den mest intensiva rosa färgen. Det extra koncentrerade pigmentet i PINK reflekterar ljuset så kraftfullt att färgen skapar en fluorescerande effekt när den appliceras.
Läs: De 10 mest skandalösa verken i konsthistorien
Semple dolde inte sin frustration över att Kapoor berövade alla konstnärer en exceptionell tillgång. Han sade att han var sugen på att använda Vantablack för sitt eget arbete och att han var fruktansvärt besviken över att höra nyheten.
Köpare på nätet måste till och med skriva under en försäkran om att de inte är Anish Kapoor, att de inte är släkt med honom och att pigmentet inte kommer att hamna i hans händer. Straffet, hur symboliskt det än var, varade inte särskilt länge: i december 2016 publicerade Kapoor en förolämpande bild på sitt Instagram-konto som visade hans långfinger doppat i Semples rosa pigment. Allmänhetens reaktioner på Kapoor var starka och kallade detta lilla färgkrig för "löjligt".
Läs: Kvinnan bakom ett av världens kändaste mönster
Som svar publicerade Semple en video där han gör tecknet för fred och där hans två fingrar är täckta med ett ämne som märkligt nog liknar Vantablack. Konstnärens kollega Emily Mann sade efter att ha blivit tillfrågad om äktheten hos det svarta pigmentet i videon att hon "av uppenbara skäl" inte kunde förneka eller bekräfta att det var Vantablack. Semple sa till tidningen Gizmodo att han inte ville skapa spänningar och sade: "Anish är den som berövat konstnärsgemenskapen det svarta, stulit vår rosa färg och gett oss långfingret, vi har bara gjort coola, färgglada glittriga saker." Ett uttalande som tycks sätta stopp för debatten eftersom det inte har förekommit några nya offentliga attacker mellan de två artisterna sedan dess.
Love Symbol #2
Vi avslutar med en färg vars mer positiva historia har sina rötter i musikindustrin. År 2017 tillkännagav Pantone Colour Institute att den nya lila nyansen Love Symbol #2, tillägnad sångaren Prince, skulle släppas.
Läs: Fascinationen för kändismemorabilia
Den legendariske Purple Rain-sångarens egendom har gjort den lila färgen till Prince officiella färg. Nyansen, som har blivit en certifierad färg, inspirerades främst av hans Yamaha-piano, men också av hans gitarr och hans excentriska kläder, som gjorde lila till hans varumärke under flera decennier.
Hyllningen åtföljs av sångarens berömda hieroglyfer, som blandar manliga och kvinnliga symboler och som återfinns på många av hans kläder och accessoarer.
