Leander Engström föddes den 27 februari 1886 i Härjedalens Ytterhogdal. När Engström hunnit fylla 14 år flyttar familjen till Sundsvall och för att dryga ut familjekassan började Leander snart att arbeta som kontorist på Sundsvalls Tidning. Han började måla redan i sina unga tonår efter att han stiftat bekantskap med likasinnade. År 1907 kom Leander Engström i kontakt med konstnären Helmer Osslund, vars uttrycksfulla lappmarker drabbade och inspirerade Engströms egna konstnärskap.
Samma år bestämde han sig för att flytta till Stockholm, för att studera på Konstnärsförbundets skola. Där träffar han för första gången Isaac Grünewald, som skulle visa sig vara starten på en livslång vänskap.
Läs: Matisse: Fauvismens mästare
Engström och Grünewald kom mycket bra överens. De var både goda vänner och kollegor, med ett stort konstnärligt utbyte sinsemellan. Likt många andra unga konstnärer reste de båda under 1900-talets första decennium till Paris, vilken utgjorde den europeiska konstens mittpunkt. År 1908 inleder den då 22-åriga Engström sina studier under Henri Matisse. Året därpå får Leander Engström och Isaac Grünewald sällskap av konstnären Sigrid Hjertén, Grünewalds fästmö och en nära vän till Engström.
Även om Leander gjorde gott ifrån sig på Académie Matisse trivdes han inte särskilt väl i Paris, till skillnad från sina svenska kollegor Grünewald, Hjertén och Einar Jolin. Stadslivet tog på hans krafter och den kommande sommarhettan i Paris gjorde Engström rastlös, och i maj 1909 avslutade han sin korta vistelse i Frankrike. Han återvände till Sverige, där han spenderade hela sommaren målandes i Torneträsk.
Det norrländska landskapet spelade en mycket stor roll för Engström och antagligen var det där han trivdes bäst. Men studietiden i Paris influerade starkt hans kommande måleri – samtidigt som dukarna blev större präglades motiven av starkare färger och med allt mer dekorativa inslag. Leander begränsade dock inte sitt måleri till Sverige utan reste under hela sitt yrkesliv till olika platser och länder för att måla, bland annat till Italien.
Samma år som Leander återvände till Sverige anordnade gruppen De unga sin första utställning tillsammans. Gruppen bestod av bland andra Tor Bjurström, Birger Simonsson, Isaac Grünewald och Leander Engström. De unga tillät endast manliga konstnärer att ansluta sig, vilket effektivt uteslöt Hjertén. Efter några år upplöstes dock gruppen och en ny bildades med namnet De åtta. I den ingick bland andra Nils Dardel, Jolin, Engström Grünewald och Hjertén. De flesta av medlemmarna hade undervisats av Matisse och arbetade med ett fauvistiskt formspråk.
Leander Engström utgjorde tillsammans med makarna Hjertén och Grünewald en kamratlig konstnärlig trio som reste, målade och ställde ut tillsammans. Deras första gemensamma utställning hölls 1918 på Liljevalchs Konsthall i Stockholm och genererade stor uppmärksamhet – den markerade ett genombrott för det svenska moderna måleriet. Den modernistiska konsten var ny och för många svår att förstå sig på. Den upplevdes som barnslig, osvensk och glättig. Den större delen av uppmärksamheten var kritiska utlåtanden.
Sigrid Hjertén fick kritik i egenskap av att vara kvinnlig konstnär, medan Isaac Grünewald fick utstå antisemitiska kommentarer. Både Engströms och Grünewalds modernistiska måleri avvisades som omanligt. Leander Engström fick dock något bättre omdömen än Grünewald och Hjertén. Kritiker menade att Engström var den enda av de tre konstnärerna som gjorde något nationellt gynnsamt av sin franska utbildning, vars konst med dess lapplandsmotiv kunde ses som en nationalistisk handling.
Engströms måleri var kraftfullt och inspirerat av expressionismens ledfigurer som Paul Cézanne, Paul Gauguin och Vincent van Gogh, där färgerna utgjorde måleriets mest centrala aspekt. Hans fauvistiska färger var svalare än samtida kollegors, vilket gav hans måleri en övergripande harmoni som många andra expressionister saknade. Måleriet är dock fortfarande kraftfullt och elektriskt. Han är främst känd för sina vildmarksmotiv där han skickligt och känslosamt avbildar natur och flora, men målade även stilleben och modellstudier.
Läs: Res i konstnärernas fotspår
Även om utlåtandena kring Engströms konst under 1900-talets första decennier var hårda, var Engström på andra håll en mycket omtyckt konstnär. Prins Eugen sympatiserade med Leanders konstnärskap och understödde honom även ekonomiskt under en period. Idag har Prins Eugens Waldemarsudde ett tiotal av Leander Engströms mest betydande målningar i sin samling.
Under stora delar av sitt liv led Engström av problem med sin hälsa. År 1922 drabbas han av en tarminfektion som aldrig riktigt läker ut och 1924 spenderar Leander en period på sjukhus, efter att ha insjuknat i reumatisk feber. Magproblemen gör Leander känsligare för annars ofarliga åkommor. År 1926 vistas han på sjukhem under flera månader efter en matförgiftning och året därpå avlider Leander Engström under pågående utställning på Liljevalchs.
Leander Engström intog med sina norrlandsmotiv en särställning inom den svenska modernistiska rörelsen. Med ett känsligt sinne målande han dramatiska naturscener med motiv som fjällvidder och klara sjöar, med vilka han fångade det norrländska landskapet som ingen annan.