Marie Antoinettes favorit – Élisabeth Vigée Le Brun
Élisabeth Vigée Le Brun var den första konstnären att få måla ett officiellt porträtt av Marie Antoinette. Som både framgångsrik rokoko-porträttör och kvinna var hon banbrytande i den annars mansdominerade världen under 1700- och 1800-talen.
När Portrait of Muhammad Dervish Khan såldes för 7,2 miljoner dollar (64 miljoner kronor) hos Sotheby’s den 30 januari 2019 tog Élisabeth Vigée Le Brun ett avgörande kliv upp på prispallen och blev den dyraste kvinnliga konstnären i kategorin Old Masters. Den franska rokoko-konstnären, som hyllades redan under sin egen levnadstid för sina eleganta porträtt, lyckades porträttera sina subjekt med kunglig förnämhet, värdighet och humanism.
Élisabeth Vigée föddes 1755 i Paris som dotter till Louis och Jeanne Vigée. Hennes far var själv porträttmålare och kunskaperna fördes vidare till dottern som tidigt visade sig ha talang för måleri. När hon var 19 år blev hon antagen till Academie de Saint-Luc. Två år senare gifte sig Vigée med hovmålaren Jean-Baptiste-Pierre Le Brun, släkting till Charles Le Brun, som var Louis XIV främsta hovmålare. Jean-Baptiste-Pierre Le Brun var verksam i de parisiska konstkretsarna som både målare och handlare och paret Vigée Le Bruns hem blev ett slags galleri där Élisabeth visade sina verk.
År 1787 ställde hon ut på Parissalongen för första gången med ett porträtt av sig själv tillsammans med dottern Julie. Verket blev hårt kritiserat – mycket på grund av att hon avbildat sig själv leende med blottade tänder, något som ansågs oanständigt vid tiden. Under sin livstid skulle Vigée le Brun ställa ut på Parissalongen nio gånger.
Läs: Världens dyraste kvinnliga konstnärer
Den dåliga kritiken till trots växte hennes popularitet i Paris elitkretsar och 1783 beställde drottningen Marie Antoinette ett porträtt trots att Vigée Le Brun inte var en officiell hovmålare. Vigée Le Brun tackade ja och blev den första konstnären att officiellt få porträttera drottningen.
Av de trettio porträtt Vigée le Brun utförde av drottningen och hennes familj orsakade ett en smärre skandal. För Parissalongen 1783 hade hon målat Marie Antoinette iförd en enkel vit klänning med en blombukett i händerna och en lugn blick mot betraktaren. Det informella porträttet av den franska drottningen blev snart fördömt och från och med då fick Marie Antoinette endast porträtteras i extravaganta hovdräkter mot flådiga bakgrunder.
Samma år, skandalen till trots, antogs Élisabeth Vigée Le Brun till the Royal Academy of Painting and Sculpture, mycket tack vare sin goda relation med det franska kungaparet. Endast femton kvinnor antogs till akademien och utmärkelsen var en stor ära. Men den stundande franska revolutionen innebar att kvinnliga intellektuella återigen förlorade sin ställning och 1789 när kungafamiljen fängslades och revolutionen bröt ut bestämde sig Vigée Le Brun, som hade nära relationer med Versailles, för att fly landet.
Läs: Konsten att skildra moderskap
De kommande tolv åren reste Vigée Le Brun runt i Europa med sin dotter Julie och spenderade en stor del av sin tid i Italien, Österrike, England och Ryssland. Hennes rykte föregick henne och tack vare den goda relationen hon haft med Marie Antoinette välkomnades hon med öppna armar av kungahus runt om i Europa och porträttbeställningarna fortsatte komma in. Under den här tiden gick hennes stil från rokoko till nyklassicism och hon använde ofta sina kända (och kungliga) subjekt som modeller för klassiska grekiska och romerska figurer. De unga prinsessorna, baronessorna och kejsarinnorna fick skepnaden av sina mytologiska jämlikar Ariadne, Iris, Hebe och Flora.
Hennes personliga favoritverk sägs ha varit Head of Emma Hamilton as the Cumaean Sibyl. Den ungdomliga och oskuldsfulla Lady Hamilton i sin karmosinröda klänning med håret döljt under en böljande slöja, var vida känd som älskarinna till Lord Nelson, en brittisk sjöofficer under Napoleonkrigen. I porträttet är hon modell för den cumaeiska sibyllan, en vacker och mäktig romersk profet som kanoniserades i Aeneiden av Vergilius.
Läs: Mode i konsten
Vigée Le Brun återvände till Paris 1802 men fortsatte resa till hoven runt om Europa, framför allt till London och Schweiz där hennes framgångar fortsatte. I åttioårsåldern publicerade hon sina omfattande memoarer innan hon gick bort vid 86 års ålder 1842. Under 2000-talet har hennes verk och konstnärskap uppmärksammats världen över med bland annat utställningar på Grand Palais i Paris (2015-2016) liksom på Metropolitan i New York (2016).
Idag hänger hennes verk, som inkluderar över 850 porträtt och landskap, på världens främsta museer såsom Louvren, National Gallery i Washington DC, Eremitaget i Sankt Petersburg och Metropolitan i New York.
Läs: På och utanför duken: konstens mest kända muser
År 2019 föll strålkastarljuset återigen på Vigée Le Brun i samband med försäljningen av Portrait of Muhammad Dervish Khan, som föreställer en indisk ambassadör på besök i Paris 1788 för att söka stöd hos fransmännen mot britterna. Besöket markerar en viktig händelse i världshistorien då fransmännen i skuggan av sin egen revolution inte kunde bistå Indien med stöd och landet föll i brittiska händer under 1800-talets mitt fram till frigörelsen 1947.
Priset för målningen, som landade på 7,2 miljoner dollar, speglar den otroliga talang med vilken Vigée Le Brun fångade skönhet och auktoritet i samspel med nyklassicismens ideal som gjorde henne både självständig och framgångsrik i ett fält annars väldigt begränsat för kvinnor.
