Henri Matisse revolutionerade användningen av färg – från att vara ett verktyg för olika uttryck blev färgkomposition i Matisses händer ett uttryck i sig. Som fauvist, orientalist, primitivist, skulptör och kollagepionjär skulle Matisse bli en av de absolut största när Odalisque couchée aux magnolias såldes hos Christie’s 2018 för 80 750 000 dollar.
Att vara sängbunden är inte ett ovanligt startskott på framgångsrika konstnärskarriärer. Andy Warhol hade Huntingtons Sjukdom, Jean-Michel Basquiat sin bortopererade mjälte och Frida Kahlo började måla efter en allvarlig bussolycka, alla orsaker som band kreatörerna vid hemmet. För Matisse var det en inflammerad blindtarm som lämnade honom sängliggande under flera veckor i tjugoårsåldern som satte fart på måleriet. Åter vid sin fulla hälsa återvände han till sitt arbete som kontorist men anmälde sig samtidigt till en målarkurs vid Ecole Quentin-de-La-Tour.
Han reste snart till Paris för att fullfölja sin konstnärliga utbildning. Inledningsvis, 1892, studerade han vid Ecole des Arts Décoratifs. Från 1895 fortsatte han sina studier vid Ecole des Beaux-arts, samt i symbolisten Gustave Moreaus ateljé. Moreau hade ett stort inflytande över Matisse konstnärliga uttryck, främst synligt i hans dragning till det förenklade. Matisse påverkades av flera olika stilströmningar under dessa år, från akademiskt stillebenmåleri till impressionisternas lätta penseldrag.
Läs: Claude Monet: impressionismens fader
Matisse visade för första gången upp sin konst för allmänheten 1896 på Salon des Cent, där han i huvudsak visade upp traditionella stilleben. Strax efter följdes den första utställningen av ytterligare en, en salong arrangerad av Société des Beaux-arts där han även valdes in som medlem.
Under en vistelse i Belle-Île-en-Mer samma år mötte han skulptören Auguste Rodin och målaren Camille Pissarro. Under den tiden försörjde sig Matisse till större del på att skapa dekormåleri och scenografi till teatrar.
Trots ekonomiska begränsningar började han vid sekelskiftet samla avantgardistisk konst och köpte bland annat Three bathers av Paul Cézanne. Influerad av det post-impressionistiska måleriet, lämnade han snart impressionismen bakom sig.
Han fick dottern Marguerite 1884 med en av sina modeller, Caroline Joblaud, men gifte sig några år senare med Amélie Parayre med vilken han fick två barn till – Jean och Pierre. De bosatte sig i Toulouse, nära Amélie’s föräldrar. Under bröllopsresan till London, upptäckte Matisse den engelske konstnären William Turners romantiskt impressionistiska bildvärld. Turners konst skulle inspirerade flera av de målningar som Matisse skapade på Korsika i början av 1900-talet.
Så småningom började Matisse intressera sig för skulptur. Med hjälp av Antoine Bourdelle, en fransk skulptör studerade han modellering på Académie de la Grande Chaumière. Under samma period möte han konstnärer som André Derain och Maurice de Vlaminck – fauvisterna började nu formas på allvar.
Läs: Topp 10: stulna mästerverk som fortfarande är försvunna
Under 1905 års Salon d’Automne skapade Matisse och hans kamrater stor uppståndelse med sina heltäckande breda färgfält. Kritikern Louis Vauxcelles beskrev salongen som en ‘Cage au fauves’ – en bur med vilddjur – och termen var myntad. Matisse blev naturligt ledare och förgrundsgestalt för rörelsen, som trots sin korta storhetstid mellan 1905-1910 skulle komma att fullkomligt revolutionera det europeiska måleriets föreställningar om färganvändning.
Kort därefter mötte Matisse samlarna Gertrude och Leo Stein när de köpte hans verk Femme au chapeau, ett porträtt av en kvinna som visades på Salon d’Automne. Gertrude Stein introducerade Matisse för Pablo Picasso, och de båda konstnärerna inledde en livslång vänskap och rivalitet. Picasso och Matisse representerade två olika riktningar som den moderna konsten kunde ta efter Cézannes bortgång.
Medan Picasso dekonstruerade subjektet till en kubistisk hyperrealism, byggde Matisse sina motiv genom färgfält. Matisse deltog i utställningar i Moskva, Berlin, München och London. Han visades till och med i New York 1913 sida vid sida med verk av Marcel Duchamp och Francis Picabia, i syfte att exemplifiera de mest moderna kreationerna inom den samtida konsten.
Från 1907 målade ingen längre i den fauvistiska stilen, inte ens Matisse själv. Hans konst förenklades ytterligare, och han ägnade mer tid åt skulptur. Matisse reste en hel del, speciellt i Andalusien och Maghreb – resor som ytterligare skulle påverka hans användning av färg och form. Från och med 1908 undervisade han på sin egen akademi vid Couvent des Oiseaux i Paris. Där utbildade han runt åttio elever under loppet av tre år. Bland hans elever återfanns flera svenska målare som Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Nils Dardel.
Läs: Leander Engström: med hjärtat i Norrland
Från 1911 till 1916 avbildade han människan ofta i interiörer dekorerade med asiatiska mattor och souvenirer. Han blev aldrig inkallad för militärtjänstgöring under första världskriget men hans konst påverkades starkt av den svåra krigstiden, bland annat med en dovare färgpalett. Mot slutet av kriget återvände han till sina bjärta färger i samma veva som han lämnade Paris till förmån för Nice. I de målningar som skapades där mellan åren 1917-1930, använde han sig en hel del av dukens vita grund – kanske inspirerad av det sydfranska solskenet.
Läs: Niki de Saint Phalle: färg, form och jättekvinnor
År 1925 blev Henri Matisse tilldelad den franska hedersutmärkningen Chevalier de la Légion d’Honneur. Två år senare blev han belönad med Carnegie Prize, en årlig utmärkelse för konstnärer som delas ut av Carnegie Museum of Art i Pittsburgh. Han återvände regelbundet till USA där många av hans främsta samlare bodde.
Runt 1930 gick Matisse igenom en konstnärlig kris, missnöjd med den konservativa riktning som hans konst tagit och reste därför till Tahiti och USA tre vändor under de kommande tre åren. Han spenderade mindre tid vid staffliet och lade istället ner mer tid på att utforska bokillustration, väggbonader och glasgravering.
År 1939, strax innan andra världskrigets utbrott, separerade han från Amélie. Två år senare, 1941, opererades den store mästaren för tjocktarmscancer, varefter läkare gav honom sex månader kvar att leva. Rullstolsburen hänvisades Matisse till enklare medier, teckning och collage, vilket förenklade motiven ytterligare.
Med hjälp av assistenter använde sig Matisse av collageteknik, både i sitt glasmåleri samt i sin egen rätt i storskaliga projekt. Henri Matisse dog den 3 november 1954 i Nice kort efter det att han representerad Frankrike vid den tjugofemte Venedigbiennalen, 81 år gammal. Han hann även medverka vid öppningen av museet tillägnat honom i Cateau-Cambrésis två år tidigare. Ännu ett Musée Matisse skulle tio år senare slå upp dörrarna i hemstaden Nice.
